Fotografi & Moral?
Det här är Brusiga Berra - ja, vi kände varandra för länge sedan - och jag brukade kalla honom så lite på skoj när vi satt på någon bänk och snackade. Berra hade det taskigt, söp rätt mycket, sov ute för det mesta - men han hade sin stolthet. Att gå till socialtanten var det värsta han visste. Näst då att bli uthängd och exploaterad av goddagspiltar av besserwissertyp.
Jag fick gärna plåta Berra, vilket man ju lätt kan förstå när man tittar på bilden här ovanför. Han visste att jag inte skulle missbruka sådana bilder.
Goddagspiltar av besserwissertyp - det leder rakt in på det här med fotografi och moral.
Tar man ställning med hjälp av sin fotografi när man publicerar bilder på människor i dåliga, ja rent av usla omständigheter? Kommer det ställningstagandet att vara den utsatte till gagn? Det är en sak som man skall tänka väldigt noga på - därför att om det inte gagnar den utsatte, så smörjer det bara fotografen.
Här i Stockholm till exempel, vet alla hur en uteliggare ser ut och har det. Att publicera bilder på hemlösa människor i deras eländiga utsatta situation har sällan något upplysningsvärde. Alla vet hur det är (även fotografen). Därför ändrar det inte den drabbades situation en millimeter i den ena eller andra riktningen, att publicera sådana bilder. En okänd fotografs "ställningstagande" skiter uteliggaren i.
Det är moraliskt förkastligt att exploatera andra människors elände - om det inte har annan verkan än att det blir häftiga bilder.
Jag håller helt med och jag kommer aldrig lägga upp bilder på utsatta människor i mer eller förnedrande situationer. Det gäller ett par av bilderna jag just sett i ett annat blogginlägg här på FS. När en bild på en berusad man på en bänk publiceras på nätet riskerar fotografen att bli anklagad för kränkning - inte bara personen i fråga utan kanske också (och ännu värre) ev. familj.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Det är bra att du själv skriver ett inlägg. Vi får trots allt inte kommentera inlägg där vi inte håller med bloggaren :-)
Jag kan nämna att det inlägg där jag inte fick kommentera (där alltså suddgummit kom fram), ställde jag mig bland annat kritisk till den utskällning du råkade ut för - för att, ändå på ett artigt sätt, ha påpekat ganska självklara saker.
Det här är viktiga saker att vara överens om.
Brusiga Berra var, trots sina omständigheter, en mycket kraftfull person.
Berra visade genom sin person, att även om man har hamnat i samhällets utkant - så har man sin stolthet och sitt människovärde - och skall behandlas efter det.
Den är tagen 1975 i Stockholms tunnelbana, och Berra (han hette naturligtvis något annat) har väl varit död i sådär 40 år nu. Berra var en hygglig gatumusikant under bra perioder - och klarade sig därför undan socialtanten rätt väl.
Vid den här tiden drev jag min fotoateljé i Kristineberg. Den var i 1,5 plan - och det övre planet var som en minilägenhet med sittgrupp, toalett, och med en liten sovalkov. Berra fick gärna sova över ibland när han var i rimligt skick. Han delade även min lunch då och då - med tillhörande snack och skratt.
Det tycker jag var ett givande förhållningssätt till medmänniskorna - inte att plåta en aspackad person på en bänk, och hänga på en massa högtravande snömos!
Mvh. Erik.
Det verkar som om debatten går på annat håll... :-)
Hälsningar, Bjarne
Det är just så det är - man skall ha sin moraliska kompass påslagen. Om inte, så blir det lätt katastrof.
Tack även för bildberömmet. Jag är glad att jag har just den här bilden av Berra - nu när han är borta sedan så många år.