Bo kvar, men till vilket pris

Ja, det är frågan. Skall jag bo kvar här även om det kommer att kosta en rejäl slant? Om jag summerar de 30 år som jag bott här så känns det som det varit en lång tid med mycket arbete men även en hel del av trivsel. Det har varit värt varenda krona som vi lagt ned här, och när jag nu ser resultatet av vår möda så kanske det är värt att satsa de pengar som det kommer att kosta.

I dag är det 2 månader sedan Lena gick bort, och det är ett stort tomrum efter henne, det var hon som var "chefen" här, och nu måste jag för första gången på många år fatta egna beslut. Det är kanske inte alldeles sant för vi var ofta ganska eniga om vad som behövdes göras.

Gökärtsvägen 66 sommaren 2009

Vi började göra om entrésidan på våren 2008 genom att ta bort alla gamla barrväxter som planterades på våren 1981. Lena skissade och jag byggde. först trädäcket sedan det lilla stenpartiet med ny brevlåda. På försommaren 2009 färdigställde jag grinden.

 Några år tidigare så beslöt vi oss för att lägga om taket med ny takpapp och nya takpannor. Det var ett ganska rejält jobb, så jag fick hjälp av några kompisar som ställde upp på pingsthelgen 2007, och vi klarade hela arbetet på 3 dagar. 

2004 var ett år då vi genomförde lite genomgripande renoveringar med bland annat byte av varmvattenberedare, garageport, ny asfalt på garageuppfarten och byte av panel på husets båda gavlar.

Gavelsidan som syns på bilden ovan höll på att ruttna sönder för ett antal år sedan, och det måste naturligtvis ordnas. Så på våren 2004 satte vi igång rev ned den gamla panelen och sågade till ny som sedan grundmålades och spikades upp på plats igen.

Här spikar Jonny och Lennart upp den grundmålade panelen.

Efter att panelen kommit på plats så var det dags för målning, och det gjordes från en ställning som först användes för byte av panelen ovanför dropplisten. 

Bytet av garageporten var nödvändigt för den hade redan gått sönder en gång tidigare, så det gjordes också under försommaren och det var en snabb affär som vi inte var helt belåtna med. Representanten/montören från Craford garageportar var här och tog mått och ett par veckor senare så gjordes montaget.

Här kapas den gammla porten i två delar för lättare transport till Täbys avfallsanläggning.

Monteringen av den nya porten gick bra ända till Lena kom hem och såg att porten inte satt mitt i dageröppningen. det blev back jobb för montörerna som fick kapa ned segmenten c:a 5 cm. Man hade alltså måttat fel. Men efter det så fungerade inte porten som utlovat utan den var tung att öppna och i bland spårade den ur. Så småning om så anlitade vi en annan representant från Craford som ställde allt till rätta och vi försåg då porten med motordrift med fjärrkontroll, och det var faktiskt ett stort lyft.

Samma år så lät vi asfaltera om garageuppfarten för den hade under årens lopp sjunkit ned där min bil stått parkerad under 14 år.

Efter det Lena gick i pension så skaffade vi oss en gemensam bil och den står alltid i garaget, så nu blir det inte samma slitage på asfalten.

Byte av markisväv 2003

Året innan var det dags för byte av markisväv för under årens lopp så började väven att släppa genom vatten när det regnade och den var ganska skör så vi  var oroade för att väven skulle brista någonstans.

Förra gången vi målade om huset var faktiskt 1997 och då var det säkert 6-7 år sedan vi målade om senast. 

Här målar Lena huset ovanför köket trots att hon var ganska höjdrädd.

Lena var mycket norgrann med allt hon företog sig så det blev inget fusk här inte.

Stig fick ta de högre höjderna och trots att jag jobbat i hissbranchen i många år så pirrade det lite när jag stod på den lite rangliga ställningen. Som jag nämnde inledningsvis så har vi lagt ner både pengar och energi på att hålla huset i gott skick, och det kanske har lönat sig.

