Första kameran och första filmrullen
Det här är en av de tolv bilderna på min första film - den visar min yngre brors kompisar våren 1965. Dom är i 12-årsåldern.
Man kan se att trots deras ungdom är det gossar med väl utvecklad integritet. Dom vet vad som är vad här i livet, dom kan skilja på vad som är rätt och vad som är fel. Det betyder att redan tidigt i livet har dom tillägnat sig en fungerande kompass för hur man bär sig åt i vuxenlivet - det har nämligen deras föräldrar sett till att lära dem. Det har varit en barndom med regler och normer. Har grabbarna mått illa av det? Nej, dom har hemifrån fått en fast grund att stå på. Dom har blivit bra och dugliga samhällsmedborgare.
____________________________________________________
Bilden på grabbarna är tagen rakt på utan krusiduller med min första kamera, en Agfa Isolette bälgkamera 6x6 från slutet av 1940-talet. Man kan se att jag som absolut nybörjare har placerat det bildviktiga mitt i bild - det är sällan det blir bra, men här funkade det rimligt.
Saken gick till så att jag på vårvintern 1965 gick förbi en pantbank på stan som hade utförsäljning av förfallet gods. Där låg en massa kameror - och jag tänkte att; “om man skulle börja fotografera”. Jag köpte en som var billig och som såg kul ut. Sedan knallade jag till en fotoaffär och köpte en film, och fick ett Kodak exponeringskort i handen.
Ja - på den vägen är det.
Tack för bildomdömet - jag tänkte noga innan jag tryckte... :-)
/B
MvH
Johnny
"om man skulle börja fotografera"
Exponeringskorten var bra, bilden blev bra, och mitt i bild regredierar man ju till allt som ofta, inte nydanande men funkar.
Kul återblick!
(Jag hade lånat min fars 6 x 4,5 Zeiss Ikona ibland, plåtat mycket med en kompis Praktica, vi hade ett projekt ihop, och fick min första egna kamera som gåva 1961.)
Om jag bara hade kommit på det där; “om man skulle börja fotografera”, lite tidigare. Numera är det ju ett helt annat läge när folk har bildupptagningsmöjligheten i fickan, i och med mobilen.
Så här 57 å efteråt tycker jag att den första filmen lyckades märkligt bra. Skärpan rätt ipillad och exponeringen helt rimlig.
Zeiss Nettar och Agfa Isolette är ju båda uttryck för 1950-talets "tusenbrödraskap" - rullfilmskamerorna i 6x6 och 6x9 med ett enkelt triplettobjektiv. Det var vad folk hade råd med.
1952 vet jag säkert att jag fotograferade Gustav VI Adolf och drottning Louise, för det året gjorde de eriksgata till Sundsvall.
Året 1965 var jag redan 21 år fyllda - och var tydligen tillräckligt eftertänksam för att inte trilla i dom värsta fallgroparna... :-)
Bra att vi är överens.
Jag kommer ihåg att pappa alltid fotograferade med en Minolta AL mätsökarkamera som ännu finns kvar. jag vet att selenmätaren är död på den sedan länge sen. Pappa använde den väl senast på 80-talet och redan då bar han en Gossen-mätare med sig. Borde kolla om allt löper på den och hur tiderna låter. Gossen mäter fortfarande rätt!
Före den hade han också en Isolette. Det var en I med Agnar optik och Vario slutare om jag minns rätt. Han hade köpt den av en kompis i penningknipa. Skärperingen hade kärvat på den så jag hade den faktiskt på sevice för ett antal år sedan. Jag har tagit flera rullar med den och gillar den såpass att jag nu har fem Isoletter med en Super som "flaggskepp".
Tommy S.
Fem Isoletter. Det var inte illa! Även jag har ett par - då med Solinar 4,5/85. Jag tycker att 85mm brännvidd är mycket bra på 6x6.
Intressant sätt att välja karriär, det gick ju finemang
Det är ju kul att att ha denna förstling-film kvar. Och visst - fotografin har varit framträdande sedan dess.
Du har omedelbart förstått hur man tar en bild, det är uppenbart. En bild av grabbar, självsäkra, pigga på livet - som det skall vara. En bild att visa upp än idag, bra bilder är tidlösa.
Vi hade en i släkten som tog intressanta bilder på ett annat sätt - inga huvud, tummen på linsen, så man kunde identifiera fotografen. Inga bra bilder, men kul.