Längs kajerna i staden, del 2
I förra bloggen visade jag en av bilderna i en längre serie på den tvåmastade Åländska skonaren Albanus. Jag råkade nämligen stå på första parkett på Skeppsbron när den djärve och kunnige skepparen genomförde en uppvisning i hur man manövrerar ett segelfartyg - en uppvisning som man inte väntar sig att få beskåda på Stockholms trånga och trafikerade inre vatten. Faktum är att jag överhuvudtaget aldrig, vare sig tidigare eller senare, har sett ett fartyg under fulla segel manövrera mellan Skeppsbron och Skeppsholmen:
Här länsar Albanus in från Saltsjön mot Skeppsbron för fulla segel, och det med god fart för en styv bris snett akterifrån. Avsikten med att stryka kajen så här nära är att vinna svängutrymme för att i en halvloop komma förbi af Shapman på andra sidan, och sedan ut igen. Sippa som plötsligt upptäcker saken ropar förskräckt till...
Nu börjar även jag få hjärtat i halsgropen. Storseglets och mesanseglets bommar svischar tätt förbi...
Snabb uppsträckning av riggen, rodret hårt styrbord, och upp i vind. Notera skärgårdsbåten på ingående
Waxholmsbolagets båt hinner just förbi som beräknat, och Albanus går med god styrfart styvt upp mot vinden och mot passagen av af Chapman
Stagvändning i vindögat - seglen fladdrar
Exakt timing och bedömning av den egna rörelsen ger en snabb fyllning av seglen efter stagvändningen. Det medför en omedelbart förnyad styrfart - vilket gör det möjligt att säkert passera den inkommande havskryssaren. Dom måste ha blivit lätt chockade när Albanus stagvände och sedan fräste förbi för fulla dukar (utom Flying Jib)
På väg ut mot Saltsjön igen efter en strålande uppvisning av ett djärvt och precist sjömanskap... Det är tveksamt om jag hade vågat satsa på den manövern med full segelsättning under sådana omständigheter
___________________________________________
___________________________________________
Genom samtal under åren har jag ju märkt att väldigt många är intresserade av hav och segling. Jag tänkte därför säga något om segelföring i skärgårdsmiljöer, och den riggtyp som har utvecklat sig för sådan yrkessjöfart. Det gör jag genom en liten historia som leder rakt in på saken:
Under slutet av 1800-talet när välsituerade personer började röra sig med fritidsbåtar i Stockholms skärgård, fick man höra märkliga berättelser. Det handlade om den trolska nordiska försommarnatten med sitt vackra ljus - vindstilla nätter när det inte gick en kåre och vattnet var spegelblankt. Plötsligt uppenbarar sig en smäcker skonare med seglen hängande som slöjor i juninatten. Ljudlöst glider den fram med god fart, fastän det är helt vindstilla. Den ser ut som en hägring. Var det verklighet - eller såg man ett spökskepp?
Saken är den att även om det är absolut vindstilla nere vid vattnet en sådan natt, så går det i regel en nattbris i trädtoppshöjd, ovanför öarna. Skärgårdsskonaren skall därför ha en riggtyp och en segelsättning som kan nyttja detta. Albanus riggtyp kallas ofta “Galeasrigg”. Det innebär höga master och stora toppsegel. Dessa toppsegel görs ofta extra stora genom från nockarna frispelande bommar högst uppe på toppseglen.
Så kan man fånga nattbrisen ovanför öarna en stilla juninatt - och skrämma skiten ur välbärgat societetsfolk från staden.
**********************
Det var lite speciellt - som min gamla mormor brukade säga: "Man får stå med förvåningens finger i häpnadens mun".
/B
Jo - ämnet är bekant. Hade avlagd skepparexamen som 18-åring, sedan en rätt omfattande utsjöpraktik inskriven i sjömansbok. Och sist, men inte minst, uppfödd med hav och båtar på Åland.
Mycket duktigt sjöfolk från Åland i svenska båtar på den tiden vi båda var unga och var till sjöss.
Ack ja - ungdomens dagar! Det värsta är att jag inte hade börjat fotografera. Finns inte en bild från mina synnerligen händelserika år till sjöss.... :-(
Just nu några veckor innan midsommar är det magiskt i gryningen, när våren och försommaren har motat bort vinterrusket. Jag gick ut vid 04-snåret och filmade knipa och skrak i morse. Så jag kan föreställa mig och fantisera om hur det ser ut när nattbrisen föser fram segelskutor på en blank havsyta.
De allra flesta sover vid 5-tiden på morgonen. De går miste om väldigt mycket.
Mycket fina bilder på Albanus.
MVH J O
Du har alldeles rätt. Jag har, halvt av misstag, kommit mig ut vid sommarvillan på Åland vid den tiden - och fått enorma naturupplevelser.
Segelbåtar är vackra, tittar gärna på dem.
Tack för lektionen också, då lärde jag mig något nytt även i dag.
Det är jättekul när man kan intressera även sådana som inte är så inne i saken.
Utrolig dejligt indlæg. Suveræne fotos og en meget interessant tekst.
Gillas skarpt af en sejlfan fra Roskilde/DK.
Medmange venlige hilsenerfra Erik.
Ni i Danmark har ju alltid varit bra till sjöss:
"Kong Christian stod ved höjen mast..."
Jag har sett väldigt många seglare (se min kommentar till Bengan här ovan), men
merparten har dessbättre inte uppfört sig enligt din beskrivning.
I lugnt väder och begränsad segelsättning går Albanus att segla på två man. Annars är nog tre man minimum.
Jag vet att när det sig begav, när ålänningarna seglade ved och jordbruksprodukter till Stockholm, så var det vanligen tre man och en skeppspojke. Det var från familj och grannar - dom som stod för produkterna.
Jag själv är en person som gillar sjön otroligt mycket så det här var fint att få se :)
Vi är nog många som gillar sjön.
Hälsningar, Bjarne
Jag hade tur som var på rätt plats vid rätt tidpunkt, och med rätt objektiv till hands. Visst blir dom bra i svartvitt, eftersom det är form som gäller här - inte färg.