I måndags så kontaktade jag en mäklare för att få huset värderat, och på tisdagen så kom det en ung dam och tittade på huset och gjorde en värdering som skall komma skriftligt med posten så småningom. Med det som underlag kanske Lenas barn och jag kan komma överens om priset som jag skall lösa ut dem med.

Slånbärsblommor den 19 maj 2010

Det var allt för den här gången.

Ha det gott

Stig

Hågkomster och minnesbilder

 I morgon har det gått en månad sedan begravningen och det har varit dåligt med inspiration att blogga , men jag försöker att minnas tillbaka i tiden. 

Lena har skrivit dagboksanteckningar i en 10-årsdagbok från 2003-2012, och det hjälper till att minnas vad som hänt under de föregående 7 åren och att kanske kunna paras ihop med någon bild från en aktuell dag.  I dagarna för 4 år sedan vi var på en semesterresa till Gullholmen som ligger på Herrmanö i Bohuslän och det var sol och sommarvärme med +23 gr.

Motivet är Gullholmens stugby där vi bodde en vecka i maj 2006

Vägen genom Härmanö  maj 2006

Lena och Doglas två goa vänner på Gullholmen i maj 2006

I mitt förra blogginlägg skrev jag att det jag bland annat saknar är våra skogspromenader genom Hagbyskogen. Men nu har jag åter börjat gå där med mina hundar Doglas och Vanja, och med min LX3:a, jag måste börja använda mina kameror igen. Våren är nog en aning senare i år, men nu lyser det av vitsippor och blåsippor.
  

Vårpromenad i Hagbyskogen 4 maj 2010

Vårpromenad med Lena och Doglas 26 april 2007

På Valborgsmässoafton  hade vi bouppteckning  och den avlöpte utan några större sensationer. Lena och jag hade för flera år sedan upprättat både "Äktenskapsförord" och "Testamente" på grund av att vi båda har "Särkullbarn", detta för att just underlätta vid någons frånfälle. Vi anlitade begravningsbyråns egen jurist för att sköta det åt oss.

Bouppteckning är ju inte något som händer så ofta i ens liv, det var 16 år som det senast hände mig och då gällde det mina föräldrar. Då gjorde jag bouppteckningen själv med lite hjälp från Stockholms Tingsrätt, och det var inte så förtvivlat svårt, kanske på grund av att det var bara jag och min bror som var enda arvingar.

Kommer det att sättas en punkt eller blir det ett vägskäl här när bouppteckningen är klar? Blir det lättare att gå vidare sedan?  Vad kommer att bli kvar här när Lenas barn har tagit det de vill ha? Har jag överhuvud taget råd att bo kvar?  Det är några frågor som jag ställer mig ganska ofta. Svaret kommer väl när bouppteckningen är klar.

 När vi flyttade in här i Vallatorp för 30 år sedan ägde jag inte så mycket, alla möbler och husgeråd var Lenas. Men efter alla år så har vi undan för undan bytt ut en hel del av Lenas bohag til sådant som jag numera är hälftenägare till.

Lena, min svägerska Ulla och hennes man Bernt på julafton 1983 som vardagsrummet såg ut då.

Vårt vardagsrum 2008 och det ser lika dant ut i dag.

Träffade min bankman på Nordea i förra veckan och diskuterade att eventuellt låna pengar för att lösa ut Lenas barn. Men det var nedslående besked jag fick, för summan jag får låna räcker tyvärr inte. Så det får bli en annan lösning. Ett förslag var att skriva en skuldrevers på ett belopp som motsvarar halva marknadsvärdet på huset minus hälften av befintliga skulder , som sedan löses efter t.ex 3-4 år med en överenskommen ränta.

I söndags så var Lenas barn här för att börja hämta sitt arvegods och jag framförde min bankmans förslag till dem, men det förslaget föll inte ut till någon större belåtenhet. De kom med ett motförslag som går ut på en kombination av kontanter och en skuldrevers. Tydligen vill de ha ut pengar och jag ser nog ingen annan utväg än att sälja. Ringde och pratade med min bankman igen och han föreslog att jag skulle kontakta begravningsbyråns jurist igen som kanske kan ge råd. Det kommer säkert att bli många turer innan vi blir överens.

