The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 6755 // Tips för inställning på en analog M Leica i gatufoto! :)

Exempel på ett "höftskott" med hyperfokal inomhus i en ojämt belyst lokal! :)

En del i den klassiska fotografin, men mest i gatufotografin, är att använda hyperfokal och ibland även höftskott! Många av de klassiska analoga gatufotobilderna hade inte varit möjliga att fotografera utan de teknikerna! Vad gäller tex. fotograferande utomhus på gatan med ett 35 mm objektiv, så kunde man ha objektivet inställt på bländare 8 och avstånd 5 meter, och fick då en "skarp bild" mellan 2,5 meter och oändligt! Och höftskott betyder inte alltid fotat från höften, utan kan även betyda att man håller kameran i handen och inte tittar på det man skall fotografera! Man använde den teknik som fungerade bäst för bildögonblicket!
Leica själva gjorde reklam för den här fototekniken! Kallades för obemärkt Leicafotografi! 

När det digitala kom så upphörde nästan helt den här typen av teknik, där skärpan kunde spridas ut litet i filmen, så man fick ett ökat "skärpedjupet"! Det fungerar inte så bra på en sensor!  

Men som sagt, vad gäller tidigare gatufotografi alltså, den vi kallar klassisk, som är fotograferad analogt, och den vi ofta försöker härma, där ingick då och då hyperfokal! För att man inte skulle behöva ställa in avståndet före varje bild! Snabbare än autofokus! ;) Och även höftskott försvann nog, då man inte ville lyfta kameran till ögat, för då hade man blivit upptäckt, och den bild, eller det ögonblick som man såg och ville fånga, det ögonblicket hade då försvunnit!

/Bengan

Ps. Vad gäller bilden här ovan och hyperfokal och en del annat! Det talas ibland i gatufotokretsar om att det är fel att smygfota eller hur man nu uttrycker sig! Den här bilden kanske är ett smygfoto för dom! ;) Jag såg det här paret komma och sätta sig vid bordsändan på roulettbordet och tänkte, jag måste ta en bild! Jag gick med kameran i handen under den här kvällen i spelhallen, diskret liksom, en svart M Leica! :) Att lyfta upp kameran till ögat för att ställa skärpan osv, det hade inte fungerat som nog de flesta förstår! Det skulle inte heller fungera att gå fram och fråga om jag fick fota dom heller!

Så för att ta en bild, utan för mycket väsen, så gissade jag avståndet, ställde även in det på objektivet, även en tid (jag hade ingen exponeringsmätare) och fotade såklart på full öppning, allt annat e fegt! Lutade mig aningen över bordet när jag skulle fota, men såg åt det andra hållet, höll kameran lågt och tryckte av med tummen! Gick sedan långsamt runt bordet samtidigt som jag följde spelet och kom till paret från andra hållet för att försöka ta flera bilder! Tog en "smygbild" på kvinnan från sidan, men nu med kamera till ögat, då reste sig paret och gick iväg! Snopet liksom, men tycker det blev en bra bild i alla fall!
Men utan att smygfotografera, som några kallar det, så tror jag fotografin mest skulle bestå av tillrättalagda bilder! Typ Skolfoton, partyfoton, matbilder och liknande! ;)
Och gatufotografin skulle vara mycket fattigare på dokumentära bilder!

Den här Ps-texten blev nog längre än bloggtexten! Men det bjuder jag på!  :)

Inlagt 2024-08-27 09:59 | Läst 604 ggr. | Permalink

"Hyperfokal fungerar precis lika bra med digitala Leicor! :)"


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
De försvunna ögonblicken är alltför vanliga. Tänk om de inte gått förlorade. Vilken bildskatt vi skulle ha haft.
Alltså… Hyperfokal är oberoende av medium. Såväl film som sensor kan användas för hyperfokalskärpa. Denne skapas i objektivet.
Hyperfokal fungerar precis lika bra med digitala Leicor! :)
Sällar min hesa stämma till kören: nu är du ute och cyklar, Bengan! Och knappast på nån Bianchi... Fungerar alldeles utmärkt med förfokusering på digitalkameror (inte bara Leica; alla där man kan få AF att låta bli att ändra en manuell fokusinställning).

Den eventuella skärpedjupsskalan på objektivet är inte mycket att gå efter. Men låter man ISO gå uppåt 3200 eller så (fullt rimligt med nyare sensorer) kan man blända ner mycket mer än man nånsin gjorde med film. Och då går det ännu bättre med förfokusering (hyperfokal är ett specialfall: vad man ställer in för att få skärpedjupet att gå till oändligheten, vilket sällan är intressant för "gatufoto").

