Billigt & Bra
Toppresultat med ett objektiv bestående av bara tre linser? Och dessutom rejält gamla grejer. Ja, det är vad man kan förvänta sig när man använder en bälgkamera i 6x6 från det tidiga 1950-talet.
När 1950-talet gick in var vi fortfarande nära inpå krigsslutet 1945, och utrymmet för konsumtion var begränsat. Det gällde att hitta produkter som folk hade råd att köpa. Det skulle vara "Billigt & Bra" helt enkelt, en formel som det inte är så lätt att uppfylla i verklighetens värld. Man måste hålla i minnet att vid den här tiden så hade den stora majoriteten inte en chans att kunna köpa en Contax eller en Leica. Något sådant var så ouppnåeligt att man inte ens funderade på saken.
En bälgkamera 6x6 med ett ljussvagt objektiv - det var vad vanligt folk kunde ta sig råd med. En sådan kamera har en jättelik upptagningsyta på 60x60 mm, samtidigt som kameran är fantastiskt kompakt. När man fäller ihop den, går den ledigt ner i en vanlig ficka. Objektivet är Dennis Taylors berömda triplet från 1893. I sin ljussvaga form och på mellanformatets lite längre brännvidd, ger konstruktionen ett överraskande bra resultat. Man lyckades alltså med formeln; "Billigt & Bra" på ett fint sätt. Man får avstå från ljusstyrkan på objektivet, men man får en hel del annat istället för den måttliga slanten.
Under det tidiga 1950-talet var den här sortens konstruktion just vad man behövde inom kameraindustrin. Den tillverkningsvänliga tripletten som Dennis Taylor hade räknat för så länge sedan, hade så dags hade hamnat lite i historiens bakvatten - men fick sig nu en rejäl nytändning. Alla de stora tillverkarna hade den på sitt utbud.
Agfa sålde sina Isolettekameror i jätteupplagor. Lika var det hos Zeiss - där heter kamerorna Nettar eller Ikonta, och dom är försedda med ett Novar Anastigmat-objektiv. Voigtländers variant heter Perkeo, och objektivet Vaskar. Sedan fanns det en rad mindre kända märken som levererade på samma koncept. Bälgkameran i 6x6 var alltså en riktig kioskvältare.
När man talar med sina generationskamrater, får man ofta höra: ".. Jo - pappa hade en bälgkamera när jag var liten. Jag tror att det var en Ikonta från Zeiss". Så var det även i min familj. Min far hade en Voigtländer Perkeo, och med den började han fotografera färg året 1956 - underbara stora färgdia som finns kvar än i dag, och som jag nu kan skanna in till kvalitetsbilder tack vare det stora formatet och det väl presterande objektivet. Eller som det formulerades i reklamen på den tiden:
"Voigtländer - weil das Objektiv so gut ist", alltså: "Voigtländer - därför att objektivet är så bra".
I dag kan man köpa en sådan kamera för ett litet antal hundralappar - och sedan ge sig ut på mellanformatsfotografi som inte skämmer för sig.
Här lite provbilder med Agfa Apotar 4,5/85mm:
Stenbrottet i Stenhamra på Mälaröarna
Svartsjö Slott
____________________
Några färgbilder kan också vara bra att titta på. Färgerna tecknar bildens detaljer bättre, och det blir lättare att få grepp på den egentliga skärpan. Förmågan att återge ton och valör är nog lika viktigt här som inom svartvit fotografi.
När man studerar bilden av Bogösund här nedanför kan man se den fina teckningen över hela bildfältet och den goda skärpan - enda ut i yttersta hörnen. Det är i sådana lägen jag förundrar mig över att det är ett trelinsigt amatörobjektiv, tillverkat under budgetomständigheter på 1950-talet.
Bogesunds Slott
Kanonbra - frestas man säga
_____________________________
I dag när fotografering på film sedan en tid tillbaka har fått en oväntad men rolig renässans, har bälgkameran från 1950-talet i det närmaste nått kultstatus.
