Ja, det är synd att slussen måste bort, men den är ju inte anpassad för dagens behov. När den byggdes var den designad som den enda vägen mellan söder och norr (och dessutom för vänstertrafik :). Idag finns ju flera leder bilarna kan ta utan att åka genom stan, så den överdimensionerade fokuseringen på bilarna kan ju göras mindre med en ny lösning. Jag för min del hoppas att det blir mer plats för cyklar och flanörer.

Det ska i vilket fall bli intressant i höst/vinter, när de slutgiltiga byggplanerna klubbas. Tills dess är det väl till att hålla koll på vad exploateringskontoret presenterar för förslag.

Förresten var rivningen av Klara en förutsättning för att stockholm skulle få en tunnelbana. Man undrar ju var som hade hänt med stan om vi inte fått en sån.

Nåja - det är minst sagt en het potatis ... ;)

Jo det blir lite konstigt om bara marknadskrafterna får avgöra, kortsiktigt, homogent och trist. Och Gucci-butiker på promenadavstånd finns det så det räcker ;)
-affe
Ps. Funderar på när detta med gallerior med fancy butiker blev så inne att våra styrande, tvärt emot de boende, verkar se dessa som en livsnödvändighet? Kanske är några av våra folkvalda svågrar med några marknadsförare eller nått? ;)

Politiker gör alltid det som de själva får tillbaka i ära och rikedom både vad det gäller pengar och makt. Jag hoppas Slussen inte blir något av dem gallerior de byggt i city utan förblir en del av södermalm och den gamla staden.

Å andra sidan är mycket av Stockholm främst södermalm, norrmalm och östermalm starkt influerade av Lindhagenplanen från 1860-talet som på senare 1800-talet och början av 1900-talet ledde till stora rivningar av den gamla trästaden. Det var iofs rivningar som ledde till anständigare bostäder och mycket annat för befolkningens fördelar men revs gjordes det mer än någonsin för sten-staden Stockholms framväxande.

Politiker har rivit och byggt i alla år men deras vilja att renovera det gamla verkar krympa med åren. Min gissning är att de tycker att det kostar för mycket pengar att renovera och att när det är färdigt kommer inte det generera några nya pengar. Och det är det som är viktigt idag, det är det som ligger i tiden. Allt måste ha en funktion som genererar pengar. Till och med kulturen. Tråkigt men sant.

Min far var konsthistoriker och byggnadsantikvarie, ledamot av Skönhetsrådet i Stockholm och djupt involverad i alla diskussioner om Stockholms omdaning. Han förklarade för mig att alla härskare genom historien har velat manifestera sin makt och ställning genom att bygga. Den primära avsikten med rivningarna har helt enkelt varit att skapa utrymme för det nya som skulle visa för eftervärlden att här har Hjalmar Mehr etc härskat. Min fars uppgift var ju att försvara det gamla, och han fick inrikta sig på att det allra värdefullaste skulle sparas. Det finns nästan ingen historisk byggnad eller miljö i Stockholm som inte någon gång hotats: hela Gamla Stan t ex, och Djurgården. Det har väl bara varit kyrkorna som stått säkert, eftersom de ägs av Svenska Kyrkan, som inte ännu har haft något ekonomiskt intresse av att riva dem. Fast hur det blir med det in framtiden är det svårt att säga.

Folk tror ofta att det "bara handlar om pengar", men det är en förenkling. Det fanns t ex inga väsentliga ekonomiska motiv för SAS att bygga en funkisskrapa i just Frösundavik. Så småningom insåg man i stället att det var bättre att flytta huvudkontoret ut till Arlanda. Men Frösundavik var en mycket lämplig plats för Janne Carlzon att visa vilken inflytelserik människa han var. Och för det syftet offrades en underbar gammal herrgårdsmiljö som i stället borde ha inlemmats i Hagaparken.

Ofta för makthavarna med sig en skock arkitekter, som i allmänhet är mycket mer intresserade av att skapa något helt nytt än att bevara en gammal vacker miljö. Jag läste t ex ett upprop av en av dessa dårfinkar med rubriken: "Lägg inte en död hand över Hagaparken". Han ville förstås själv vara med och bygga glas- och betonghus i Stadsnationalparken.

Att attityden till dessa saker oftast är annorlunda nere i Europa beror säkert på flera saker (min far nämnde några av dem). Först och främst är detta gamla kulturländer. Där finns en helt annan tradition än i Sverige att intressera sig för historien och dess skönhetsvärden. Men sedan fick de ju också se så mycket förstöras under en kort och intensiv tid av krig. Att stå inför så mycket förstörelse väckte säkert en längtan efter att få återskapa det som förstörts.

När jag följt diskussionerna om dessa nydaningar så är det väldigt uppenbart att det är en förening av politiska och ekonomiska intressen som ligger bakom. Och också en banalisering av den genuina miljön. Alla andra storstäder har ju en skyline fylld av skyskrapor. Vi kan också! Lite är det väl slit- och slängmentaliteten som trängt in också i stadsbyggnaden. Man bygger inte skönhet som ska räcka i hundratals år utan dagsländor som ska imponera förs stunden och ge bra siffror i kassaböckerna. Man räknar i ekonomisk livslängd: om 30 år kan vi ta ställning till om det ska bevaras och rustas upp, eller om vi river skiten igen och bygger något nytt. Ekonomin blir ungefär densamma.