The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 6311 // Om Gatufotografi!
"Gatufotografi är inte porträtt, det är inte stilleben och det handlar inte heller om stadslandskap. Gatufotografi är instinktivt, oförutsett, reaktivt och spontant, det är oposerat och otaggat och viktigast av allt är det uppriktigt. Uppriktig i detta sammanhang betyder bokstavligen att det görs på ett sådant sätt att motiven inte är medvetna om att de fotograferas i det exakta ögonblicket då bilden tas. Ämnena är alltid människor (som är främlingar) och temat fokuserar på mänskliga ögonblick"
"Sammanfattningsvis, Street Photography definieras av bilderna som producerades av de stora under dess topp (1950-1960-talet). Som form är den väl definierad och förstådd av konsthistoriker, akademiker, kritiker och curatorer och har mycket lite gemensamt med dokumentärfotografi eller miljöporträtt eller humanistisk fotografi".
(Översatt via Google)
Läs i original här: http://www.streetviewphotography.net/b-spvsdp/
/Bengan
Ps. Om fotografi, av Susan Sontag (Bokus.com):
"Under människans hela historia har det aldrig funnits ett mera effektivt och inflytelserikt bildskapande än det som kameran har givit oss. I Om fotografi behandlar Susan Sontag fotografins förhållande till konsten och vetenskapen, liksom till vår totala medvetenhet. Boken är uppdelad i sex avsnitt: "I Platons grotta", "Amerika såsom i en kameraspegel", "Vemodiga ting", "Den heroiska synen", "Fotografiska evangelier" och "Bildvärlden". Tillsammans ger de en originell och intelligent analys av ett medium som blivit så vardagligt att vi inte längre märker hur det påverkar oss"
Kategorisering av konst sätter gränser på det fria skapandet och där med helt av ondo. Rent av ett ingrepp i yttrandefriheten. En konstnär tänker sällan på gränser utan vill ha frihet i sin konst.
Detta gäller även begreppet gatufoto. Vilken fotoflanör tänker på detta när kameran skall göra en bild. Förhoppningsvis ingen fotograf med frihet i sin verksamhet med kameran som verktyg.
För mig är det enkelt. Gränsdragningarna påverkar inte mitt fotograferande över huvud taget. Det skulle hämma mitt skapande. Alla gränsdragningar inom konsten är av onda för mig. Om jag skulle vilja kalla en bild för gatufoto så är det min bedömning som gäller. Inte andras.
Ha en fri dag
Bob
Häromdagen besökte jag Photographers' Gallery och den utställning med Evelyn Hofers bilder. Jag gillar verkligen hennes fotografi och har en bok med hennes verk från New York City. Vackra bilder men det faktum att hon poserade/arrangerade människorna i fotografierna gör att det inte är gatufotografi och därmed inte lika bra som de kunde ha varit. För mig är vetskapen om att det rör sig om äkta gatufotografi viktig. Det är precis som med AI – är en gatufotobild framställd med AI så är den värdelös som gatufoto för mig. Det äkta kommer att bli viktigare än nånsin framöver gissar jag.
Den debatten/diskussionen kommer upp med jämna mellanrum, men det förändrar inte FS-medlemmarnas fortsatta faocn att fota - tror jag.
Det var länge sedan jag slutade kalla mig gatufotograf. Jag passar inte in där, varken motivmässigt eller kvalitetsmässigt.
Från min blogg framsida:
"Jag fotograferar livet runt mig och det jag ser på min väg. Dokumentarisk - reportage - situationer. Candid - Snapshots - street".
Med mange venlige hilsener fra Erik.
"Situationsfotograf" :-) :-)
En del publicerat gatufoto syns vara rätt mediokert medans annat fotografi som inte ger sig ut för att vara gatufoto klarar sig bättre. Har kanske mer av en fotografisk uppriktighet. HCB, Doisneau, Robert Frank med flera tjänar ofta som förebilder i gatufotosammanhang och det är väl inga dåliga inspiratörer även om de per definition inte sysslade med gatufoto. Sist men inte minst är jag lite rädd för den här rätt rigida definitionen i artikeln. (Men Sontags "ett medium som blivit så vardagligt att vi inte längre märker hur det påverkar oss" är odiskutabel. Tack för intressant blogg!
/Gunnar S
Det fotografi som du kallar "annat fotografi", klarar det sig bättre som gatufotografi, menar du? Och vad menar du med fotografisk uppriktighet?
"HCB, Doisneau, Robert Frank med flera tjänar ofta som förebilder i gatufotosammanhang och det är väl inga dåliga inspiratörer även om de per definition inte sysslade med gatufoto."
Hur menar du nu? Alla dessa tre fotografer sysslade definitivt med gatufoto men också med andra typer av fotografi. Skulle vara intressant att höra ditt resonemang bakom det du skrev.
HCB.s bilder kvalar definitivt in i definitionen gatufoto. Men det visste inte HCB eftersom definitionen inte hade formulerats på hans tid. Jag ser inget problem med det, historiens första gatufoto är sannolikt Daguerres skoputsaren. Men inte visste Daguerre år 1838 att hans bild faktiskt var ett gatufoto.
De nämnda fotograferna sysslade inte med gatufotografi per definition. Men det innebär inte att deras bilder inte skulle kunna tjäna som inspiration för dagens gatufotografer. Att det är så är ingen nedvärdering av genren gatufotografi, den må dessutom utvecklas framåt. Det problem jag definierar (i en del tidigare inlägg) är att en definition som är rigid snarare stjälper än hjälper.
/Gunnar S
Parr är inte längre en utpräglad gatufotograf (precis som artiklen som Bengan hänvisar till menar) utan mer dokumenterande. Undrar om han nånsin har kallat sig själv för gatufotograf. Vidare så är jag inte längre så övertygad om hans respekt och sympati inför vissa företeelser och människor utifrån saker jag själv sett och hört.
Tvärtemot vad du menar så tror jag att det är oerhört värdefullt för novisen att ha klara regler för vad gatufoto är och kan vara så att tid inte ödlas på nåt som faktiskt inte är gatufoto (jag tänker bland annat på fotografer som chattar upp nån snygg tjej i det publika för att ta porträtt på plats – de kallar sedan detta för gatufoto!) och som i förlängning leder till att genren späds ut till något som kan omfatta nästan vad som helst.
Gatufoto må väl ha sitt regelverk, och visst, det är bra att känna till reglerna. Annars blir det svårt att bryta mot dem. Jag köper din tanke att en stram definition kan vara en hjälp för novisen. Men då får man också vara beredd på att novisen med tilltagande erfarenhet kommer att bryta mot eller åtminstone skruva lite på regelverket. Och det är kanske där nånstans den konstnärliga friheten som Bob Bovin skriver om finns.
(Det här ger mersmak till ett eget blogginslag vad det lider)
/Gunnar S