Ansel Adams stuk

I föra bloggen fick jag en kul kommentar från Tommy Söderholm. Den antyder att mina Kanadabilder har någon association med Ansel Adams fotografi.

Adams är en av de stora klassiska ikonerna inom svartvit landskapsfotografi, så jag har naturligtvis inget emot att samankopplas med honom - men saken verkade lite udda, eftersom mina bilder är färgbilder.

Jag gjorde snabbt några svartvita konverteringar med lämplig bildbehandling för att stämma av läget:

******** 

Jó vars...   Gamle Ansel  kanske myser i sin himmel. Vi har nog haft lite samma utgångspunkter i bildgestaltningen när det gäller den här sortens landskapsfotografi.

Jag hade inte den minsta tanke på Adams när jag tog mina färgbilder. Det var först vid konverteringen till svartvitt som likheten framkom med stor tydlighet.

Ett problem i den här saken är att Fotosidans bildåtergivning inte precis associerar till Ansel Adams, men lite hjälper det att titta i + läge.

                                                 Ansel Adams när det sig begav

Kanada 1990

_______________________________________

Hösten 1990 reste jag runt i Kanada. Jag var bara i en liten del av det stora landet, i British Columbia och i Alberta - men det var enormt bara det. Naturupplevelserna var helt överväldigande. Det liknar vår egen natur på många sätt, men upphöjt till tio i storlek och i häftighetsindex.

Jag har varit över slätter, in genom skogar, klättrat i glaciärer och berg - inte sparat mig. Vid denna tid hade jag ännu en ung mans fysik. Nu fattar jag inte att jag orkade med allt - och att fotografera därtill, men jag är glad för att jag tog mig mödan. Det är kul att på gamla dagar ha ett digert bildmaterial - man kan återerinra sig alla bra grejer som man ändå gjorde (det är ju i regel dom saker man inte gjorde som man får ångra).

Den månadslånga vistelsen efterlämnade ca. 400 Kodachrome 25 dia. Här bara några nedslag i materialet:

__________________________________________

Slutspurten upp mot Raven Lake efter den första etappklättringen.  Ett landskap karaktäristiskt för Kanadensisk höjdmiljö

Raven Lake. En stor och djup  fjällsjö på hög höjd med kristallklart iskallt vatten. Platsen kan bara nås till fots efter en brant och mödosam klättring. Det som ser ut som spenat i bild, såg ut som spenat i verkligheten. Man bedrar sig även lätt på storleksrelationerna. Granarna är mer än dubbelt så höga som svenska.

Det finns ett litet övernattningsherbre för den som behöver hämta sig till nästa dag inför nedstigningen...

Det är inte svårt att förstå att det är något lurt här....    Ett sumphål, eller kanske kvicksand

Mt:Robbson. Det här är branta och höga grejer - det högsta berget i Kanadensiska Klippiga bergen. Jag hade stor tur att toppen gick under molnen denna dag

Bergslandskapet i Alberta - frestar både ben och viljestyrka

Bergsklättring i "Mordor"

Den lilla gröna dalen triggade fantasin. Jag besökte den när jag väl kommit ner - en egenartad idyll. En sommaräng med en porlande bäck omgiven av stupande mörka berg. Jag kände spontant att här skulle man ha en liten stockstuga, men det är nog tveksamt. På vintern är det säkert andra bullar....   I alla fall är det en plats där man med hög sannolikhet får vara i fred

När man går in i en skog av tätt vuxna Kanadagranar, då känner man sig som en liten myra på tramp

                                          Glaciären!   Imponerande och lite skrämmande

Skall man klänga bland glaciärsprickorna - då får man hålla tungan rätt i mun...   En underbar blå ton i alla fall, som inte låter sig  fångas rätt i bild

Förflyttningar till fots, det  får man tänka sig i ganska långa pass om man vill uppleva det fantastiska landet. Här befinner jag mig på en exkursion i halvöken vid solens uppgång.

Annars är det bilen som gäller för de längre transportsträckorna, avstånden är enorma. Den som har glömt att tanka, sitter snart med svåra problem - jättelandet är glest befolkat

Vancouver - gamle stentuffe skådespelaren Kirk Douglas sitter och väntar (jag skojar, men visst är det likt)

Alla fina grejer har ju sitt slut - allt för snart kan man tycka. Här ett restaurangbesök den sista kvällen. Jag kommer ihåg att den urbana världen kändes lite obekväm...

___________________________________________

__________________________

Skall man ut på den här sortens äventyr, så funderar man noga över varje pryl i kamerautrustningen.

Det som fick följa med var Contax RTS II (ett kamerahus) och fyra Zeissobjektiv - från 35mm till 135mm. I efterhand visade det sig att naturbilderna i stort sett utgör en kavalkad, en uppvisning av 85:ans fina perspektiv i sådan fotografi.

Om man nu skall förmedla erfarenheter, så är det korta telet lösningen på många kompositionsproblem ute i naturen. Vidvinkel kom ytterst sparsamt till användning.