Metusalem
Till min oförställda häpnad fyller jag 80 år i dag, den 12 januari! Ja, jag säger inte så för att försöka stila - saken är den att männen i min släkt i regel inte har blivit så gamla. Jag har till exempel överskridit min morfars livslängd med hela 20 år.
Inför en sådan dag blir det ju rätt naturligt med lite återblickar och värderingar. Jag börjar med att visa den första hyggliga färgbilden på mig själv, hämtad ur egen fatabur:
Här sitter jag med min första stora kärlek Vera. Det är midsommarafton 1966 i den norrländska byn Undrom, där Veras mamma Brita hade ett sommarhus.
Hemma på Nordigrågatan i Vällingby. Året var 1967, och jag var 23 år gammal. Det var lite andra tider då: Vit skjorta och slips till vardags - och kolla in telefonen på bordet!
______________________________
Nu när jag tänker tillbaka på de många åren - ja, dom är så många att jag numera har lite svårt att fatta att det är jag som har varit med om allt, då är det inte speciellt svårt för mig att förstå vad som har varit viktigt, och vad som mest har varit strunt.
Struntet kan man ju lämna därhän, det hade sin plats och sitt nöje - men det som i dag framstår som viktigast har inte varit de stora braskande punkthändelserna, utan det har varit dom två kvinnorna i mitt liv och allt som dom har fört med sig. Jovisst - det var frigjorda tider på 1960 och 1970-talen, och jag har umgåtts med många kvinnor - men det finns bara två som har tyngd och betydelse: Vera, min ungdomskärlek - och Voukko (Sippa), min hustru.
Vera våren 1966 när vi träffades och flyttade samman
På Brostugan nära Drottningholms Slott den fina sommaren 1967. Vera sitter i egna tankar, och blir överraskad av kamerans ljud.
Det är naturligtvis jättekul att ha så pass bra färgbilder från tider som ligger så långt tillbaka. Ändå - just genom den goda avbildningskvalitén blir det så verklighetsnära att det drabbar i sinnet
_____________________________
Sippa och jag gifte oss 1973, men Vera blev en nära vän för livet.
Det kan ju verka lite konstigt - därför delar jag gärna med mig själva formeln för hur man kan ro i land något sådant: Man ger fasen i att tala om en massa "sanningar" för varandra när man skiljs åt. Det är i stort sett hela saken.
Efter en period av tvekan, blev Sippa och Vera mycket goda vänner. Vera blev Sippas enda egentliga väninna, någon som hon emellanåt kunde köra lite tjejsnack med. När Vera dog i cancer år 2005 - sörjde Sippa djupt.
Sippa, när vi just har lärt känna varandra - här ser hon ut som den lilla flicka som hon inte var.
Under den första sommaren av vår bekantskap var Sippa 28 år - men jag såg henne gång efter gång få visa legitimation på systemet
Han på andra sidan bordet såg väl inte så ålderstigen ut heller...
Sippa var duktig på att binda hållbara kransar av Maskros. Det var vackert och något av ett signum i kretsarna under de tidiga sommarfesterna
Det ganska nygifta paret på våren 1974
_____________________________
Funderingarna far runt lite som lärkvingar så här inför 80-årsdagen. Många röster gör sig påminda ur det förflutna.
Mormor, den kraftfulla och karismatiska. Hon formade mitt tidiga liv - och påverkade resten. Föräldrarna och det trygga hemmet. Vännerna - flickor och pojkar, kvinnor och män, som bjudit på ovärderliga erfarenheter och upplevelser. Ett myller av människor som har flimrat förbi - dom flesta redan försvunna runt hörnet...
Efter varje utfärd i det förgångna kommer jag tillbaka till glädjen över att jag har fått möta två kvinnor i mitt liv som kunde göra avtryck. Ungdomskärleken och nära vännen Vera. Och sedan hustrun och livskamraten - och den allra bästa vännen Sippa. Dom är båda borta, men dom lyfte livet för mig.
______________________________
Här kan jag inte låta bli att avsluta med en charmig serie på Vera. Den är från året 1969:
Det förflutna är inte passerat, det är inte ens förflutet - det är med oss hela tiden
Min pappa fyller 90 om ett par månader och han har som du levt betydligt längre än vad som är vanligt bland männen i släkten, de flesta har gått bort innan 80. Ändå har han haft sin beskärda del av sjukdomar och elände, han brukar säga att om han varit en hund så hade han varit skjuten för länge sedan :)
Din fars hundjämförelse är tyvärr alltför sann. Listan på möjliga allvarliga åkommor man kan drabbas av när man har passerat, säg dom 70 - är lång som syndabekännelsen.
Även för mig står det klart vad en veterinär skulle säga.
Allt gott/per-erik
Kul att du gillade texten. Man undrar ju ibland om man ger ett alltför offentligt uttryck åt sin sentimentalitet?
Då jag vet vilket slags bildmänniska du är - så myser jag av berömmet... :-)
Man kan ju hoppas. Vid min ålder kan obehagligheter segla upp oväntat och kraftfullt som en väststorm på Nordatlanten.
Fina tillbakablickar på livet. Bilder är bra komplement till våra egna minnen, så här visar du hur viktigt det är med vardagsfoto. Kan betyda mycket mer ju längre tiden går.
20 år till du fyller 100! Kan bli många fler intressanta och välskrivna bloggar från dig.
Stort Grattis på födelsedagen Peter!
Någon talade om för mig redan på 1960-talet att: "Du skall regelbundet ta bilder av din vardagsmiljö - det kommer du att ha stor glädje av sedan..."
Så är det!!
Jag ser på Dina bilder och tänker, så mycket bättre än mina motsvarande från den tiden! Mycket spontana och talande, och så söta tjejer!
