Fritjof Andersson ?
_________________________________________________
På våren 1965 lyckade jag med ett snapshot på Oscar - en levande legend i Abrahamsberg där jag bodde, och där jag bor även i dag. Det är jag glad för numera.
Oscar är nog en av de märkligaste personer jag har träffat - en gammal sjöman med ett rikt och äventyrligt liv bakom sig. Så som han framstår här på bilden med bar överkropp, såg man honom från tidig vår till sena hösten. Jag kunde aldrig riktigt klura ut hur gammal Oscar var - men med ledning av hans utseende och hållhakar i det han berättade om sitt liv, borde han ha varit runt 80-83 år.
Oscar var inte bara berest, han var även beläst. Han förfogade på ett anspråkslöst sätt över stora kunskaper. Här i bilden ser man ett par böcker som han har lånat på biblioteket. Han var mycket frispråkig. Många gånger fick jag skratta gott åt kulturkollisionerna mellan Oscar och den svenska byråkratin. Oscar gjorde sig dum, och socialtanten visste snart varken ut eller in. Hemma i Abrahamsberg var det mammorna i parken som rynkade på näsan åt Oscar, men dom tittade sedan i smyg både en och två gånger. Oscar gjorde intryck!
Jag hade själv varit till sjöss flera gånger så Oscar och jag fann varandra lätt, trots den stora åldersskillnaden. Vi språkades alltid vid en längre stund när vi stötte på varandra, och jag fick så småningom förtroendet att besöka hans hem. Alla dom hisnande äventyr han berättade om skulle kunna fylla en bok - men här ett smakprov:
En dag hemma hos Oscar som bodde ett par portar från min på Arkitektvägen, visade han mig ett stort dåligt sytt ärr på nedre delen av magen. Det fick jag av kockdjävuln, sade Oscar.
Det var på trad ner mot Sydamerika. Oscar och kocken hade länge varit som hund och katt, och en sen kväll när Oscar sov i sin koj, drumlade kocken in svårt på fyllan och stack kniven i magen på Oscar och drog till. Oscar rusade upp med tarmarna delvis utanför, och dräpte kocken med hans egen kniv. Väl i hamn blev det polissak, men den sydamerikanska polisen ser på sådant helt annorlunda än den svenska. Man gratulerade Oscar till att han i en svår situation så framgångsrikt hade kunnat freda sitt liv. Man dunkade honom i ryggen och var idel leenden. Kockens frånfälle såg man som en naturlig konsekvens av hans eget våldsdåd. Åklagaren behövde man absolut inte besvära.
År 1966 flyttade jag från Abrahamsberg till en nyfunnen kärlek. Jag såg aldrig Oscar mer.
Porträttet på Oscar är från en av mina allra första filmrullar. Jag började fotografera den våren.
Det är en delförstoring, ca. 60% av ett 6x6-negativ.
Du skulle höra alla andra historier Oscar berättade!
Ja, vi gamla stötar har ju umgåtts rätt mycket med svartvitt.