Ölkaféer del 2
Vi befinner oss på Hötorget i Stockholm en råkall novemberdag 1968. Några gubbar som har hinkat öl på ett ölkafé i närheten har blivit osams – lätt hänt.
Ännu denna tid fanns det ölkaféer på många anslutningsgator i centrala staden. Gubbarna och deras aktiviteter var alltså ett välkänt inslag i stadsbilden. Ingen var heller särskilt förvånad över detta uppträde. Man tittade helt enkelt åt annat håll. För mig som stadsflanör var nog ölgubbarna ändå en tillgång.
____________________________________________________
Polisen hade på den tiden en standardfras när dom var på väg att ingripa i något: ”Och hur var det här då...” Det var precis vad dom gastade med hög röst vid detta tillfälle: OCH HUR VAR DET HÄR DÅ...
_______________________________________________________
Bilderna är tagna med en Contax II försedd med ett Zeiss Sonnar 2/8,5 cm (utan AR) - grejer från 1930-talet alltså. Ändå var det en avancerad utrustning som väl fyllde mina behov vid den här tiden - en utrustning att växa i, och att lära sig av.
För dom kamerahistoriskt intresserade visar jag här nedanför denna min första systemkamera - min älskade Contax II. På kameran sitter en universalsökare som är lite kul. Den består av fem små objektiv i en revolverfattning. Man vrider fram den brännvidd man har på kameran, och får då via ett takkantsprisma bakom den roterande disken en formatutfyllande avbildning med en varierande avbildningsskala - precis som med en SLR-kamera.
Bilderna på Contax II är även dom från tiden ifråga - och tillhör mina tidiga försök att ljussätta produktbilder.
Ha, ha det var på den tiden då det fanns vandrande poliser på stan.
Mannen i rock verkar vara den mest aggressiva snubben. Idag hade väl knivar kommit fram.
Perfekt kamera reportage värt att visas i veckotidningen Se.
Den blanka kameran är svår att ljussätta. Det räcker med ett stearinljus idag.
Ha dagen
Bob
Du har nog rätt i att det i dag kunde ha fått helt andra konsekvenser. Ölgubbarna hade ändå integritet och en slags moralisk resning. Aldrig att kniven skulle ha kommit fram.
Kan inte låta bli att notera tidsmarkören "Viva Tito" på väggen bakom slagskämparna.
/F
När jag första gången tog fram dessa bilder i det traditionella mörkrummet, tyckte jag att "Tito" var väl störande. Nu är det, som du säger, en intressant tidsmarkör.
Av min svärfar lärde jag mig att de här kallas för "pilsnergubbar", i alla fall i Skåne. Filmer av mindre kvalitet kallas också för "pilsnerfilmer".
"Pilsner" är ju fortfarande en beteckning för öl av mindre kvalitet i Sverige, medan i Tyskland är det bra öl i klassen "mellanöl".
Till exempel "Pilsner Urquell" är öl av hög kvalitet. Det finns andra också.
Det var ju i tjeckiska Pilsen som man var först med den sortens öl som exporterades första gången till en restaurang i Wien.
Kul att se Din Contax! Utmärkt produktfoto!
Mvh Wolfgang
Jo - dom kallades nog pilsnergubbar även här, men av någon anledning fastnade jag för det lite senare begreppet ölgubbar - kanske för att det ligger bättre i munnen för nutida läsare.
Jag kan, trots den lite aggressiva stämningen i bilderna, inte låta bli att le lite när jag tittar på kombattanterna. De är inte precis klädda för en ”rond i ringen” – en iförd ljus rock, hatt och lågskor. Imponerande att hatten satt kvar på skulten så länge. Den mannen tycks ha varit med om handgemäng förr, av kroppsställningen att döma. Och att få en högerkrok av honom torde ha gjort extra ont med tanke på att han har en rätt kraftig ring på höger långfinger (eller är det kanske bara en reflex i bilden?).
Kanske bra att polisen ändå kom, för mannen i mörk rock tycks inte ha försökt avstyra bråket. Snarare ser han på en av bilderna ut som en domare i brottning, som kollar att inga otillåtna grepp tas.
Ja, det var nog lite mer ärliga slagsmål förr. Även om skador torde ha uppstått var de inte dödliga som av knivhugg eller kulor från skjutvapen.
Hälsningar Christina
Det var en annan värld förr. Lite snällare trots allt - vill jag tro. Ringen du har observerat går faktiskt att se i ytterligare en bild, när man har blivit uppmärksammad på den.
Snygg kamera
Contax II var min absoluta älskling under många år - och fortfarande kommer den fram ibland.
MvH
Johnny
Visst var det många tragiska öden bland ölgubbarna. Jag var oförfärad och pratglad som ung, och snackade en hel del med dem. Ofta blev dom snabbt sams igen efter en sådan uppbrusning.
Påpassligheten var just inom marginalerna - jag lyckades med frusna fingrar fiffla till de nödvändiga manuella inställningarna just innan första slaget dundrade in...
Det serien lite brister i teknisk kvalitet, tar den igen i rolighetsindex... :-)