The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 777 / Varför är vi Svenskar så ivriga att riva och bygga nytt?
Kommer att tänka på det här när jag läser om planerna för nya Slussen.
(För jag kommer ihåg rivningen av stadsdelen Klara och andra delar av Stockholm. Visserligen så blev det en del fina höghus och flera parkeringshus och stora öppna ytor, som Sergelgatan tex, men varför försöker man i andra europeiska städer renovera de äldre stadsdelarna i stället för att riva?)
Tänker inte bli långrandig, men undrar ändå vad det här beror på?
Ta turismen, som har blivit än viktigare numera, dom tycker det äldre och avvikande är det mest intressanta! Det genuina liksom, det avvikande...
För gallerior och Gucci-butiker det har dom hemma! ;)
/Bengan
Inlagt 2010-07-06 20:12 |
Läst 6518 ggr. |
Permalink
Det ska i vilket fall bli intressant i höst/vinter, när de slutgiltiga byggplanerna klubbas. Tills dess är det väl till att hålla koll på vad exploateringskontoret presenterar för förslag.
Förresten var rivningen av Klara en förutsättning för att stockholm skulle få en tunnelbana. Man undrar ju var som hade hänt med stan om vi inte fått en sån.
Nåja - det är minst sagt en het potatis ... ;)
Jag hörde också att det va helt nödvändigt att såga ner almarna i Kungsan för att kunna bygga T-banestation Kungsträdgården.... ;)
Jag har med åren blivit litet undrande när politiker presenterar saker,
varför vet jag inte riktigt...!? ;)
/B
Dessutom är det ju så oerhört öppet och trevligt som det är, idag.
-affe
Ps. Funderar på när detta med gallerior med fancy butiker blev så inne att våra styrande, tvärt emot de boende, verkar se dessa som en livsnödvändighet? Kanske är några av våra folkvalda svågrar med några marknadsförare eller nått? ;)
"Kapitalismus ist ein tivoli!" ;)
/B
Vi verkar vara väldigt rädda att inte alltid hoppa på de senaste mattrenderna, kaffevanorna etc.
Vi är lite för dåliga på att visa stolthet över det vi faktisk åstadkommer. Enda undantagen är väl när det gäller sport...
Jag håller helt med om att det revs alldeles för mycket på främst -60 och 70-talen. Folk älskar ju idag att visa upp t ex Sigtuna och Vadstena.
När det gäller Slussen som trafikplats är det nog däremot oundvikligt. Förutom att den kanske inte är dimensionerad för dagens trafik, så håller den väl även på och sjunker, sätter sig och spricker. Jag har t ex sett/läst att någon pelare hänger i luften...
Man har ju inte gjort något på väldigt lång tid! ;)
De e väl konstigt...!? ;)
Men om din analoga Nikon börjar gå knackigt,
slänger du den då för att köpa nå'tt nytt digitalt då? ;)
Eller...du kanske servar den...!? ;)
/B
Å andra sidan är mycket av Stockholm främst södermalm, norrmalm och östermalm starkt influerade av Lindhagenplanen från 1860-talet som på senare 1800-talet och början av 1900-talet ledde till stora rivningar av den gamla trästaden. Det var iofs rivningar som ledde till anständigare bostäder och mycket annat för befolkningens fördelar men revs gjordes det mer än någonsin för sten-staden Stockholms framväxande.
Politiker har rivit och byggt i alla år men deras vilja att renovera det gamla verkar krympa med åren. Min gissning är att de tycker att det kostar för mycket pengar att renovera och att när det är färdigt kommer inte det generera några nya pengar. Och det är det som är viktigt idag, det är det som ligger i tiden. Allt måste ha en funktion som genererar pengar. Till och med kulturen. Tråkigt men sant.
http://www.hasselbladfoundation.org/news/sv/
Göran
Folk tror ofta att det "bara handlar om pengar", men det är en förenkling. Det fanns t ex inga väsentliga ekonomiska motiv för SAS att bygga en funkisskrapa i just Frösundavik. Så småningom insåg man i stället att det var bättre att flytta huvudkontoret ut till Arlanda. Men Frösundavik var en mycket lämplig plats för Janne Carlzon att visa vilken inflytelserik människa han var. Och för det syftet offrades en underbar gammal herrgårdsmiljö som i stället borde ha inlemmats i Hagaparken.
Ofta för makthavarna med sig en skock arkitekter, som i allmänhet är mycket mer intresserade av att skapa något helt nytt än att bevara en gammal vacker miljö. Jag läste t ex ett upprop av en av dessa dårfinkar med rubriken: "Lägg inte en död hand över Hagaparken". Han ville förstås själv vara med och bygga glas- och betonghus i Stadsnationalparken.
Att attityden till dessa saker oftast är annorlunda nere i Europa beror säkert på flera saker (min far nämnde några av dem). Först och främst är detta gamla kulturländer. Där finns en helt annan tradition än i Sverige att intressera sig för historien och dess skönhetsvärden. Men sedan fick de ju också se så mycket förstöras under en kort och intensiv tid av krig. Att stå inför så mycket förstörelse väckte säkert en längtan efter att få återskapa det som förstörts.
När jag följt diskussionerna om dessa nydaningar så är det väldigt uppenbart att det är en förening av politiska och ekonomiska intressen som ligger bakom. Och också en banalisering av den genuina miljön. Alla andra storstäder har ju en skyline fylld av skyskrapor. Vi kan också! Lite är det väl slit- och slängmentaliteten som trängt in också i stadsbyggnaden. Man bygger inte skönhet som ska räcka i hundratals år utan dagsländor som ska imponera förs stunden och ge bra siffror i kassaböckerna. Man räknar i ekonomisk livslängd: om 30 år kan vi ta ställning till om det ska bevaras och rustas upp, eller om vi river skiten igen och bygger något nytt. Ekonomin blir ungefär densamma.