På Kristerhimmelfärdsdagen åkte jag och hundarna till Borlänge för att få den ena hunden (Doglas) trimmad. resan gick bra och nu är vi hemma igen. Senast vi var där i samma ärende var på hösten 2009, och då var Lena med.

Johanna håller på att trimma Doglas och Lena ser på.

I morgon skall jag spela golf med några vänner på Österåkers GK, det var flera år sedan jag spelade där senast, så det blir spännande att se hur det går. Lena var medlem på Arninge GK och jag är det fortfarande s.k. vardagsmedlem villket innebär att jag bara får spela fritt på vardagar, på helgerna får jag betala greenfee, och då kan jag ju lika gärna spela på någon annan bana.

Här står Lena på en utslagsplats(Tee) på Åkersbera GK året kan vara 1995.

Nu är det dags att krypa i säng för jag skall upp tidigt i mogon.

Ha det gott.

Stig

Nu har hon lämnat oss, men livet måste gå vidare

Det är idag en månad sedan min älskade Lena gick bort, och nu har begravningen varit. Det blev en vacker och ljus stund i Kapellet "Stillheten" ,   på Täbys nya begravningsplats. Men vad händer sedan?   Sätter vi kanske punkt där?  Kanske inte men livet måste ändå gå vidare.

Jo visst måste livet gå vidare trots allt, även om det känns svårt, och tiden läker alla sår sägs det, och det gör den säkert, men det känns också svårt, för det kommer kanske att ta tid.  Så jag undrar när har tiden läkt mina sår. Det kan nog ingen svara på. Efter en månad börjar jag ändå få lite distans till det som verkade så overkligt då.

Det börjar komma lite vårblommor i trädgården nu. Här är det Krokus som blommade i trädgården 1987 som rabatten såg ut då.  Men ute i naturen så börjar våren också visa sig, och i dag såg jag de första Blåsipporna och stora knoppar  fanns det även på Vitsippor.  Men det är ju aprilväder för det har även snöat.

Blåsippor från 2003, det börjar nog bli dags att ha kameran med nu. Det har dessvärre varit lite dåligt med det på sista tiden, men jag lovar bättring.

Det jag nu saknar  är våra promenader, särskilt nu om våren när allt slår ut. Det är bara en sak bland tusen ting som jag kommer att minnas när det grönskar. Lena föredrogvåren och försommaren framför hösten och vintern, just på grund av att våren ingav hopp om en bättre tid.

Lena och Doglas på vårpromenad den 4 april 2009

Skogspromenad på våren 2007, det var en fantastiskt fin vår det året, långt innan sjukdom och elände.

Dagarna går och den ena är den andra lik, inte riktigt kanske, för jag går upp en till en och en halv timme tidigare på mornarna, kanske beroende på att det ljusnar tidigare nu.  

 Vitsippor i Hagbyskogen 2008

För att få tiden att gå så försöker jag att aktivera mig med allt möjligt, i går så  krattade jag fram en massa fjolårslöv och en massa sand som låg vid tomtgränsen. I nästa vecka kommer en sopbil för att sopa upp sanden, men den gillar inte alla dessa höstlöv som har blandat sig med sanden. Så jag har separerat löven från sanden och tömt löven på komposthögen.

Lena och jag kopplar av med ett glas vin på vår uteplats i vårsolen 2009

Ett annat litet projekt jag sysslar med är att leta fram bilder på Lena, och det finns ju en hel del, förutom alla analoga bilder så finns det ganska många digitala. Trots att jag bara haft digitalkamror sedan 2003 så undrar jag om det inte finns fler bilder på Lena de här 7 åren, än vad jag fotade under de första 25 åren.

Nu skall jag sluta för i dag, i morgon skall jag lämna blodprover för ett kommande läkarbesök den 29 april.

