Kanada 1990
_______________________________________
Hösten 1990 reste jag runt i Kanada. Jag var bara i en liten del av det stora landet, i British Columbia och i Alberta - men det var enormt bara det. Naturupplevelserna var helt överväldigande. Det liknar vår egen natur på många sätt, men upphöjt till tio i storlek och i häftighetsindex.
Jag har varit över slätter, in genom skogar, klättrat i glaciärer och berg - inte sparat mig. Vid denna tid hade jag ännu en ung mans fysik. Nu fattar jag inte att jag orkade med allt - och att fotografera därtill, men jag är glad för att jag tog mig mödan. Det är kul att på gamla dagar ha ett digert bildmaterial - man kan återerinra sig alla bra grejer som man ändå gjorde (det är ju i regel dom saker man inte gjorde som man får ångra).
Den månadslånga vistelsen efterlämnade ca. 400 Kodachrome 25 dia. Här bara några nedslag i materialet:
__________________________________________
Slutspurten upp mot Raven Lake efter den första etappklättringen. Ett landskap karaktäristiskt för Kanadensisk höjdmiljö
Raven Lake. En stor och djup fjällsjö på hög höjd med kristallklart iskallt vatten. Platsen kan bara nås till fots efter en brant och mödosam klättring. Det som ser ut som spenat i bild, såg ut som spenat i verkligheten. Man bedrar sig även lätt på storleksrelationerna. Granarna är mer än dubbelt så höga som svenska.
Det finns ett litet övernattningsherbre för den som behöver hämta sig till nästa dag inför nedstigningen...
Det är inte svårt att förstå att det är något lurt här.... Ett sumphål, eller kanske kvicksand
Mt:Robbson. Det här är branta och höga grejer - det högsta berget i Kanadensiska Klippiga bergen. Jag hade stor tur att toppen gick under molnen denna dag
Bergslandskapet i Alberta - frestar både ben och viljestyrka
Bergsklättring i "Mordor"
Den lilla gröna dalen triggade fantasin. Jag besökte den när jag väl kommit ner - en egenartad idyll. En sommaräng med en porlande bäck omgiven av stupande mörka berg. Jag kände spontant att här skulle man ha en liten stockstuga, men det är nog tveksamt. På vintern är det säkert andra bullar.... I alla fall är det en plats där man med hög sannolikhet får vara i fred
När man går in i en skog av tätt vuxna Kanadagranar, då känner man sig som en liten myra på tramp
Glaciären! Imponerande och lite skrämmande
Skall man klänga bland glaciärsprickorna - då får man hålla tungan rätt i mun... En underbar blå ton i alla fall, som inte låter sig fångas rätt i bild
Förflyttningar till fots, det får man tänka sig i ganska långa pass om man vill uppleva det fantastiska landet. Här befinner jag mig på en exkursion i halvöken vid solens uppgång.
Annars är det bilen som gäller för de längre transportsträckorna, avstånden är enorma. Den som har glömt att tanka, sitter snart med svåra problem - jättelandet är glest befolkat
Vancouver - gamle stentuffe skådespelaren Kirk Douglas sitter och väntar (jag skojar, men visst är det likt)
Alla fina grejer har ju sitt slut - allt för snart kan man tycka. Här ett restaurangbesök den sista kvällen. Jag kommer ihåg att den urbana världen kändes lite obekväm...
___________________________________________
__________________________
Skall man ut på den här sortens äventyr, så funderar man noga över varje pryl i kamerautrustningen.
Det som fick följa med var Contax RTS II (ett kamerahus) och fyra Zeissobjektiv - från 35mm till 135mm. I efterhand visade det sig att naturbilderna i stort sett utgör en kavalkad, en uppvisning av 85:ans fina perspektiv i sådan fotografi.
Om man nu skall förmedla erfarenheter, så är det korta telet lösningen på många kompositionsproblem ute i naturen. Vidvinkel kom ytterst sparsamt till användning.
Tack för titten!
/Bengan
Visst presterar gamla griniga Kodachrome 25 rätt bra?
Tommy S.
Denna resa fanns det bara Kodachrome 25 i fotoväskan. Den filmen är så skarp och finkornig att man mycket väl kan fejka gamle Ansel Adams via svartvita konverteringar.
(Vilket jag skall göra - jag återkommer i saken).
Det var ett intressant inlägg med fin text och härliga Kodachrome-bilder.
Under min analoga period var det nästan uteslutande diasbilder. Tyvärr kom jag aldrig igång med mörkrummet.
Kodachrome II och lite Velvia.
Jag är lite nyfiken, vilka objektiver var det - 35 - 50 - 85 och 135 mm?
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Jag skall försöka bena ut saken. Uppifrån blir det:
50/1,4
50/1,4
35/2,8
135/2,8
50/1,4
135/2,8
85/2,8
85/2,8
50/1,4
85/2,8
85/2,8
85/2,8
85/2,8
85/2,8
135/2,8
50/1,4
50/1,4
50/1,4
85/2,8
85/2,8
50/1,4
50/1,4
50/1,4
135/2,8
50/1,4
Hoppas att detta nu blev rätt. Jag är själv intresserad att kolla upp saken, och här ser man att dominansen för det korta telet är massiv - bara en vidvinkeltagning!
Detta var ju bara ett urval bland 400 dia, men jag tror att det är ganska representativt.
När jag köpte min första SLR-kamera var den utrustad med en 50 mm. Man kunne inte köpa den utan här hos min lokala fotohandlare. Sedan sparade man/jag till nästa objektiv och det blev en 135 mm, för man ville komma närmare. Beroende på ens val av motiv blev det då antingen en 200 mm eller åt andra hållet en 28 mm. En 24 mm var helt utom ekonomisk räckvidd då och det ansågs också vara något extremt :-) Zoomobjektiv var skräp och dåligt - menade de professionella sportfotografer som faktiskt kunde behöva dem. Så var det i alla fall här i DK.
Jag var lite ointresserad här eftersom jag ärvde en 11-12 år gammal Nikon Coolpix P510 kamera med 42X zoomomfång - 24-1000mm !!! Det är jo helt galet, men jag har upptäckt att jag kan ställa in till exempel 28, 50, 85, 135 och 200 mm. Och sedan stannar den motoriserade zoomen vid de valda brännvidderna. Det blir lite som att ha en kamera med 5 objektiv :-)
Mbh. Erik.
(Jag har min favorit i Tele-Elmarit 90).
Tele-Elmarit 2,8/90mm var även min favorit under mina många år med M-Leica. Här motsvaras den av Sonnar 2,8/85mm
/Tomas
Hälsningar Lena
PS. Ja, det ser faktiskt ut som Kirk Douglas :-)
Det är väl vi gamla stötar som kan identifiera Kirk Douglas. Numera är det ju hans son som är känd.
Det fanns gott om björn, ogenerade och lite framfusiga - och naturligtvis potentiellt farliga.
Speciellt bilderna med berg och glaciärer.
Någongång ska den resan bli av....hoppas jag.
Kul att bilderna föder sådana tankar. För mig var den resan en stor upplevelse.