The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 4899 / Att aldrig vara riktigt nöjd med det man har eller där man är!
Det måste väl vara drömmen för marknaden! Att man aldrig e riktigt nöjd alltså! Å det e nog det som marknaden jobbar på hela tiden! :) Fast litet förfinat, så det inte märks så mycket! Så vi e med på båten liksom! "Bättre grejer" hela tiden! Som inte behöver vara speciellt mycket bättre för det vi använder det till!
Å varför skriva om det här då?
Jo, jag satt och klämde på min Fuji X100, den första modellen alltså, och upptäcker att den går alldeles utmärkt att fota med! Fortfarande! (Varför har dom inte byggt in en livslängsregulator så man slipper fundera på det här)
Men ändå, varför e det så svårt att vara nöjd med det man har och det som funkar? Svaret kanske är att det här har marknaden jobbat med ett antal år, så det har blivit som ett sätt att leva för oss! Konsumtionssamhället!
Men undrar också, om inte det här ständiga bytandet av prylar, läs här kameror, inkräktar på vår kreativitet? Jag menar, om vi inte stannar kvar i ett fotointresse speciellt länge, utan tröttnar ganska fort, så kommer vi inte in i de där 10.000 timmarna som kan behövas! För kreativitet, det kan man även översätta med långvarig träning i ämnet!
Å inte blir det speciellt mycket lättare av att försöka leverera nya intressanta bilder varje dag på sociala media! För vem kan leverera intressanta bilder varje dag! Men de e klart, man skulle kunna lösa det genom att sänka kraven på vad som e en intressant bild! Det kanske kan räcka med att bara visa en bild! Eller kanske flera bilder varje dag!
Å skyll inte på mig, skyll på Fuji för den här bloggen! Å bilden här har Krister Kleréus tagit! Å kameran hade Leif Liard fixat via Fuji! Det va en av de första Fuji X100 i Sverige! Så den här bilden e tagen för ett antal år sedan!
/Bengan
Men som sagt, det e en envis liten kamera det här! :)
/B
Hav en god aften.
//Erik//
Mvh Bengan
Och det tar tid! Byter man grejor jämt, hinner man aldrig hitta de sätt att använda dem som ger bra resultat. Så, fladdra inte runt; satsa på kvalitet och håll sen fast vid de grejorna! Så småningom lär man sig vad man måste se upp med... Och, då djävlar!
I all blygsamhet: själv har jag mest ganska gamla grejor, men varenda gång jag provar nåt nytt så "tappar jag farten" och sitter och pixelpetar och försöker hitta skillnader. Till slut åker nykomlingarna ändå ut, och jag börjar fotografera igen... hade varit bättre att fortsätta med det hela tiden!
Vet inte, men ger mig f-n på att de flesta världsviolinister som har t ex en mångmiljon-Stradivarius, har hittat diverse svagheter även hos dem. Men de kan övervinna dem, så att lyssnaren inte märker några fel alls. Och de byter heller inte fela stup i kvarten; där kommer inga "nya uppdaterade" modeller...
Men nöjd.. det ska man aldrig vara. Då kommer man ju ingenstans!