En vacker kamera – grundidén för det moderna spegelreflexkonceptet. Hela projekteringen och konstruktionsarbetet av Contax S ligger inom det gamla Zeiss Ikon AG i Dresden, medan hela produktionstiden faller inom Östtysklands ramar - det vill säga VEB Zeiss Ikon med efterföljare.
Fick man lön för sitt oerhört innovativa utvecklingsarbete under de svåraste förhållanden? Knappast!
Eftersom segrarmakterna hade bestämt att inga tyska patent var giltiga och inga nya fick anmälas, snodde Japanerna rubbet och gjorde saken till en av kamerahistoriens största framgångar.
Ändå – äran kvarstår för Wilhelm Winzenburg och Zeiss Ikon AG

Det är mer sport att fotografera med den här Contax S som även är riktig snygg! :-)
Men även andra senare modeller hade ingen springbländare. Det gick utmärkt att ställa in skärpan med största bländaren, dock fick man inte glömma att ställa in arbetsbländaren efteråt.
Det är imponerade att Zeiss Dresden kunde göra den här Contax S så strax efter kriget. Man fick ju först tillverka nya maskiner och verktyg, eftersom ryssarna hade tagit allt, även de bästa teknikerna.
Men Contax S var inte först. Den var visserligen klar 1948, men kom ut först 1949. Först ut var faktiskt italienska Rectaflex 1948.
Japanerna kopierade förutom Contax S, även Leica och Rollei samt Hasselblad dock med egna tekniker! Pentax kom t ex först med ett Pentaprisma som visade rättvänd bild i sökaren. Nikon och Canons kameror blev mycket bättre än produkterna från DDR någonsin och blev därmed proffsfotografernas första val. Mvh Wolfgang

Jag får tacka för ämnesöppningen Bengan! Du visste nog att jag skulle komma dundrande i mitt älskningsämne: Fotografisk industrihistoria.

Under de åren som Contax S med efterföljare var i farten, handlade det mesta om storpolitik – brutal sådan.
Wolfgang är här ovan är inne på Nikons och Canons utmärkta kameraproduktion, och menar att det var mycket bättre kameror än vad som producerades i DDR. Det är i sak riktigt – men det berodde på att Östtyskarna hindrades av storpolitiken. En Östtysk kamera måste vara påtagligt billig, annars kunde den inte säljas i väst – det var så av politiska skäl. Det fick naturligtvis förödande konsekvenser för den Östtyska kameraindustrin. Vi kan titta på exemplet Praktina:
Den Östtyska kameran Praktina presenterades 1952. Det var ett högkvalitativt mycket stort kamerasystem (med betoning av begreppet system). Sökaren var ett pentaprisma som kunde bytas med en rad andra sökare. Objektivsystemet från Zeiss var stort och vid tiden ifråga oöverträffat. Man tillhandahöll tillbehör för medicinsk fotografi och allehanda annan vetenskaplig fotografi. Praktina kunde förses med två motorer, en elektrisk och en fjädermotor.
Jag kan försäkra dig Wolfgang att Nikon och Canon inte hade någonting i närheten vid den tiden!
Varför blev det inte mer med Praktina då? Jo – en sådan kamera kan man omöjligen bygga billigt. Därför var Östtyskarna tvungna att lägga ner produktionen.

Summa Summarum:
Om det inte hade varit för att man inte kunde anmäla patent i Tyskland, och att det utvecklades en statusnorm i väst att man inte kunde köpa kameror från öst (kommunistkameror) annat än om dom var extra billiga – ja, då är det min övertygelse att Nikon och Canon inte hade haft en chans. Det var långt ifrån lika villkor i den här leken!