Bilder & teknik från förra århundradet

En bortglömd fotograferingsmetod

Fotografin har ju en lång historia - runt 185 år. Det finns många fina tekniker och fotografiska förfaranden, historiska tekniker som många gånger än i dag har sina entusiastiska utövare - men sedan finns det sådant som nästan har fallit i glömska.

Jag kom en rätt rolig sak på spåren när jag botaniserade bland min mors kvarlåtenskap på Hasselvik. Det handlade om ett mystiskt A5-kuvärt i hennes privata låsta låda. När jag öppnade kuvertet visade det sig innehålla små bitar av en sepiatonad bild på mycket tunt papper, ett papper som alltså hade fallit sönder av ålder.

Efter diverse pysslande och sammanfogande, materialiserade sig en bild av min morfars pappa, Anders Johan Andersson. Anders Johan var storbonde i Listersby, polis på Vårdö, och finsk riksspeleman.

_______________

Under slutet av 1800-talet var porträttfotografin en god affär. Fotografin som teknik hade ju redan många decennier bakom sig, men att få sitt porträtt direkt tecknat efter verkligheten med hjälp av naturens eget ljus hade ännu nyhetens behag - det var lite av ett trolleri.

I de större städerna fans det många fotoateljéer, och även i en liten stad hade man i regel sin fotoateljé. Annat var det på landsbygden. Bara ett fåtal fotografer hade insett att även här fanns det en intressant marknad. De burgna storbönderna öppnade gärna på plånboken för en kringresande fotograf - om han kunde leverera bilden direkt på plats i anslutning till fotograferingen. Det var själva haken, fotografen måste få fram resultatet genast efter fotograferingen med hjälp av sitt lilla mörkrumstält - allt medan den avkonterfejade väntade otåligt.

Lösningen var att förenkla förfarandet, och man hoppade helt enkelt över negativet!

Ett tunt fotopapper placerades direkt i kameran. Sedan omvändningsframkallade fotografen pappret (som när man framkallar svartvita dia från vanlig svartvit film) - och direkt på stunden, utan negativ, hade han en fin positiv bild att sätta i handen på den ivrigt väntande kunden. Nackdelen var att bilden blev spegelvänd - men det var ingen stor sak. Det såg ju ut som när man tittar sig i spegeln.

Numera, i dessa moderna tider, vänder jag bilden med en enkel knapptryckning - men då kommer väl kännare av fiolspel och tycker att bilden är ju spegelvänd i alla fall! Inte alls, titta på vigselringen. Riksspelemannen Anders Johan var vida känd för att spela fiol med "fel" hand.

   

Anders Johan var duktig på att sitta still länge, det var nödvändigt för den här metoden. Bilden hemma i hans kök ser ut att vara en ögonblicksbild. Det är den alltså inte - långt därifrån. Den lyckade illusionen är en följd av Anders Johans goda behärskning. Det framgår även rätt tydligt att här har vi en herre som man inte flyttar runt hur som helst. Bestämd och bordus i livets alla skiften. Sedan fick han en svärdotter som var helt i hans smak - nämligen min mormor, en tjej som lindade honom runt lillfingret med sin livliga tuffa person och sin kavata charm. En innerlig personkemi uppstod - som fick som resultat att Hasselvik finns i dag.

                                           Mormor gillade att gå till fotografen

           

Inlagt 2024-09-13 07:51 | Läst 591 ggr. | Permalink

"Du är bra på att lägga pussel, så fint att ha en bild på en släkting från så lång tid tillbaka. Hade ingen aning om den fotometoden. Dagen är räddad, då jag lärde mig något nytt. Fin blev bilden efter pusslande, smart med ringen. Använde ungefär samma knep då jag skannade in dia efter min far fast då med klockan. Blir knepigt om det ska vändas rätt på bilder efter mig för jag har den på höger hand. Kul med gamla bilder, för länge sedan när nätet inte var så vanligt hittade jag Gällivare bildarkiv och där någon suttit och skannat in bilder från en lokal fotograf. Hittade bilder på flera av mina släktingar på min mors sida. Visade mor bilderna och hon blev så glad för att få se, men var mest förundrad över hur jag kunde visa dem och sa; Så kul att se, men HUR kom de in i din dator."


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Fin berättelse och en fotografimetod jag bara hört talas men aldrig sett. Häftigt!
Trevlig helg/per-erik
Svar från syntax 2024-09-13 08:24
Tack för uppskattningen Per-Erik.
Det är sällan man stöter på dessa bilder. Dom har väl "tagit slut". Den här blev ju räddad precis på håret!
Det var helt okänd fotohistoria för mej. Trevligt att få ta del av dina gamla bilder och att det gick att rädda bilden på din morfars far.
Hälsningar Lena
Svar från syntax 2024-09-13 08:25
Tack Lena.
Ja - det var väl lite min tanke, att de flesta inte känner till den här saken.
Hej Peter H.
Intressanta berättelser – både om en av tidens fotografiska metoder och om familjen. Som alltid bra och fängslande skrivet.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Jag frågade i en blogg om någon kunde förklara texten på baksidan av ett gammalt foto som jag hittat i min fars dödsbo. Det fanns ordet "digital", som jag undrade om?

https://www.fotosidan.se/blogs/emfoto43/roskilde-bloggen-2914-analog-agfa-prestige.htm
Svar från syntax 2024-09-13 11:12
Tack för berömmet Erik!