Ha det gott

Stig

Till min Livskamrat

Den 1 januari 1978 kom hon fram till vårt bord  och frågade om det gick bra att slå sig ned. Det var på Hotell Monte Rojo i San Augustin på Grand Canaria. Självklart, svarade jag och hon pressenterade sig som Lena och jag berättade att jag heter Stig. Vi hade träffats helt hastigt i resturangen på nyårsafton och jag växlade några ord med hennes man som jag kände sedan tidigare från Täby.   

Det här verkar kanske som början på en banal kärleksrelation, och det är det kanske i andras ögon, men för mig var det här början på ett nytt liv med en kvinna som jag sedan dess älskat i drygt trettiotvå år.

När jag besökte San Augustin på Grand Canaria var det för att spela golf med min son Peter, vilket vi hade bestämt under sommaren och hösten 1977, och på nyårsafton for vi ned för en veckas avkoppling och lite golfspel.

På dagarna spelade jag och Peter golf och på kvällarna så var Lena och jag ute och roade oss på olika resturanger i San Augustin och Playa del Ingles. Det visade sig att vi hade det gemensamt att vi båda var skillsmässo-offer, jag låg sedan en tid i skillsmässa och Lena och hennes man hade just bestämt sig för att skilljas.

Efter en vecka var det dags att återvända till Sverige och Stockholm igen, men Lena och jag fortsatte att träffas ytterligare en vecka och festen fortsatte i Stockholms nöjesvärld med teater och resturangbesök tills det var dags för mig att resa tillbaka till Luleå där jag för tillfället bodde och arbetade. 

Säg den glädje som varar beständigt. När jag berättade för mina föräldrar att jag hade funnit min nya livskamrat så togs det emot med en avmätt inställning, och min far kritiserade mig för mer eller mindre lösaktigt leverne och förutspådde att jag skulle bli ett socialfall så småning om. Det spelade ingen roll hur jag försökte förklara för deras inställning var redan klar. I dag är jag glad att han hade så fel.

Det var ingen lätt resa tillbaka till Luleå, med många tankar som snurrade i huvudet, men efter en dryg månad så fick jag, efter att mitt jobb avslutades, återvända till Lena som hade erbjudit mig att få bo hos henne i Täby.

I slutet av april så åkte vi på en veckas semester till Kreta och det var ett löfte till min yngsta dotter Heléne att vi skulle åka på badsemester. Det var från början meningen att det bara skulle vara jag och Heléne som skulle åka, men Lena ville gärna följa med och det fick hon naturligtvis.

Lena och Heléne utanför hotell Creta Maris i Hersonissos där vi bodde.

Midsommar firades hos Lena tillsammans med grannarna på Runslingan i Täby. Lena var som synes en glad och possitiv mäniska. Vi planerade mycket tillsammans, och en av våra framtidsdrömmar var att skaffa oss ett gemensamt hem.

Den 22 mars 1980 köpte vi vårt nya hus på Gökärtsvägen 66 i Täby, så såg det ut 1981. I år har vi bott här i 30 år och av plateringen vid entrén återstår inget.

1989 så gifte vi oss och i höstas så hade vi varit gifta i 20 år, jag hade ju hoppats på mycket längre, men ödet ville något annat.

 Under åren så har det blivit mängder med bilder på Lena, men jag nöjer mig med att ta med några få.

Porträtt av Lena i kvällsbelysning på uteplatsen 1987

Lena på trettondagsafton 2006

Som ni kanske redan förstått så lutar det här åt ett sorts farväl till min Lena, min käraste vän under drygt trettiotvå år. I söndags kväll somnade hon in lugnt och stilla efter en tids sjukdom.

Nu orkar jag inte fortsätta att skriva mer, men jag kommer kanske igen när sorgen och saknaden lagt sig något.

Ha det gott.

Stig

Några ord om min fotoliteratur.