Det svartvita är taget i våras på Ilford FP4 +, färgen för ett tiotal år sedan på Kodak Portra 160 NC
Jag tror (utan att vara helt säker) att det var med en lånad exakt likadan som jag tog mina första publicerade bilder, från ett konfirmationsläger jag deltog i. Kameran hade jag fått låna från redaktionen för den tidning som använde bilderna, och en Agfa 6x6 var det i varje fall.
Ja - det är många som ännu har en beröringspunkt till dessa kameror - eftersom dom tillverkades i så stora kvantiteter.
Agfa Isolette III hade faktiskt en mätsökare, alltså avståndsmätaren inkopplad i huvudsökaren - men inte kopplad till objektivet. Enkelt spegelinstrument - men det underlättade.
/B
Kul att min lilla genomgång väckte personliga vibbar.
Jag hade en kompis på 60-talet som hade en sådan kamera. Jag tog några bilder med den, men jag fick aldrig se resultatet :-)
Som vanligt ett intressant blogginlägg.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Dom flesta lite äldre har någon slags relation till dom här kamerorna.
Jag snöade också in på de här en gång, börjandes med min pappas gamla I, den allra enklaste. Jag gillade den så skarpt att de har blivit att skaffa några till även en Super.
Jag tycker det är den perfekta resekameran, åtminstone som back up. Liten och lätt och inga batterier. Den levererar stora fina negativ, bra både för skanning och mörkrumskopior.
Det lustiga var att Agfa gjorde två olika tripletter; Agnar 4,5/85 mm och Apotar 4,5/85 mm. Skillnaden var att Apotar hade en lins av högbrytande glas. Jag gissar att din pappas gamla I:a var utrustad med Agnar.
Pappa hade en liknande fast lite äldre och 4,5 x 6 bälgkamera, Zeiss med fyrlinsigt objektiv! Troligen dyrare men fler bilder per rulle. En fantastiskt smidig kamera och jag tycker fortfarande genialt med dom hopfällbara, allt skyddat i hopfällt läge.
Bogesund o kanon, kanonbilder!
Du har helt rätt med Agfa Isolettes bälgar - men det var bara vissa serier. Dom är alla åt helsike i dag, och måste bytas. Ett annat problem är att i dag siter dom flesta frontlinser fast som berget, då fettet har torkat in. Jag har fixat mina exempalar - men jag har även destruerat 2 stycken... :-(
Alla bälgkamerorna från Agfa, Zeiss, och Voigtländer kunde även levereras med fyrlinsig Tessar-variant. I fallet Agfa var det Sollinar 4,5/85 mm.
I mitten av 1950-talet var det viktigt i reklamen med "färgkorrigering" - oklart vad det egentligen stod för.
Jag tror alltså att det är den gamla vanliga Apotaren.
Internationellt ligger priserna högre. På Tradera stämmer nog min angivelse. Till exempel här. En Isolette II med det finare objektivet Solinar, som ändå inte har lockat någon att reagera på det låga utropspriset:
https://www.tradera.com/item/1408/645986444/agfa-isolette-ii-4-5-85mm-funkar-
Jag skulle säga att en Isolette III med Solinar köper du i dag på Tradera för ca 300:- om du väntar lite.
Jag ärvde en Jsolette med gjuten överdel och `samma´ optik /slutare från ca, 1948. 1961 fick jag låna kameran samt en Sixtomat och efter en kort genomgång bar det iväg till Gotland på skolresa. Det blev lite bilder av varierande kvalitet ( inte som dina ) men som jag är glad att jag tog.
/Stephan
Alla har vi våra tidiga fotominnen. Just en sådan Jsolette från sent 1940-tal, var min första kamera, Inhandlad på pantbanken.
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/forsta-kameran-och-forsta-filmrullen.htm
Fina bilder från din även de på kameran.
Har du inte frestats att pröva den gamla bälgen... :-)
Men den är ganska fin att se på.
Tyckte att saken behövde lite uppmärksamhet, och tänkte då på alla unga som vill pröva på filmfotografi i dag. Med en bälgkamera 6x6 kan man rätt lätt få fram fin kvalitét.
Som synes, gick det ju fint med färg... :-)