Jo, jag kommer ihåg din fråga. Jag gav fasen i att svara, då det är en typisk "Slamkrypare".
Det gamla företaget Agfa gick i likvidation 2004 och verksamheterna såldes ut åt olika håll. Namnet blev alltså kvar på marknaden.
"2004 var ju väl inne på den digitala tidsåldern. Agfa kan mycket väl ha haft printrar som skannade negativet digitalt ända bak mot sekelskiftet - gissningsvis.

Jag hittade följande 21 år gamla kommentar på nätet:
"Agfa Digital Prestige Paper används uteslutande i Agfa D-Lab (Digital)PhotoLab-skrivare. Den har olika exponeringsegenskaper än AgfaPrestige Paper som är designad för att användas i Agfa MSC (Analog)PhotoLab-skrivare.
Båda papperen är av mycket hög kvalitet och ger fantastiska resultat när de exponerakorrekt. I teorin borde du få bättre utskrifter från D-Lab på Prestige Digital Paper".

Din pappa lät alltså kopiera den här bilden någon gång i början av 2000-talet.
Erik Madsen 2024-09-13 14:24
Hej igen Peter.
Tack för en mycket detaljerad förklaring. Jag hade en aning om att du kanske kunne kommer på något intressant - tack.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Jag kunde inte ordet/konceptet - "Slamkrypare". - det gör jag nu :-)
Peter, tack ska Du ha för Din välformulerade och intressanta berättelsen! Och de härliga historiska bilderna som Du har räddat för framtiden!
Låt mig berätta, att vi i min fotoförening www.ffim.se har faktiskt 3 medlemmar som håller på med den historiska mörkrumskonsten "Ädelförfarande" där tekniken "fotopapper istället för negativ" ingår i olika processer. Metoden kan även användas i hålkameror, vilket någon i min fotoförening har gjort. Mvh Wolfgang
Svar från syntax 2024-09-13 15:38
Tack skall du ha Wolfgang!
Kul med din förening - härligt med entusiaster! Dom flesta fotointresserade av i dag har aldrig hör talas om metoden med fotopapper i kameran.
Intressant. Tack för en trevlig text och en intressant bild!//GöranR
Svar från syntax 2024-09-13 18:50
Tack för din kommentar Göran.
Jag tycker själv att bilden är lite häftig. Den skiljer sig en del från vad man brukar se från den tiden.
Hej Peter,
Tack för en intressant artikel med fina bilder.
Jag är oklar över metoden fotografen använt här. Skulle behöva se originalet och utröna vilket pigment som använts.
Det är en kulturgärning du utfört och räddat detta av en betydande person.
Ha det gott
Bob
Svar från syntax 2024-09-13 22:14
Tack för fin kommentar Bob.
Pappret är så tunt att det nästan ser ut som fragment av bara emulsion. Jag hade svårt att få ihop bilden.
Rolig berättelse om släkt och historia där fotografiet som så ofta spelar en viktig roll. Fotopappersmetoden påminner aningen om den metod som vi använde i de lägre årskurserna i bildämnet, med egengjorda hålkameror och fotopapper. Omvändningsframkallning gjorde vi inte. Efter framkallning av "negativet" blev det kontaktkopiering papper mot papper. Och det var väl principen för fotografi vi var ute efter, knappast kvalitet.
/Gunnar S
Svar från syntax 2024-09-14 10:39
Tack för trevlig kommentar Gunnar.
Omvändningsframkallning av svartvitt blir ofta fint. Jag gjorde det som självpåtagen övningsuppgift på 1970-talet. Lågkänslig svartvit film - och det blev väldigt vackra svartvita dia. En slags "djuplyster" vid projicering som är så svår att åstadkomma i en påsiktskopia.
Som sagt, en fin berättelse och en bra fotografisk allmänbildning!
Tack för det!
/B
Svar från syntax 2024-09-15 07:51
Tack Bengt!
När jag hittade den här bilden och började pyssla ihop den, och insåg att den var spegelvänd - ledde det mig rakt in på den här udda och rätt bortglömda tekniken.
Du är bra på att lägga pussel, så fint att ha en bild på en släkting från så lång tid tillbaka. Hade ingen aning om den fotometoden. Dagen är räddad, då jag lärde mig något nytt.
Fin blev bilden efter pusslande, smart med ringen. Använde ungefär samma knep då jag skannade in dia efter min far fast då med klockan. Blir knepigt om det ska vändas rätt på bilder efter mig för jag har den på höger hand.
Kul med gamla bilder, för länge sedan när nätet inte var så vanligt hittade jag Gällivare bildarkiv och där någon suttit och skannat in bilder från en lokal fotograf. Hittade bilder på flera av mina släktingar på min mors sida. Visade mor bilderna och hon blev så glad för att få se, men var mest förundrad över hur jag kunde visa dem och sa; Så kul att se, men HUR kom de in i din dator.
Svar från syntax 2024-09-17 21:25
Tack Margareta. Kul att du gillade upplägget.
Det du berättar om din mor påminner lite om vad min mormor (född 1893) berättade om när radion kom.
Långväga röster som fångades ur luften! Hur gick det till? Hur kom dom in i lådan??