Kyla & Frost
Flera gånger under vistelsen i min hustrus barndomshem på den Österbottniska slätten i Finland i januari 1977, hade vi runt minus 32 grader på dagarna. Då ser man ut som i bilden ovan (lätt mosig och frostnupen). Vad den lägsta temperaturen på natten var, kan jag bara gissa.
Under resan jobbade jag med två kamerahus. Ett för svartvit film; Ilford Pan F, och ett för färgfilm; Kodachrome 25. I förra bloggen visade jag några svartvita bilder på frostblommor. Jag tyckte att det gav fina svartvita valörer. Men riktigt maffigt blir det ändå först i färg:
Liksom man talar om "Det eviga Ryssland", kan man tala om "Det eviga Finland" - här nedan representerat av tanten på sin sparkstötting med den bastanta handväskan på styrstången.
Staden heter Sejnäjoki, och här har vi själva ”jokin” - alltså ån:
Jag var ordentligt klädd för kylan. Dubbla sockor i halvhöga läderstövlar (typ finska armén) – men bara den relativa stillheten en stund nere vid ån för fotografering, gjorde att det började krypa i tårna. Man måste hålla sig i rörelse - när det är minus 32 så är det kallt på riktigt.
Snabbt upp till svärmor för kaffe och konjagare... :-)
_____________________________________
Utrustning under dessa arktiska omständigheter: Contax RTS med dom fina Zeissobjektiven. Batteriet under kläderna, längst in mot kroppsvärmen, och anslutet till kameran via en sladdadapter. Kameran fungerade invändningsfritt i den stränga kylan, men den drog mycket ström. Merparten av marknadens kameror hade nog inte fungerat alls.
Fanken illa när ögonfransar fryser fast ;)
Fin bildserie och jag gillat din blogg
Mvh N
Vi gamla stötar vet ju så väl vilka svårigheter det var tekniskt på den tiden. Jag brukar säga; "...digitalkameran är fantastisk, men den tog inga bilder på 1970-talet..." Med andra ord; dom bilder man har kvar att glädja sig åt nu, är dom som man kämpade sig till då.
Du har en fin hantering av färgerna. Tanten på sparken är en skön bild som leder ens tanke till farmor i vinterlandskap.
Ha det väl
Bob
Jag har bemödat mig med färgen från allra första början. Jag vill ha vackra bilder - fula kan jag se på TV varje kväll.
Du verkar ha koll, du ser i alla fall trygg ut. Själv blir jag rädd då det är så kallt. Solen kanske lyser men mer som ett mässingsbleck nånstans borta i rymden än värmekälla.
Jan 77 flyttade vi in i nyrenoverat hus på Gotland. 14 grader i köket på morronen men vi var friska så det gick bra. Rejält med minusgrader ute, men snarare 17 än 32. För all del kallt, men ingen blåst, så det kändes OK.
Det är nog dom bästa fönsterisblommor jag har sett - dom som uppstod i svärmors gamla hus. Riktigt kul att ha dom kvar. Och du har rätt; blåsten är en nyckelfaktor när det är kallt.
-32 börjar vara rätt så manligt. Temperaturer runt -25 har vi nog några gånger varje vinter också här på sydkusten, men -30 har jag upplevt bara ett fåtal gånger.
Senäjoki har faktiskt det svenska namnet Östermyra, trots att man hör det rätt så sällan. Idag är Seinäjoki med dryga 60 000 invånare det finskspråkiga centrumet i Österbotten (Vasa det svenskspråkiga), mycket tackvare järnvägen. En viktig knutpunkt på Helsingfors-Uleåborg banan.
Jo - jag tror att det bara är tredje gången jag hör namnet "Östermyra". Jag mins en gång när jag på skoj sade till min mamma; "... Sippa och jag skall åka till Östermyra..." Vaa?? sade hon. Och då är hon ändå född och uppvuxen i Finland... :-)
Och Contax RTS med Zeiss bidrar med kvalitet. Och så är Finland ett vackert land!
Jag har ju en NIKON FM2n som klarar -40° enligt uppgift och den brukade vara reservkameran för fotografer på uppdrag i Alaska på vintern. Det är en välbyggd mekanisk kamera. Mvh Wolfgang