Hur bygger ni egentligen??
Planeringen av den fysiska miljön anses ju vara viktigt inslag i den politiska och administrativa domänen. Vi får ju inte själva staka ut en tomt åt oss här i staden, och sedan sätta igång att fritt uppföra vårt hus. Sådana saker är det meningen att politiker och tjänstemän skall bestämma om och utarbeta lämpliga planer för - så att det blir ordentligt och professionellt utfört. Så att allt kan samsas, och att vi därmed får en effektiv och snygg stad. Det är i teorin det - men hur är det i verkligheten?
Man kan ju undra hur snacket gick när man arbetade fram det här famösa bygget i Bromma i mitten 1970-talet? Vad jag kan se så var man lite kort i personalen. Det saknas både arkitekt och stadsplanerare.
Det hade varit kul att vara en fluga på väggen och höra på snacket, och lyssna till hur man lyckades skruva sig fram till detta. Jag häpnar varje gång jag går förbi - det ser nämligen likadant ut i dag.
Om någon vill se saken i verkligheten - förfäras i största allmänhet, reta sig till hjärtinfarkt, skrämma små barn, eller vad det nu kan vara - så går man stigen mellan Brommaplan och Olovslunds skola.
Det som den här bilden visar, är inget tillfälligt läge - under pågående förändring. Det har sett ut så här runt 50 år nu
Det varen svacka i orderingången till arkitektkontoret där jag jobbade. Därför hade dom åtagit sig att rita bostäder i Hallunda-Norsborg. Området ligger i Botkyrka kommun, men den hade överlämnat planering och byggande till Stockholm.
Gällande stadsplan var alldeles för storskalig. Mina chefer försökte mjuka upp med pergolor och vegetation. Jag ritade tvättstugor med stor omsorg om hur de skulle funka. Barnen skulle kunna leka utomhus i solen medan föräldern höll koll inifrån. Men byggherren Svenska Bostäder (som alldeles innan varit ett utmärkt företag) tog bort allt som kunde ge trivsel.
Vi ritade slum. Jag funderade på att visselblåsa men näe, här har cheferna försökt hålla firman i gång och gör allt vad som står i deras makt. Jag bytte jobb, läste deltid på Konsthögskolans Arkitekturskola, hamnade på Planverket och emigrerade till Gotland för att om möjligt hjälpa till där så att dom slapp samma öde.
Hallunda-Norsborg? Det är nu enligt polisen ett ur brottssynpunkt problemområde som klassas som "särskilt utsatt område". Skulle tro att huset du visar också är utsatt i en annars tämligen välmående stadsdel.
Hedrar dig att du inte vill ställa din yrkeskunskap till förfogande med att rita slum!
Men det 50-åriga tillstånd som jag beskriver i bild, framstår ändå för mig som obegripligt. Skulle man bygga ett sådant hus - borde man väl ha tagit politiskt beslut om att omdana hela området. Inte kapa koloniområdet tvärs av - och låtsas som om det regnar?
Men det övriga har mycket att önska, sonen gick i ABA och där kallades området för "Gårdarna".
Skulle ha varit intressant att sett hur det såg ut innan, men då bodde jag inte här. Var visserligen på studiebesök på arbetsterapin på sjukhuset, som nu är bostäder men minns inget av det bredvid.
På 1950-talet sträckte sig koloniområdet hela vägen mellan Gustav III väg och Drottningholmsvägen (jag flyttade till Abrahamsberg 1955).
Den fantastiska batustenen längs stigen har alltid sett ut som om den snart skulle falla. Det är inte här frågan om De Geer-moräner, utan om en jordbävning som har inträffat efter inlandsisens passage.