Det är nog den bästa definitionen jag läst och som jag instämmer i. Så fjärran från det mesta jag ser idag.

Håller med om en del där (i originalets helhet) men inte allt. De som, likt Bob nedan, vurmar för frihet i det konstnärliga och verkar avsky kategoriseringar inom konst tycker jag ha missförstått en hel del. Att ha definition av gatufoto är till för att kunna föra ett samtal om en typ av fotografi där man har ett hyfsat hum om och är överens om vad man talar och kan förvänta sig av genren. Om man låter en definition påverka en när man är ute på gatan för att fotografera så är man nog lite för lättpåverkad. Jag är en stor vän av att definiera gatufoto men inte tusan låter jag det påverka mig när jag ute och fotograferar i det allmänna. Ser jag nåt som är intressant så knäpper jag av. Vad jag sedan kallar mina fotografier är det viktiga – om det är nåt som jag benämner gatufoto så ska man veta att det är fotograferat där allmänheten har tillträde, är oförställt. ej arrangerat och inte poserat samt oftast innehållande människor (eller tydliga spår därav i ett fåtal fall). Ärligt konsumentupplysning helt enkelt.

Häromdagen besökte jag Photographers' Gallery och den utställning med Evelyn Hofers bilder. Jag gillar verkligen hennes fotografi och har en bok med hennes verk från New York City. Vackra bilder men det faktum att hon poserade/arrangerade människorna i fotografierna gör att det inte är gatufotografi och därmed inte lika bra som de kunde ha varit. För mig är vetskapen om att det rör sig om äkta gatufotografi viktig. Det är precis som med AI – är en gatufotobild framställd med AI så är den värdelös som gatufoto för mig. Det äkta kommer att bli viktigare än nånsin framöver gissar jag.

Gatufotografi tycks engagera många fotografer. Det är ofta en intressant diskussion som leder vidare mot andra spörsmål, som det här med konstnärlig frihet som är viktig i sig men troligen behäftad med en smått romantisk syn på det konstnärliga arbetet. Och, visst, i exponeringsögonblicket är nog ögat rätt fritt. Men fotografi är en hel del annat också, inte minst publiceringen och där, i samspelet mellan sändare och mottagare är begrepp som gatufotografi eller annat för den delen inte helt oviktigt.
En del publicerat gatufoto syns vara rätt mediokert medans annat fotografi som inte ger sig ut för att vara gatufoto klarar sig bättre. Har kanske mer av en fotografisk uppriktighet. HCB, Doisneau, Robert Frank med flera tjänar ofta som förebilder i gatufotosammanhang och det är väl inga dåliga inspiratörer även om de per definition inte sysslade med gatufoto. Sist men inte minst är jag lite rädd för den här rätt rigida definitionen i artikeln. (Men Sontags "ett medium som blivit så vardagligt att vi inte längre märker hur det påverkar oss" är odiskutabel. Tack för intressant blogg!
/Gunnar S