En gammal mans höstpromenader
I ungdomens dagar räknade jag mina promenader nästan i mil. Numra handlar det mera om kilometer - om ens det. När man har blivit gammal på riktigt, finner man många gånger att det som gäller är det möjligas konst...
Mitt sedan många år trogna ekipage - det är en terränggående Jeep, maskerad till personbil. Färden går till någon trevlig plats i naturen där jag kan ta en promenad på runt halva kilometern.
Det är lätt att nå många fina promenadmål i naturen, eftersom jag även tar mig fram i halvterräng utanför vanlig väg. Att skumpa fram på traktorstigar i skogen är en helt gångbar (och kul) metod.
Äldre objektiv ger ofta överstrålningseffekter i kraftigt motljus - effekter som påminner mycket om ögats sätt att se saken i verkligheten. Då jag är ute efter att fotografera det som mitt öga ser i verkligheten, så passar den återgivningen... :-)
Kameran som var på axeln denna gång var en gammal favorit - en Contax IIIa med Sonnar 1,5/50 från det tidiga 1950-talet.
Filmen var Agfa APX 100.
Jo - vi är oförbätterliga.
/B
Man får hålla igång så gott de går. Det är fint att komma ut i naturen.
HaD/Gunte..
Jo minsann, det är lite som att gå ut med hunden - ständiga stopp... :-)
Jag tyckte det du skrev nedan var intressant:
"Äldre objektiv ger ofta överstrålningseffekter i kraftigt motljus - effekter som påminner mycket om ögats sätt att se saken i verkligheten. Då jag är ute efter att fotografera det som mitt öga ser i verkligheten, så passar den återgivningen... "
Äldre objektiv har ofta intressanta egenskaper.
Tycker dock analogt är alldeles för mycket strul och meck när jag snart i februari blir 75 men det händer att jag skruvar på mina gamla manuella Pentax SMC-M 40mm 2,8 och 100mm 2,8 som var mina följeslagare under nära 30 år på många resor. Har dessutom kompletterat med ett 50mm 1,7 långt senare.
Jag gillar Pentax SMC särskilt på höstar då de ger mer jordartsfärg än Sony/Minnolta som är mer åt grönt eller gamla Konica AR som är tydligt mer åt kallare blått.
Normalt så har jag dock Sonys betydligt senare Sonnar-versioner i form av Sony Zeiss 35mm 2,8 och 55mm 1,8 och det senare köpte jag så sent som för en månad sedan och jag älskar dess karaktär och verkligt vassa skärpa och bokeh.
Lyckligtvis har jag ännu inte något som begränsar mig fysiskt men jag bara väntar på att drabbas av något hårt och elakt slag i någon form som gör mig totalt åldersadekvat. Min fru går ut med "hunden" minst 3ggr i veckan runt 1/2 mil eller drygt 7000 steg och det är jag som är den halvt motvillige hunden hon släpar på. Hundar som behöver pinka står många ut med men att behöva vänta på mig som ska ta bilder är uppskattas sällan på promenader.
Jag vet att många tycker att det analoga blir för knöligt. Så inte jag - eftersom jag aldrig lämnade det. Mina älskade mekaniska kameror gå nu en gång på film.
Däremot har jag nyligen lämnat färgfotografin. Färgfilmen har blivit för dyr - och jag har återupptäckt hur kul det är att framkalla sin egen svartvita film. Hela min fotografiska process är nu väl anknuten till begreppet HOBBY.
Vi får väl hoppas på att du håller dig lite till, så att hunden hänger med på promenaderna. Själv fyller jag 81 i januari.
Ändå är det ju så att listan på otrevliga åkommor som man kan drabbas av i vår ålder, är lång som syndabekännelsen.
Här där jag bor i Rindö Hamn har de flesta av föreningarna en stor slagsida befolkningsmässigt av folk som sålt sina hus och flyttat hit ut till lugnet men jag brukar skoja lite och säga att det är som att ha hamnat på nåt "jäkla hospice".
Även hundar är kraftigt överrepresenterade - därav min vinkling. De som kan går ut med hunden vare sig de har någon eller inte. Förvånansvärt många tränar efter strokes, höstlesbyten och vad det nu är man råkat ut för och de som jag känner som fotar hyfsat seriöst fattar att de måste hålla igång fysiken för annars blir de snart sittande framför någon TV.
Har en fotokompis här som är uppått 85 som jag inte hört av på några veckor och jag hörde av mig hade han vurpat i skogen när han var ute och plåtade fåglar. Så det är väl allldeles uppenbart att hälsan är allt om det överhuvudtaget ska bli några bilder från årets höst vare sig för mig Peter eller min fotopolare.
