Var det inte mer så att man var så illa tvungen eftersom sensorer var dyra och därmed små? Snarare blev ju folk helt lyriska när APS-sensorerna blev allmänt tillgängliga och man kunde hänga på en 50/1,8.

Det klassiska bildexemplet på kontroll över en oskarp bakgrund är en vacker järngrind framför ett gammalt slott. Bakgrundsoskärpan skall vara precis sådan att man nätt och jämt kan urskilja att det är ett slott, men att järngrinden friläggs på ett bildmässig sätt.
Att i fotograferingssituationen fastställa vilken bländare som ger önskat resultat, kan bara göras med en ESR-kamera. En digital sökare är, som jag framhåller ovan, hjälplös.

Nejdå, en EVF, electronical viewfinder klarar av uppgiften om än inte riktigt lika självklart som en ESR. Jag använder det då och då med min Fuji Xpro2. Bokeh-begreppet innefattar inte riktigt bara den där oskärpan du beskriver. Reflexer i bländarlammellerna tycks vara viktiga för bokeh-begreppet. Bokeh är kanske ett utvidgat oskärpebegrepp. Man kan titta lite extra på Daido Moriyamas bilder för att förstå bokeh. Och titta på Scorseses Taxidriver som har ett flertal scener som excellerar i bländarlamellreflexer. Förmodligen en av de första spelfilmer som arbetade medvetet med det.
/Gunnar s

Stämmer. Elektroniska sökare grejar inte skärpedjup.

Vanskligt att dra in cineteknik i detta resonemang.

?? Jag har inga problem med att uppfatta skärpedjupet med min Xpro2. Jag säger att det är enklare med en ESR, som dessutom alltsomoftast har en knapp för att se det egentliga valda skärpedjupet.
/Gunnar S

@Gunnar: håller helt med. Det konstigt att Stefan och Peter, som livnärt sig på fotografi, inte verkar vilja ta till sig hur det faktiskt ligger till.

Det ligger något i det du skriver. Men som exempel på utnyttjandet av kort skärpedjup fungerar det även om cineteknik skiljer sig från stillbildsfotografi.
/Gunnar S

Fredrik
Min pappa brukade ibland säga till min mamma:
"Du hast recht - und ich hat meine friede".

Men, Peter, varför inte förklara för mig hur jag har fel istället för att göra som din pappa? Kring mycket tycker jag att du resonerar förnuftigt och pekar på fakta. När jag och Gunnar hänvisar till våra erfarenheter, som såvitt jag ser det motbevisar din (och Stefans) tes om att en digital (elektronisk?) sökare är hjälplös, så erkänner du inte (på riktigt i alla fall) att du har fel. Lite oschysst sätt att debattera, inte sant? Och vi har ju faktiskt i den här diskussioner låtit bli att skruva upp den med mindre trevliga argumentationsgrepp så varför inte fortsätta så och låta fakta tala?

Hå, hå, Fredrik - ok då!
Det handlar ju inte (bara) om skärpedjup - eftersom skärpedjup inte finns i egentlig bemärkelse. Det är en konstruktion byggd på en vald definition om när oskärpa skall anses föreligga. Utifrån den enda egentliga skärpan, den fokuserade skärpan, så avtar skärpan gradvis utåt.
Det är denna gradvis avtagande skärpa man kan studera optiskt i en ESR-sökare med stor noggrannhet. Man kan för varje bländare avgöra precis vilken grad av oskärpa man behöver i bakgrunden för ett visst motiv.
Om vi utgår från det klassiska exemplet med gallergrinden och slottet här ovan, så vet jag med stor bestämdhet att du inte klarar den saken med en digital sökare - men det går lätt som en plätt med verklighetssökaren i en ESR.
Gunnar vet detta. Lade du märke till hans formuleringar: "...om än aningen mer bängligt än med en ESR." och "... det är enklare med en ESR, som dessutom alltsomoftast har en knapp för att se det egentliga valda skärpedjupet.

Nu får Bengan hedersomnämnande för största antalet kommentarer för perioden... :-D
Väl unnat!

Först och främst – tack för att du besvarade min senaste kommentar. Det uppskattas.

