Då & Nu
För nästan 60 år sedan, i april 1964 kom jag hem till Bromma på min första permission från Arméns Fallskärmsjägarskola i Karlsborg. Pappa Lothar tog bilderna på Agfafilm, och det är bredvid pappas häftiga Merca jag poserar. Jag bor på samma adress och i samma lägenhet än i dag, men bilen - den är tyvärr inte densamma.
Krämefärgad Mercedes med röd plyschklädsel, det är något för en ung man att luta sig mot - och sedan säger vissa att det inte var bättre förr...
___________________________________________________
Det är lite kul det hela - jag representerar tredje generationen av familjen i en hyreslägenhet! Rätt svårslaget skulle jag tro. Min farmor flyttade in 1946 i en femrummare - ja egentligen en fyrarummare med jungfrukammare, parkettgolv, och öppen spis - alltså en lägenhet byggd för tjänstefolk. Det fanns en ringknapp i varje rum som visade ett nummer på en panel i köket, så att hembiträdet skulle komma springande (det kom aldrig någon). Väldigt udda i ett smalhusområde byggt under kriget - ett område som annars består av små 2:or och 3:or.
Den första hyresgästen när huset var nybyggt 1940 var chefen för Svenska Zeiss AB. Ett märkligt sammanträffande, med tanke på mitt senare stora intresse för Zeiss verksamhet. Han blev för övrigt utvisad 1946 för att hans hustru var så nazistisk, och hade gjort bort sig rejält i Stockholms societet.
Det är en arrogant ung man som blickar mot mig över det stora tidsgapet. Visst slipas man av en del med åren, men det är nog lite sådär fortfarande med den gamle farbrorn som nu sitter och skannar pappa Lothars bilder.
*************************************************
***************************
Sedan är det en sak som skaver rejält:
Det harmar mig med min ålder - att det är så länge sedan jag passerade "bäst före datum" rent fysiskt. Jag besitter nämligen precis den militära kompetens som efterfrågas mest på kompaninivå i Ukraina. Jag skulle tas emot med öppna armar. Vore jag bara en bit yngre, sådär under 50, så skulle jag åka ner direkt. Jag tror att det här kriget är en ödesfråga i samtiden. Utfallet i Ukraina kommer att avgöra så mycket.
Vad jag kommer ihåg var det en 220SE. farsgubben hade en lång rad Mercor - detta var den snyggaste i mina ögon.
Biltypen: Köpte 1973 en alltför sliten 220 SEb för tre tusen kronor, mer än en månadslön före skatt. 1,2 liter per mil, det luktade bensin inne i bilen tills jag hittade felet. Lyckades hålla igång den nåt år eller två och fick den jättefin invändigt. Röd skinnklädsel, nytt innertak, helrenoverat trä. Men sen gick det inte att hålla motorn i skick trots avsevärda insatser. Påfallande rymlig bil, fenorna var ju totalt ute då, men de gav volym i skuffen.
Åldern: Jag försöker ta till sinnesrobönen, att försöka göra nåt åt det som behöver göras nåt åt, acceptera det som inte går att göra nåt åt och be om visdom att inse skillnaden.
Sinnesrobönen var riktigt bara - men jag är tamigfan för småstöddig för att riktigt köpa den... :-)
Det blev en skrytbil sen, en Renault 4L.
Jo - det verkar nog vara så att vissa saker var bättre förr.
I och med dom politiska förändringarna i Sverige blev det plötsligt väldigt ute att uppträda i uniform.
Nu med Sveriges förändrade läge, kanske det blir inne igen?
Snyggt!
MvH
Johnny
Jag kommer ihåg att jag inte var lite stolt över att kunna uppträda i fallskärmsjägarnas vinröda basker.
Fina bilder med en cigarettrökande yngling. Bilen Mercedes 220 SE, det var med en sådan Mercedes som Ewy Rosqvist vann Argentinas Grand Prix-tävling 1962. Den första kvinnliga föraren i det loppet och det väckte stor uppmärksamhet på sin tid.
Modellen fanns även i coupéutförande. Att de var och är eftertraktade kan man förstå, kolla här: bit.ly/3ln67lJ
Nästan alla ynglingar som ville vara inne rökte på den tiden. Dom som inte rökte blev något av sociala isolat. Jag fick skära ner uppåt 90% på rökningen för att klara den stenhårda träningen på FJS.
Tack för länken! Något av en drömbil.
Ja och bilen är det heller inte nåt fel på!
Tommy S.
Först trodde jag att du var chaufför för obersten - med den där fina bilen.
Det är nog ett väldigt sällsynt rekord som du har med avseende på din bostad - du är inte riktig "normal" :-) :-) Jag anses också vara lite "onormal" - varit gift med samma i 56 år och bott i samma 3:or också i 56 år.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Man var tvungen att vara gift för att få en lägenhet då.
Pappa började med färg 1958 och han använde Agfas diafilm - en film som nu har visat sin goda hållbarhet. Kameran var en Voigtländer Perkeo II 6x6 med Color-Skopar (Tessar).
Det blev alltså familjebilder av ovanligt hög kvalitet för den tidens förhållanden. Det är en ren glädje att nu sitta och skanna hans material.
Tänk att tjänstefolket inte skötte sig i våra respektive lägenheter... :-)
Numer kanske Oscar Wides citatet passar; " Jag är inte tillräckligt ung för att veta allt".
Din fars bil är snygg, vår granne på 60-talet hade en liknande fast svart, minns att jag beundrade den. Gillar förstås även vår so står i garaget här fast den rullar bara på somrarna.
Området i Bromma där du står, ser mycket bekant ut.
Området med det lite extra påkostade gula teglet är Abrahamsberg.
Tack för kommentaren Margareta.
Såg att det var Abrahamsberg.
Vi hade en tids vinterutbildning där uppe hos fjälljägarna. Jag kommer ihåg när jag blev jagad av ammunitionspulkan nedför en brant sluttning. Måste ha sett kul ut.