Jag har dock aldrig velat ha någon bil - har varit mer användbart med båtar där jag bott men jag har ju i alla fall skaffat mig en "Tässla-bike" som jag susat ut i skogen med när jag ska fota.
Angående dina bilder Peter så kom jag just hem med lite höstbilder i färg och sex sju av mina är påfallande lika dina motiv :-) Färgerna är fantastiska nu trotsxatt det är rätt sent på hösten nu.
Bengan bara retas. Han är äldre än vad jag är. Jag vet inte riktigt hur gammal han egentligen är, den där Metusalem.
Ändå skall han strutta omkring i fjällen till allmän förargelse... :-)
Superlösning med terrängfordonet och att du tar med det på några av bilderna - gillas.
Jag kan också köra några ställen med min handikappskoter som jag inte skulle kunna ta mig till till fots med 2 kryckor :-)
Men om jag kom till ett ställe som på ditt foto nummer 8 skulle jag stanna och nöja mig med att ta ett foto som du tog. Seriens bästa – tycker jag.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Jag håller med dig om bild Nr 8. Perfekt perspektiv och form bland höstbladen. Det svartvitas möjlighet att understryka formspråket gör att jag är nästan säker på att den bilden skulle bli sämre i färg.
Det där med överstrålning har jag börjat besväras av och gillar det inte alls. Dina bilder har för mig dubbel överstrålningseffekt.
Såg nyss att Ansel Adams fotade maniskt med Zeiss Contax bl a kring 1940. Oj vilka bilder.
https://www.sothebys.com/en/buy/auction/2024/ansel-adams-a-legacy-photographs-from-the-meredith-collection/georgia-okeeffe-and-orville-cox-canyon-de-chelly
Jo, jag känner till Ansel Adams Contaxbilder. Året 1940 var Contax den finaste småbildskameran man kunde köpa - snäppet dyrare än Leica.
Gällande ålder så är mitt favoritcitat från en okänd "I plan to live forever. So far, so good!"
/Thomas
Attityd betyder mycket här i världen... :-)
Det viktigaste är att Du kan ta Dig ut i naturen,
antal km är inte det viktigaste!
Jag blir snart 82 och fått sälja min bil på grund av att min syn är sämre nuförtiden. Jag hade nog kunnat köra några år till, men jag ville ta det beslutet själv. I Malmö och runtom Malmö har vi bra kollektivtrafik, så jag kan komma ut i naturen och som tur kan jag fortfarande promenera längre sträckor.
Och att fotografera analogt är bra för hjärnan för att det är så mycket som måste göras rätt. Det är vägen till bilden som är viktig för mig. Senast blev det analoga resultatet inte alls bra, men det gör ingenting, eftersom det är bara jag som är min kund!
Ha det fint i Din vackra natur!
Mvh Wolfgang
Vad trist med bilen och den sviktande synen. Jag har all förståelse att du vill råda över ett sådant beslut själv - respekt!
För övrigt är det ju nästan alltid så här i livet, att vägen är målet.
Misskötte mina ögon gravt som ung i soliga länder och när jag fick gråstarr för 4-5 år sedan så fick jag smått panik.
Hade dock tur med en bra optiker som remitterade till operation av båda ögonen och efter den fick mina ögon helt nytt liv igen. Det hade jag inte förväntat mig.
Har även sett andra upplyftande metamorfoser på nära håll med folk som hamnat i rullstol med vansinniga smärtor från krångglande höftleder och som fått nya efter operation och nu efter rehab är igång som vanligt och t.o.m. spelar golf igen!
Det är knappt man tror det är sant ibland även om nu alla inte har samma tur.
Min egen fru blev sjuk i cancer för åtta år sedan och har genomgått tre stora operationer efter upprepade återfall men är nu friskförklarad så hon är min stora inspiration. Det har varit mycket nära men hon vägrar bara att ge upp och dö.
Tänderna kan vi lämna därhän, men jag kan åtminstone gå hyfsat långa promenader så länge där inte är någon trappa…
Jag hör syrsorna så högt att när det är tropiska nätter på landet och jag sover för öppet fönster - så får jag ibland stoppa in öronproppar. Har ni hört talas om något sådant? En 80-åring som måste använda öronproppar mot syrsorna??
Är det något jag skulle vilja säga om tänder: alla borde skaffa sig en bra tandhygienist och gå minst en gång om året och gärna två. Då slipper man gå till tandläkaren istället senare, vilket ofta kan bli våldsamt dyrt annars i vår ålder. Nu ska väl dock tandjobb äntligen bli billigare för äldre.
Efter vad jag har förstått, är det många som faktiskt inte gör det!
Hälsningar, Bjarne
Väldigt många landskapskompositioner bygger ju på formspråket, inte på färgen - och gör sig många gånger bättre i svartvitt.