Jag håller fullt med dig om det du skriver i ditt första stycke. Ditt andra styckes resonemang stämmer inte alls som jag ser det. Här är ett första exempel som jag menar motbevisar påståendet "att du inte klarar den saken med en digital sökare". Ponera en Leica M11 (senaste M-kameran) med en påmonterad elektronisk/digital sökare av modell Visoflex 2. Den visar mycket högupplöst exakt vad sensorn visar. Det innebär att skärpedjupet, mängden oskärpa, bokeh etc. som man betraktar uppför sig precis på samma sätt som på en ESR, inte sant? Men allt är medelst en digital sökare som du hävdar inte fungerar för ändamålet.

Ett andra exempel är med min Fujifilm X-T2 som jag hänvisade till tidigare. Här ser man inte direkt skärpedjupet/bokehn/oskärpan etc. som den kommer att bli när bilden tas. Däremot kan man få en exakt försmak av hur det kommer att bli genom att halvt trycka ned slutarknappen. Möjligen kan man argumentera att det är lite "bängligt" med halvtrycket men det är ju precis lika jobbigt som att trycka ned den ändamålsenliga knappen (den som du omnämner) på en ESR, eller hur?

Dessutom, och detta är något som talar till det elektroniskas fördel, så har digitala sökare den fördelen att de kan använda sig av konstgjord ljusförstärkning när grinden och slottet ska avfotas nattetid, då det nog kan blir riktigt mörkt i en optiskt sökare med nedbländat objektiv.

För min del kvittar det hur man går tillväga för att ta sin önskade bild med valt skärpedjup etc. men nog fungerar det på en hel del olika sätt.

Bengan har ofta en tendens att introducera småkontroversiella ämnen som vi pratglada kan argumentera kring. Är han möjligtvis en liten provokatör i fårakläder? ;-D

PS. Glor man med Live view på LCD-skärmen på en digital Leica M så är det nästan ännu lättare att avgöra bokeh/oskärpa/skärpedjup än genom en EVF!

Men Fredrik!!
Det finns ju inga bevis i denna diskussion. Det är din subjektiva uppfattning mot min. På detta stadium blir det alltså till en JA/NEJ-diskussion.
Den saken kan bara avgöras med att du bevisar i verkligheten att du med en digital sökare klarar av det som det klassiska exemplet går ut på. Vilket jag alltså inte tror att du går iland med.

Jag tvivlar på att du kommer att godkänna som bevis en bild som jag har tagit med min X-T2 exempelvis (eller en Leica M med EVF) av en grind med nån typ av präktig byggnad i bakgrunden. Med lämpligt skärpedjup och oskärpa enligt exemplet du nämnde.

Men, ponera att jag tar med mig min Pentax K-1 med mitt gamla 50 mm f/1,2 som är helmanuellt (denna kombo torde likna den du vurmar för), min Leica M-E 240 med en Summarit 50 mm f/2,4 samt min Fujifilm X-T2 med min 35 mm f/1,4. Och finner ett scen med en grind och lämplig byggnad i bakgrunden och återkommer med bilder som liknar varandra och där jag hävdar att det var ungefär lika lätt att använda de tre alternativen för att ha kontroll över oskärpan. Skulle du godta det som bevis? Jag är tyvärr tveksam.

Jag försökte på ett rimligt sätt resonera mig fram till att ett Leica-objektiv kopplat till en elektronisk sökare av god kvalitet (så pass högupplöst som normalt öga kan uppfatta detaljer) i hög utsträckning beter sig som den kombination som du menar klarar av utmaningen. Och som du "med bestämdhet" hävdar "är hjälplös" (glöm inte att det är det påståendet som du försvarar). Jag tycker att det är på gränsen till intellektuell ohederlighet att hävda att det resonemanget är subjektivt.

Har du erfarenhet av moderna digitala kameror? Jag har det och även av äldre och analoga systemkameror. Och mycket däremellan. Vore intressant att veta om du har använt en modern spegellös kamera där du har försökt utan att lyckas att kontrollera oskärpan.

Upptäckte precis nu att om man håller slutarknappen halvt nedtryckt på min Fujifilm och ändrar på objektivets bländarring så uppför sig kameran i stort på samma sätt som en ESR med ett objektiv med bländarring. Man ser alltså hur skärpedjupet ändras "live". Tack vare denna diskussion så har jag i alla fall lärt mig mer om en av mina kameror. Alltid något.