Mvh Wolfgang
Man får väl tänka sig att Sippa och Vera ler däruppe över din kommentar.
Grattis!
Då är jag sisådär fem månader äldre.
Dina bilder är välgjorda och fint spontana.
Ha e dag av fest
Bob
Jo - flera här på FS är äldre - trösterikt... :-)
Kul att du gillade bildmaterialet.
Som du säger, det är siffror som inte låter sig kommas runt - men som med allt annat gäller det att gilla läget, när det gäller sådant man inte kan göra något åt.
Det jag lite firar för mig själv, är att uppnå denna ålder med dom mentala förmågorna i behåll!
Under våren kommer det en famös historia på begreppet "junior" - så håll i hatten... :-D
Grattis till den runda dagen.
Jag har hittills överlevt min pappa med 30 år! Den 26 januari i år fyller jag 80,5 år.
Det är en väldigt hjärtevärmande historia du introducerar oss för – respekt. Det faktum att du har bilder för att stödja berättelsen och minnena är ett stort plus.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Ju fler som kommenterar, ju fler är det som är äldre än jag. Jag börjar känna mig som "junior" - som Bengan påpekar här ovanför... :-D
Mina döttrar har också bytt partner några gånger och det har gått bra. Den förra killen fick ställa upp som tomte i år. Vi, Rita och jag har också haft bra kontakt med hans föräldrar trotts att det gått många år.
Tyvärr var jag slarvig med mitt fotande på 60/70 talet. För lite bilder på min Rita och alldeles för mycket fåglar som inte har något värde nu.
Önskar dig en riktigt fin 80 årsdag och ser fram emot nya bloggar från dig.
MVH. Sten (74 om en månad)
Sedan delar du det där med många - att folk inte fotograferade sin vardag. Antagligen för att den fanns där, och inte verkade så märkvärdig då.
Saken är ju den att svepningen inte har några fickor. Ju närmare man kommer den klädseln, ju tydligare inser man det. Man börjar förstå vad som var det viktiga.
Tack för vänligt omdöme.
Bilden på "Han på andra sidan bordet..." fick mig att studsa till. Det kunde ha varit en bild på mig vid den tiden. Nästan en dubbelgångare tyckte min kära hu sedan 53 år..
Men jag slutade röka pipa -75 när vi väntade vårt första barn. Skäggig glasögonbärare är jag dock fortfarnde.
Det är vältagna bilder du visar, betydligt bättre än mina från den tiden.
Det där med foto hade jag gnuggat upp såpass att jag kunde öppna en stor fotoateljé året 1971 - och få det hela att gå runt.
Vet inte om du såg följande blogginlägg? Där finns fler bilder på "dubbelgångaren":
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/fotografen-sjalv-2.htm
Det har sagts förr och av någon känd fotograf:
En viktig egenskap hos en framgångsrik fotograf är att kunna övertyga den potentielle kunden om att han behöver just den fotografens bilder. Och det stämmer ju.
Även riktigt fin läsning om att din stora kärlek blev sådana fina vänner som umgicks.
Ha en fin 80 årskväll
Mvh Jocke
Kul att du gillade det gamla bildmaterialet.
och tack för en mycket fin och läsvärd blogg med ett imponerande bildval. De håller så hög kvalité att de ibland inte alls upplevs som särskilt gamla. Visst ser man på modet och andra detaljer (t ex telefonen) att de inte är nytagna, men mode går i vågor och en del detaljer jag ser på dessa bilder har ju kommit tillbaka på senare år.
Hälsningar Lena
Det där med bildkvalité var jag ju inne på lite. När jag inte har sett mina gamla bilder på ett tag - det kan ju i bland gå långa tider mellan gångerna, så knipet det lite i hjärtroten just för att själva kvalitéten återför mig till tiden.
Fina bilder som vanligt. Ja, kärleken är viktig. Jag är inte riktigt lika gammal som du, men när jag tänker tillbaka är det nog kärleken som betytt mest (för mig i alla fall).
Telefonen som du kommenterar - visste du att en sådan fortfarande fungerar i Telias växlar? Fast det är ju bara en tidsfråga innan kopparledningarna försvinner. Telia har redan börjat nedmonteringen, och det går inte att få nytt fast abonnemang eller byta adress.
/Tomas
Måns Hagberg här på FS har berättat att det sedan länge har börjat på Gotland med nedmonteringen av kopparnätet. Här i Stockholm märks ännu ingenting. Jag har mitt gamla nummer kvar , som familjen har haft sedan 1940-talet!
Det är väl dom riktiga storstadsregionerna som blir sist ut. Här är det många betalande abonnenter ännu, och måttligt med underhållskostnader.
Hjärtliga gratulationer och vi får väl ännu se fram emot många år av intressanta blogginlägg och bilder.
Tommy S.
Jo - det är min plan... :-)
HaD/Gunte..
Din personliga och välskrivna text belyser det höga värdet av mellanmänsklig samvaro och gemenskap. Glädjande att läsa i dessa AI-tider.
Fredrik P
Om AI läste jag nyss en elektronikexpert som tyckte att; "AI är jättebra på att få oss att gå på snacket, men den kan överhuvudtaget inte resonera."
I dag är jag glad att jag hade vett att köra ordentligt material dåförtiden.
Det vanliga var Instamatic med negativ färgfilm, som sedan soppades i små entimmeslab där kemikalierna ofta var uttjänta. Både negativ och kopior började färgförändras redan efter något år.
Mycket vackert inlägg.
Hälsningar Halina
Jag har ju alltid varit svag för att dra en story - så det skall väl bli mera, bara hälsan står bi.