Bilder & teknik från förra århundradet

Färger från förr

Normalt var det så när jag var yrkesaktiv fotograf under 1970-talet, att tryckerierna krävde minst mellanformat när det gällde underlag för finare färgtryck - men rätt exponerad Kodachrome 25 kunde accepteras. För den som ville få fram det bästa möjliga i färg på 24x36, fanns det alltså goda skäl att ladda med denna svårhanterliga, ja rent av griniga  film (men få gjorde det).

Här har vi en höstros från den tiden. Man har ju hört talas om intensivt rött och intensivt blått - men intensivt gult... ?

Jag har en liten baktanke med den här bilden. Numera visar man rätt ofta gamla färgbilder som är blaskiga, fula, och med helt förryckt färgbalans, som påstås vara  representativa, ja rent av själva charmen hos gammaldags filmbaserad fotografi. Det görs till och med digitala program för att efterlikna sådant! Det är naturligtvis bara nys. Även på den tiden kunde man nå utmärkta resultat i färg, men det kostade på lite mer.

Inlagt 2023-09-20 10:16 | Läst 637 ggr. | Permalink

"Jag har använt Kodachrome 25 nån enda gång. Jag var lika grinig som filmen!"


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Roserna är väldigt fint tecknade! Färgskalan ger i alla fall mig känslan av en ” gammal” bild. Lystern i det gröna kanske är det som ger känslan. Såg nu att Landskrona foto skall ha en utställning med bilder från autokroma bilder från 1900-talets början. Bilderna som visas i marknadsföringen ger känslan av att världen inte var så omodern som man får intryck av alla de svartvita bilder som finns från den tiden.
/MA
Svar från syntax 2023-09-20 11:25
Tack för det Mats!
Du har alldeles rätt. Världen är i färg, och var i färg - fastän den massiva exponeringen från svartvitepoken får oss att tro annorlunda. Jag kommer ihåg när jag såg Adolf Hitler i färg första gången (för att nu ta ett skräckexempel). Han hade ett kejserligt purpurband runt skärmmössan och blå ögon. Min förvåning var total
Fint utmejslad bild med sina gula nyanser i rosorna mot den återhållet mörkgröna bakgrunden.

Gillar baktanken, att visa att omsorgsfullt tagna färgbilder rätt bevarade kan ha bestående kvalitet.

------

Den svartvita dominansen har påverkat verkligheten i arkitekturen. Då funkisen var ny (i Sverige från 1930) nåddes arkitekterna av svartvita bilder. Det fanns faktiskt modernister nere på kontinenten som jobbade med färg, inte bara grälla kulörer som Le Corbusier, utan färger som folk gillade, men deras verk återgavs i svartvitt och funkisen blev tämligen svartvit.
Svar från syntax 2023-09-20 13:19
Kul att du gillade den gamla bilden Måns!
När jag var yngre var jag en ivrig stadsflanör. Det blev en hel del bilder på arkitektur - då i svartvitt, eftersom jag lade tonvikten vid stadens morfologi.
Hej Peter,
Det vill vi se mer av.
Jag vet hur svårt det är att bemästra färgfotografier med diafilm.
Det här rosorna har just perfekt djup och färg. Den neutrala bakgrunden lyfter upp det gula sköna.

Ha det gott
Bob
Svar från syntax 2023-09-20 13:20
Tack för det Bob. Du glädjer hjärtat på en gammal Kodachrome-entusiast.
Hej Peter H.
Jag älskar också dessa gamla dias-bilder - skulle vilja ha mer av det. Min skanner fungerar inte längre och jag har inga planer på att skaffa en ny nu när jag är 80 år – jag orkar inte.
Så jag är en av de där "dumma" :-) - "Det görs till och med digitala program för att efterlikna sådant! Det är naturligtvis bara nys"
Jag gör det dock i kameran (Fujifilm X100F) och inte med digitala program, om det kan ursäktas lite :-)
Idag lärde jag mig ett nytt svenska ord: "nys".I min svensk-danska ordbok finns det 2 olika betydelser
1) sludder (nonsens) og 2) At få at vide hvad der er sket (Få nys om (något) vad som hänt)
Med mange venlige fotohilsener fra Erik.
Svar från syntax 2023-09-20 16:23
Tack Erik!
Jo - "nys" är ett gammaldags ord som väl inte används mycket numera. Jag misstänker att även många unga svenskar får gå till ordboken.
Jag har använt Kodachrome 25 nån enda gång. Jag var lika grinig som filmen!
Svar från syntax 2023-09-20 18:50
Ja, den filmen var inte lätt att ha att göra med. Det räckte inte med att man räknade fram en formellt riktig exponering, man måste utifrån kännedom om filmens sätt att reagera, veta exakt när man skulle ta ett halvt stegs minus eller plus extra!
Alla klarade inte av det, men när det lyckades hade man ett resultat som ovan - vilket förtog förargelsen.