Forskningens små glädjeämnen
__________________________________________________
Här sitter jag och jobbar med min magisteruppsats i Kulturgeografi. Året var 1982, och Institutionen befann sig då vid Norrtullsgatan centralt här i Stockholm.
Kulturgeografi? Vad kan nu sådant vara? Enklast kan man säga att det är den slags geografi som har med mänsklig aktivitet att göra - hur människan använder landskapet. Själv var jag verksam inom profilen “agrart kulturlandskap” som på många sätt ligger nära ämnena historia och arkeologi.
Nu kan man undra varför jag tar upp detta? Jo, det har att göra med en rätt fantastisk liten historia som jag stötte på i min arkivforskning - och som i hög grad har med bilder och fotografi att göra.
Jag var på väg upp till Länslantmäteriet i Uppsala för att gräva lite i deras arkiv. Min inspirerande handledare, professor Ulf Sporrong, tipsade mig då om lite kul grejer som jag borde titta på, när jag var klar med mitt. Det jag fick händerna på var ett testamente skrivet av en uppländsk storbonde under det sena 1700-talet. Han börjar lite sirligt i ett välformulerat förord:
“Då jag nu är gammel vorden, och min lefvnads dag till ände går...” Sedan berättar han om en genomtrygg barndom under “min kära Fru Moder”; “...Hon har mig vid handen ledt, och hon har gifvit mig kunskaper i alle de ting jag behöfver”. Han betonar starkt att hela den framgång han under livet har haft med den stora gården, och hans välsituerade ställning nu vid livets slut - var en följd av hans kära Fru Moder, och hennes bestämda och insiktsfulla omsorger. Sedan konstaterar han lite lakoniskt: “...det står mig nu före, att jag ej mer kan återskapa min moders anletsdrag” - han kunde alltså inte längre komma ihåg hur mamma såg ut, den troligen viktigaste personen i hans liv. Det ger i blixtbelysning insikten om vad bilder kan betyda:
Inga bilder, och minnet av sådana saker som utseende tonar bort efter några årtionden - och är det en gång borta så är det borta, när inga avbildningar finns.
Jag har många gånger i tankarna kommit tillbaka till denna storbonde, och till hur han talade till mig - levande och intressant genom århundradena.
Jag har låtit min sagesman uttrycka sig lite med 1700-talets ordföljd, men med det sena 1800-talets stavning - allt för att få ett lättläsligt men gammaldags intryck. 1700-talets svenska kan nog varje språkligt förfaren person klara ut, men den passar inte här.
Fin story om bildens bärande av minnet av de närmaste i familjen.
Bilder är bra i detta, just att starta upp minnen av händelser.
Men i bland är händelser så dramatiska att de har bränt sig fast i hjärnan utan att det finns bilder. De bilderna skulle man vilja sudda om de varit mycket svåra.
Ha en god Jul
Bob
God Jul även till dig, och ett bra nytt fotoår!
Jag skrev om sjösänkningar runt Hållnäs by i norra Uppland (som skymtar på kartan i bilden ovan) under det sena 1800-talet. Bönderna trodde att dom skulle få massor med ny odlingsmark om dom tappade ur sina sjöar. Det fick dom inte. Detta var en farsot över hela landet. Nu har vi börjat försöka återställa skadorna...
Hälsningar Lena
Jag började med fotografin 1965. Dessförinnan hade jag varit till sjöss två omgångar; 1958- 1959 och 1962-1963. Bitvis på mycket äventyrliga stråt - men inte en bild! Det harmar mig mycket numera.