Nu blir jag sist och slutligen väldigt irriterad.
Du talar upprepade gånger om bevis, när det bara finns subjektiva uppfattningar. Du ifrågasätter motpartens kunskaper och erfarenheter - när jag inte på minsta sätt har ifrågasatt dina. Det är oförskämt och plumpt - och jag gjorde ett stort misstag som gick dig tillhanda i dina egotrippade uppvisningar. Det skulle vara bra om du slutade med sådant här på FS. Du är inte någon tillgång!

Det lät inte särskilt subjektivt när du skrev att "En digital sökare är hjälplös". Och vad beträffar "så vet jag med stor bestämdhet att du inte klarar den saken med en digital sökare" – det är ju definitivt ett uttalande om min kunskap och erfarenhet.

Här har jag tålmodigt försökt att ge dig en chans att erkänna att dina initiala utsagor kanske inte var så definitiva som du ville göra gällande och att du kanske skulle vilja omformulera det ur ett subjektivt perspektiv, dvs. att du personligen tycker att det är mycket lättare att kontrollera skärpedjup etc. med en ESR. Istället är nu allt plötsligt helt subjektivt, individuellt och relativt. Du nämner egotrippar och huruvida man är en tillgång etc. istället för att bemöta mina resonemang. Jag tänker inte sjunka lika lågt och poängsätta din närvaro här och kommer också fortsättningsvis att hålla mig till empiriska fakta med logiska resonemang.

För övrigt så fick jag ju stöd av Mattias, en yrkesfotograf. Han skrev ett av de klokare och mer informativa inläggen tycker jag för han nämnde det där med sökare anpassade för autofokus i en modern SLR. Jag experimenterade lite med K-1 och 50 mm f/1,2 i morse och noterade att oskärpan/bokehn blev mycket mer påtaglig i den färdiga bilden än den jag såg genom ett vidöppet objektiv genom en "verklighetsökare". Det han skrev kanske förklarar min erfarenhet? Uppenbarligen är verkligheten nyanserad. Allt är inte svart eller vitt.

Och nej, jag kommer inte att sluta med mina skriverier så länge jag har tid till övers och ser att nåt konstigt skrivs som jag bryr mig om.

Jag har testat det där med skärpedjupet i sökaren på moderna spegelreflexer och det varierar förstås lite beroende på mattskivan, men jag har för mig att det låg på f/2-f/2,2 beroende på modell (detta var Nikon småbild). Det är inte autofokusen i sig som gör detta, utan prioriteringar kring vad som är viktigast med mattskivan när autofokusen normalt sett löser uppgiften.

Tillägg: Du kan testa att stega från f/1,2 mot mindre bländare och använda nedbländningsknappen och se när sökarbilden börjar påverkas i ljus och skärpedjup.

Tack för inlägget i debatten, Martin. Jag nog nästan aldrig funderat så mycket på det där med att bestämma skärpedjupet i förväg. Det är väl för att jag bara fotat digitalt efter att ha blivit seriöst intresserad av fotografi – det är ju bara att testfotografera och se hur det blir liksom. Så, det där med en mattskivsa har jag inte alls nån särskild kunskap om. Men, jag kan tänka mig att vad jag ser på min K-1 med objektiv vidöppet (f/1,2) kanske motsvarar f/2-2,2 som du skriver? Jag testade det du föreslog i ditt tillägg och det funkade ju som förväntat med jag är tveksam om det nån gång såg ut som slutbilden gjorde vid f/1,2 men det har väl med mattskivan att göra?

Faktum är att det för mig som nästan alltid plåtat spegelreflex fortfarande är lite ovant med mina nuvarande elektroniska sökare. Jag kan inte alltid se precis var fokus sitter, eftersom jag ser den nedbländade sökarbilden. Ibland bländar jag upp för att kontrollera. Jag får nästan programmera en omvänd skärpedjupsknapp som visar vidöppet.

Äh. Jag är bara trubbigt och träfibrigt konservativ :-)

Ja, det var du som välte bikupan den här gången =)