Repriser och upprepningar är din grej, Bengt! Men det är kanske bra att nöta in det här med M Leica. Om man pläddrar på tillräckligt länge och många gånger, så minns man inte anledningen och så kanske man tror på det! Ungefär som en hjärntvätt. :)

"Är fotografin död genom det digitala?" Det är alltså den fråga som den citerade Newsweek artikeln fördjupar sig i. Men jag kan inte finna att den svarar "ja" på den frågan. Vad den gör är att visa på hur vår attityd till foto förändrats och utvecklats under mer än hundra år. I artikeln talas om "mimesis". Det är intressant att läsa wikipedia-artikeln med den titeln.

http://en.wikipedia.org/wiki/Mimesis

Den ger faktiskt en strukturerad filosofisk infallsvinkel på frågeställningen. Man inser att dialogen mellan konsten som avbildande verkligheten, som beskrivande verkligheten och som skapare av sin egen verklighet är tendenser som alltid funnits. Det speciella med fotografin är att den från början mutade in mimesis -- ett sannfärdigt avbildande av verkligheten -- som sitt speciella gebit. Det kan ha funnits två orsaker till detta.

1. Det var vad kameran kunde.
2. Kameran kunde det bättre än de flesta andra redskap.

Att kameran i längden skulle begränsas till mimesis är egentligen en fördomsfull tanke. Snarast hölls den fängslad till den uppgiften förbluffande länge.

Nu tror artikelförfattaren att det har uppstått en svårighet:

The next great photographers—if there are to be any—will have to find a way to reclaim photography's special link to reality. And they'll have to do it in a brand-new way.

Min tro är att "the next great photographers" måste vara just så kreativa som vi alltid förväntat oss att "great photographers" ska vara. Varken mer eller mindre. Om vi kommit till vägs ände i något avseende tack vare digitalfotografin, så är det samtidigt till startpunkten på en ny vägsträcka. Sådant händer jämt och samt, det vållar alltid bekymmer, i synnerhet hos försvararna av traditionen. Men vi är snart inne i en period där analog M-Leica kommer att uppfattas som ett exotiskt redskap för skapande, och uppskattningen av de bilder som skapas med den kommer att vara färgade av den uppfattningen.

För övrigt hittade jag en annan häpnadsväckande uppgift i artikeln:

By 1950, according to Kodak, nearly three quarters of American families owned cameras and took 2 billion photographs with them. By the 1970s, they were taking 9 billion pictures a year, most of them quick, informal snapshots.

Att det tas fler bilder nu än förr är säkert ett faktum. Men det togs många nog förr också. Vi kommer aldrig att kunna överblicka den totala mängden fotografiska bilder som tagits under de senaste hundra åren, eller kommer att tas i framtiden. Aldrig!