Diskussionen är ju inte direkt ny ;)
Skulle tro att det alltid kommer att finnas dom av oss som främst är intresserade av att skildra den "verklighet" som vi lever och verkar i. Sedan har det väl alltid varit så att "sanningen" endast kan garanteras av fotografen så till vida att bilden är sann åtminstone för honom. I och för sig inget nytt det heller, fotografen väljer ju vilken "verklighet" han visar. Det enda nya är väl egentligen att det är "lättare" att manipulera det som finns i bildytan iom det digitala, men frågan är väl om det är denna typ av "manipulation" som är den viktigaste? En frågeställning som jag tycker kanske är viktigare som ofta glöms bort i jakten på det bortklonade kolapappret är den "farligare" manipulation som sker och skett hela tiden, där avsändaren manipulerar mottagaren. Ganska sällan deklareras vem som betalar fotografen/bildredaktörens räkningar, och vilka (eventuellt dolda) syften avsändaren har.

Att sedan folk använder tekniken för att "make pictures" är ju egentligen inte heller något nytt och personligen har jag inga problem med det. Problemen skapas väl egentligen först om det finns just ett dolt syfte med bilden, att det mao rör sig om en förfalskning eller vinkling av verkligheten i syfte att påverka betraktaren. Jag tror också att det kan vara nyttigt att fotografiets roll som "sanningsvittne" ifrågasätts. När det gäller "sanning" i bemärkelsen objektivitet tror jag att det är mycket viktigare att det deklareras vilka som betalar fotografen/bildredaktörens räkningar, och att det förs en öppen debatt om varför man väljer att publicera vissa bilder vid vissa tidpunkter tex, än att fastna i kolapappersdiskussioner.

Sedan tror jag att detta med den digitala "revolutionen" är i stort sett positiv. Ju fler som börjar fotografera ju fler "seriösa" fotografer bör rimligtvis på sikt komma fram.

Jag tror också att man skall skilja mellan de som är intresserade av bildskapande i första hand och de som är intresserade av tex samhällsfrågor och använder kameran främst som ett redskap för att skildra detta. Som det är i dag jämförs dessa grupper ofta med samma måttstock vilket jag tycker är fel och skapar en massa onödiga motsättningar.

Jag har fotograferat sen jag var 8 år,då jag fick en lådkamera.Tog några rullar per år.120 film.Lämnade in rullen till min farbror som hadde fotoaffär.Fotade mest mina lekamrater.Har hållt på och fotat tills för ca 5 årsedan då jag köpte en digitalkamera.Jag har sammlat kameror i ca 15 år,har ca 100 st.Från halvformat till en ICA 1905 med glasplåtar.Det är några farbröder som sagt till mig.Hur kunde du sluta fota.Men jag var tvungen att sluta för jag kunde inte ha kvar mitt mörkrum längre på grund av att jag fick utslag av kemikarlierna.Jag får titta på era bilder här på fs.På riktiga fotografer.
FH Kenneth