The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 2224 / "Att ställa in sig själv på svartvitt!" Inte alls så dumt sagt!
Den här bilden e tagen för nå't år sedan.
Har fotat monokromt i går med den digitala mini-Leican = Fuji X100! :) Men det känns ändå litet oroligt eller splittrat, då det även ligger flera rullar "färgfilm" i kameran å pockar på användning, typ Velvia, Astia osv! (De ligger även flera alternativ svartvitt i kameran också, med olika filter!)
Å här e bilden i svartvitt. Plastig säger någon här nere i en kommentar! :)
Å här en en version till i svartvitt! Kanske något mindre plastig med litet pålagt korn? ;)
Å vad gäller digitalkameror, visst e det praktiskt att ha det mesta i en kamera, man kan väl ta en liknelse, kameran blir som en schweizisk armékniv, men knappast ett samurajsvärd! ;)
Å tekniskt kan jag nog fixa en användbar svartvit bild från en digitalfärgbild, men de e inte riktigt det som det hela handlar om!
Å vissa motiv passar inte i svartvitt och andra passar inte i färg, och det upptäcker man ofta först då man står framför motivet och velar och då kan det även ta litet tid att ställa om kameran! Men visst skulle man kunna fixa det hela till svartvitt senare som sagt.
Så att "ställa in sig på svartvitt", som Rauni Melin sa i en kommentar i förra bloggen, de e viktigt, men då skall kameran, tycker jag, också bara funka i svartvitt, och man skall ha den funktionen kvar en litet längre tid, för den svartvita bilden kräver ett visst bildtänk även i huvudet, annars blir det nog bara en dokumentation....
Å det e desamma med färgbilden, då färgen ofta kräver ett annat bildtänk för att den skall bli intressant, å inte bara bli en dokumentation!
Så det här att "ställa in sig på svartvitt", e inte alls så dumt, men förutsätter nog sedan, som sagt, även en litet längre tids fotade i det svartvita också! Å där e nog de flesta digitalkameror, med alla balla fantastiska grejer inbyggda, en stor svartvittkonstnärsfiende! ;)
Så vad gäller att fota svartvitt på ett bra sätt, så gäller först en viss långsiktighet, å vad gäller det digitala, å då e nog en Leica Monochrome bra att ha för å inte vela! :)
Eller för oss andra, typ analogister, så är nog tex en Leica M2 med Tri-X bra, för då kan man inte hålla på och vela fram och tillbaka mellan olika färger och olika svartvittfilter och bara bli yr i huvudet och osäker om jag valt rätt och se'n få ett dåligt resultat och undra varför fotandet inte funkar längre! ;)
/Bengan
Ps. Roffe hälsar! I dag i svartvitt!
/B
Men håller nog med en aning, de e ju en digitalbild! :)
/B
Håller med om fördelen att alltid köra samma film och framkallare som man är van vid. Uthålligt och velfritt!
/H
Återkommer!
/B
Funderat på det här med att bli frånåkt alltså! :)
Jag har för övrigt blivit frånåkt som spårvagnskonduktör såklart nå'n gång också,
bara så du vet att jag vet vad jag talar om! :)
Och begreppet som sådant, det gillar jag! Att bli "frånåkt" alltså! :)
De e dom "frånåkta", som inte bara hänger med på vagnen, som måste börja fundera!
Och då kan det hända något!
Tex att fota analogt och svartvitt! :)
B)
Håller med om allt det där med film och framkallare och en kamera och bra bilder!
De e den här f-b reklamen som ställer till det!
Och masskonsumtionsrörelsen i samhället! ;)
/B
Jag är tyvärr ingen helgjuten förebild utan emellanåt blott ett avskräckande exempel ;)
Hursomhelst finns det inte mycket att hålla sig i så här i västerlandets sena skymmningsljus. Vår kultur är på väg att gå under och det finns goda skäl att dokumentera den på acetatbas.
Resursernas ändlighet och finansindustrins påhittade oändlighet ger definitivt inget utrymme för velande. Blott den andliga framstegstanken står oanfrätt. Vår tids förklädda nemesis.
/H
Förr var man tvungen att lära sig "se i svartvitt" när man hade svartvit film i kameran. Sökaren var av naturliga skäl alltid i färg och man fick skaffa sig en känsla för hur flimen översatte färger till gråtoner. Det tog ett tag att programmera hjärnan att kunna arbeta i svartvitt-läge men när man väl hade gjort det så är det en snabb process.
Alla fotografer lär sig att se med en känsla för hur motivet man har framför sig kommer att se ut på bild. Att lära sig se i svartvitt är egentligen bara som att lägga på ytterligare ett lager på den komptensen.
Man kan använda en digitakamera för att "översätta till svartvitt" istället för att göra det i huvudet. Det är bara att titta i (den elektroniska) sökaren eller på displayen. Funkar bra men om man redan lärt sig "se i svartvitt" så känns metoden långsam. I stället för att hela tiden skanna passerande motiv med ögonen måste man fiska fram kameran för att kolla enskllda motiv (som ju ändå måste identifieras manuellt).
För mig funkar det bäst att mentalt vara i svartvitt läge redan när man letar motiv och helt enkelt hoppa över motiv som av någon anledning inte gör sig i svartvitt. Då kommer man förhoppningsvis hem med ett gäng bilder som funkar bra i svartvitt. Om man sedan fångat bilderna med digital sensor eller film spelar ingen större roll.
Men.. alla sätt är bra utom de dåliga. Man kan också bara fotografera det man spontant gillar med en digital kamera och sedan testa om det funkar i svartvitt när man kommer hem till datorn. Huvudsaken är slutresultatet. Och eftersom det går att konvertera från färg till svartvitt med i princip obegränsade variationsmöjligheter så kan man faktiskt fråga sig om det finns några motiv som inte funkar i svartvitt. I efterbehandlingen kan du få det mesta att funka med hjälp av din egen kreativitet.
/F
Se'n när jag får tag i litet "svårare grejer", tex analogt och svartvitt,
då skärper jag mig, eller va det är, men har även en annan bild i huvudet, ett svartvitt tänk!
De här e svårt, och personligt, hur man fixar det hela! För att själv bli nöjd alltså!
Jag måste ofta ha en "tagelskjorta" på mig, en kamera som bara har svartvitt,
för att det skall bli bra i svartvitt! :)
/B
Roffe är ju riktigt skräckinjagande.
Jag har alltid sett i färg, även när jag hade svartvitt i kameran. Nu har jag förstått att jag sett i RAW. Så nu får man utnyttja det.
Jag vet inte om jag vågar klappa Roffe, ens på avstånd.
Ha det bra
Bob
/B
Sen, angående "plastighet", som jag här tolkar lite som synonym till kornlöshet: det är förvisso olikt film, men varför fly till stilimitation? Det här är ett annat medium, och kan väl få vara det. Att lägga in korn som inte är en egenskap hos materialet är lite som när piktorialisterna försökte få in penseldrag i sina fotografier för att efterlikna målningar.
Kanonbild på Roffe, f ö!
Bloggar om det! Tack!
/B
Ps. Roffe hälsar och tackar! :)
Skål
Bengt-Åke
så här resonerer jag! Jag vill komma ifrån kulsprutemodellen!
Eller filmkameramodellen! För att sedan inte behöva sitta och gå igenom tusen bilder hemma! ;)
Jag vill direkt försöka att ta en bild som passar i svartvitt!! :)
Bengan The Zombie
Roffe är fin! Bilden också!