The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 6755 // Tips för inställning på en analog M Leica i gatufoto! :)
Exempel på ett "höftskott" med hyperfokal inomhus i en ojämt belyst lokal! :)
En del i den klassiska fotografin, men mest i gatufotografin, är att använda hyperfokal och ibland även höftskott! Många av de klassiska analoga gatufotobilderna hade inte varit möjliga att fotografera utan de teknikerna! Vad gäller tex. fotograferande utomhus på gatan med ett 35 mm objektiv, så kunde man ha objektivet inställt på bländare 8 och avstånd 5 meter, och fick då en "skarp bild" mellan 2,5 meter och oändligt! Och höftskott betyder inte alltid fotat från höften, utan kan även betyda att man håller kameran i handen och inte tittar på det man skall fotografera! Man använde den teknik som fungerade bäst för bildögonblicket!
Leica själva gjorde reklam för den här fototekniken! Kallades för obemärkt Leicafotografi!
När det digitala kom så upphörde nästan helt den här typen av teknik, där skärpan kunde spridas ut litet i filmen, så man fick ett ökat "skärpedjupet"! Det fungerar inte så bra på en sensor!
Men som sagt, vad gäller tidigare gatufotografi alltså, den vi kallar klassisk, som är fotograferad analogt, och den vi ofta försöker härma, där ingick då och då hyperfokal! För att man inte skulle behöva ställa in avståndet före varje bild! Snabbare än autofokus! ;) Och även höftskott försvann nog, då man inte ville lyfta kameran till ögat, för då hade man blivit upptäckt, och den bild, eller det ögonblick som man såg och ville fånga, det ögonblicket hade då försvunnit!
/Bengan
Ps. Vad gäller bilden här ovan och hyperfokal och en del annat! Det talas ibland i gatufotokretsar om att det är fel att smygfota eller hur man nu uttrycker sig! Den här bilden kanske är ett smygfoto för dom! ;) Jag såg det här paret komma och sätta sig vid bordsändan på roulettbordet och tänkte, jag måste ta en bild! Jag gick med kameran i handen under den här kvällen i spelhallen, diskret liksom, en svart M Leica! :) Att lyfta upp kameran till ögat för att ställa skärpan osv, det hade inte fungerat som nog de flesta förstår! Det skulle inte heller fungera att gå fram och fråga om jag fick fota dom heller!
Så för att ta en bild, utan för mycket väsen, så gissade jag avståndet, ställde även in det på objektivet, även en tid (jag hade ingen exponeringsmätare) och fotade såklart på full öppning, allt annat e fegt! Lutade mig aningen över bordet när jag skulle fota, men såg åt det andra hållet, höll kameran lågt och tryckte av med tummen! Gick sedan långsamt runt bordet samtidigt som jag följde spelet och kom till paret från andra hållet för att försöka ta flera bilder! Tog en "smygbild" på kvinnan från sidan, men nu med kamera till ögat, då reste sig paret och gick iväg! Snopet liksom, men tycker det blev en bra bild i alla fall!
Men utan att smygfotografera, som några kallar det, så tror jag fotografin mest skulle bestå av tillrättalagda bilder! Typ Skolfoton, partyfoton, matbilder och liknande! ;)
Och gatufotografin skulle vara mycket fattigare på dokumentära bilder!
Den här Ps-texten blev nog längre än bloggtexten! Men det bjuder jag på! :)
Den eventuella skärpedjupsskalan på objektivet är inte mycket att gå efter. Men låter man ISO gå uppåt 3200 eller så (fullt rimligt med nyare sensorer) kan man blända ner mycket mer än man nånsin gjorde med film. Och då går det ännu bättre med förfokusering (hyperfokal är ett specialfall: vad man ställer in för att få skärpedjupet att gå till oändligheten, vilket sällan är intressant för "gatufoto").
Men bilden är fin! Och ite riskfri att ta, som du berättat; respekt!
För att hänvisa till Bengans och mina speciella älsklingar; Contax och Leica från 1930-talet, så hade Contax ett helt bländarstegs liberalare skärpedjupskala jämfört med Leica.
Det här förstod jag inte när jag under 1960-talet började fotografera med Contax. Jag ställde hyperfokal till oändlighet och så nära som möjligt vid given bländare - och fattade inte varför jag fick oskarpa bilder... :-)
När jag plåtar med Hasselbladaren på natten bländar jag alltid ned minst ett steg extra i förhållande till vad skalorna säger, annars uppfattar man, som du skriver, inte bilden som skarp.
/Affe
Du kanske blandar ihop detta med mitt resonemang angående TOLERANSEN på mediet för att få "exakt" skärpa; Jag har ju sagt att digitala M-Leicor väääldigt ofta missar fokus, vilket de inte hade gjort på ett filmplan, vars tjocklek kan kan beräknas till cirka 100 gånger djupare. M-kameror vs. autofokuskameror slutar alltid 0 - 10 i matcher om man ser till hur exakt en skärpa kan ställas. (Hur viktigt detta nu är?) Men faktum är att det blir störande oskärpa på en digital M-Leica när den missar - vilket som sagt sker ofta. Enligt en inte helt okänd återförsäljare för Leica så är M-Leicor "halvfabrikat tills hus och objektiv parkopplats och kalibrerats en gång till."
Det är nog så att en M Leica med sina mekaniska hävarmar till sökarbilden och en rulltrissa mot objektivet är gjorda för att vara analoga och inget annat!
Film har mer tolerans!
Så de här digitala M Leicorna med en mekanisk avståndsmätare är nog inte så lyckade! Nu finns ju Leica Q som är en bra digital Leica!
Man kanske skulle lagt in en digital hjälpmätare i sökaren på den digitala M Leican? Men bländar man ned tillräckligt så är nästan alla kameror bra!
/B
Och bilden på henne som inser att spel på roulette inte är en bra idé om man vill dubblera farsarvet. Obetalbar. :-)
Gunnar S