Men bilden är fin! Och ite riskfri att ta, som du berättat; respekt!
Visst är det som ovanstående inlägg säger. Sedan är även skärpedjup/hyperfokal en fiktion. Objektivets optiska skärpa finns bara i skärpeplanet. Sedan avtar skärpeintrycket i fallande skala framför och bakom. Det är alltså en definitionsfråga var man sätter gränsen för när störande oskärpa uppträder - alltså var skärpedjupet börjar och tar slut. Detta gör man efter en antagen förstoringsgrad, och på rent subjektiva grunder.

För att hänvisa till Bengans och mina speciella älsklingar; Contax och Leica från 1930-talet, så hade Contax ett helt bländarstegs liberalare skärpedjupskala jämfört med Leica.

Det här förstod jag inte när jag under 1960-talet började fotografera med Contax. Jag ställde hyperfokal till oändlighet och så nära som möjligt vid given bländare - och fattade inte varför jag fick oskarpa bilder... :-)
alf109 2024-08-27 17:12
Man kan lätt lura sig på skärpedjupsmarkeringarna på objektiven. Det handlar ju som du säger om "vad vi uppfattar som acceptabel skärpa", på vissa objektiv räknar man med oskärpecirklar på 1/1500 del av bilddiagonalen men ett rimligare mått om man utgår för vad ögat faktiskt kan uppfatta på ett normalt minsta betraktningoavstånd (alltså lika med bilddiagonelen) är 1/3000 del. De utredde detta med sedvanlig Tysk noggrannhet i ett nummer av LFI för en massa år sedan.. Detta ger också att om man beskär bilder eller tar bilder med ett en kamera med ett annat format än det objektivet är konstruerat för måste man givetvis räkna om skärpedjupet osv.
När jag plåtar med Hasselbladaren på natten bländar jag alltid ned minst ett steg extra i förhållande till vad skalorna säger, annars uppfattar man, som du skriver, inte bilden som skarp.
/Affe
Du Bengan!
Du kanske blandar ihop detta med mitt resonemang angående TOLERANSEN på mediet för att få "exakt" skärpa; Jag har ju sagt att digitala M-Leicor väääldigt ofta missar fokus, vilket de inte hade gjort på ett filmplan, vars tjocklek kan kan beräknas till cirka 100 gånger djupare. M-kameror vs. autofokuskameror slutar alltid 0 - 10 i matcher om man ser till hur exakt en skärpa kan ställas. (Hur viktigt detta nu är?) Men faktum är att det blir störande oskärpa på en digital M-Leica när den missar - vilket som sagt sker ofta. Enligt en inte helt okänd återförsäljare för Leica så är M-Leicor "halvfabrikat tills hus och objektiv parkopplats och kalibrerats en gång till."
Svar från Benganbus 2024-08-27 17:44
Tack för den informationen Stefan!
Det är nog så att en M Leica med sina mekaniska hävarmar till sökarbilden och en rulltrissa mot objektivet är gjorda för att vara analoga och inget annat!
Film har mer tolerans!
Så de här digitala M Leicorna med en mekanisk avståndsmätare är nog inte så lyckade! Nu finns ju Leica Q som är en bra digital Leica!
Man kanske skulle lagt in en digital hjälpmätare i sökaren på den digitala M Leican? Men bländar man ned tillräckligt så är nästan alla kameror bra!

/B
Intressant tråd. Det här med hyperfokal är kanske exempel på svårigheten att hitta ord för något fotografen gör varje dag. Sätter skärpan. Och ska det göras utan teknik utan bara på känn, ja, vad heter det då? (Jag har missbrukat ordet själv flera gånger.) Fotografering från "höften" innebär så klart att man måste ha någorlunda hum om var skärpeplanet ska ligga och var nånstans skärpan övergår till märkbar oskärpa. Då kan objektivets markeringar vara en hjälp även om exaktheten inte ska överdrivas. Att förstå det här brukar ingå som ett moment i kursen fotografisk bild 1 i gymnasieskolan.
Och bilden på henne som inser att spel på roulette inte är en bra idé om man vill dubblera farsarvet. Obetalbar. :-)
Gunnar S
Intressant teknik detta med "Leicafotografi". Det ska jag prova :-)