Tack för fin länk! Jag har versionen från Fyra förläggare och trodde att den var oförändrad mot originalet. Men den försiktiga moderniseringar av språket har enligt Ehrs inte varit så bra.

Även det där med det blå huset kände jag som osannolikt. Rent tekniskt var det möjligt och ekonomiskt inte omöjligt att blanda till blå linoljefärg på 1930-talet. I Stockholm målades räckena på Vanadisbadet blå, bussarna målades blåa och Konserthuset fick blå puts fast det inte var tekniskt möjligt att få kulören hållbar (det grånade fort). Men uppe i Västerbottens inland var det sociala trycket att låta bli inte bara stort, det var nog omöjligt att avvika på just det sättet.

Att namnen var påhittade kanske också kändes nånstans inne i läsaren. Att det var nåt som inte stämde.

I vilket fall jättefin läsning. Nu ser jag boken och bilderna på ett annat och faktiskt bättre sätt.

Tack för bra länk, som leder in i alldeles för många artiklar för att vara nyttig :-)
Undrar hur en nytryckning i dag skulle se ut, med frekvensmodulerat raster och duplex. Digital tryckteknik matchar den gamla rotogravyren.
/Gunnar S