I min ungdom läste jag mycket, kanske inte så mycket skönliteratur, utan det handlade mest om "deckare" och det var  amerikansk pocketliteratur som t.ex. Mickey Spillane och Raymond Chandler som var populärt. Det handlade ju inte så mycket om foto precis, det var mera hårda killar, snygga brudar och ond bråd död.  Men min mamma var kanske mer framsynt än vad både hon och jag trodde, för jag fick Stieg Trenters böcker i julklapp under många år, och där fanns ju Harry Friberg som var fotograf och han hade sin ateljé i Norra Kungstornet i Stockholm.

Boken Aldrig Näcken som kom ut 1953 var nog den första boken jag fick i julklapp av min mamma, signerad av Stieg Trenter.

 Det var nog inte den literaturen som var grunden till mitt fotointresse för det kom mycket senare i livet, men det är ju ett lustigt sammaträffande i alla fall. Långt senare läste jag att som förebild till Harry Friberg hade Stieg Trenter valt sin gode vän K.W. Gullers.

Stig Trenter (till höger) med sin romanfigur Harry Friberg (Fotografen K. W. Gullers).

En av de stora behållningarna med Trenters böcker var ju kanske hans fenomenala Stockholmsbeskrivningar, och för mig som är född och uppväxt i Stockholm var det extra roligt att läsa om platser som jag kände till.

En annan som har skildrat Stockholm i ord och bild är fotografen Jeppe Wickström och författaren Jan Lundgren i boken Perspektiv på Stockholm, som visar Stockholm förr och nu, den fick jag i födelsedagspressent av min hustru Lena.

Slussen från Katarinahissen. Den övre bilden från 1904 och den undre bilden av Jeppe Wickström 1997-98  

 Utsikt-från-Katarinahissen-över-Slussen-och-Gamla-Stan tagen av mig i juni 2009  Panasonic Lumix DMC-LX3 

Som vuxen läste jag lite mer av skönlitteratur och det var nog en följd av att min förra fru var med i någon bokklubb som jag fick upp ögonen för annat än "deckare". Men till varje jul så kom Tomten med en ny Trenter och något senare efter Stieg Trenters död, även av Ulla Trenter.

Så här ser en del av min överbelastade bokhylla ut med fotoliteratur en del databöcker några diamagasin och mina gamla kameror. I flera år har jag tänkt att skaffa en större bokhylla så att böckerna kan få plats, och kanske ett lämpligt vitrinskåp för mina kameror.

Fotoböcker har jag köpt bara under de senaste 20 åren, tiden före var det inte aktuellt att läsa om fotografi. Men efter de fotokurser jag gick under 80-talet  började mitt intresse för fotoliteratur efter tips från kursledarna. Från början var det mest olika handböcker i och om kamerateknik och bildkomposition. Senare blev det en del literatur om  fotografer. 

Men innan jag började köpa fotoliteratur så köpte jag reseskildringar och liknande och de innehöll ofta mycket fina bilder om landskap och natur som jag blev intresserad av i samband med mitt första besök i den Lappländska fjällvärlden 1985.

Ett par av de första böckerna var Tore Abrahamsson´s "Detta är Kebnekaise"  och Svante Lundgren´s  "Vandra i Sarek". Båda böckerna innehåller mycket vackra miljöbilder från fjällen i Kebnekaise och Sarek. Det mesta i svart vitt. Det har aldrig blivit någon resa till Sarek fast lusten har funnits under många år, men till Kebnekaise har jag rest två gånger. 

 Förutom vackra bilder så ger Svante Lundgren fototips för fjällvandraren. Min första fjällvandring gick till Padjelanta och en del hjälp hade jag av Svante Lundgrens fototips när jag fotograferade mina fjällvyer. 

 Akka och Akkajaure från Ritsems fjällstation1985  Canon FT obj. Tamron 35-70 mm. 1:3,5

Andra böcker som varit en stor inspirationskälla är "Med Kameran i Naturen" av Hannu Hautala, "Lanskape Photography"  a Kodak Guide  och "Fjällvärld" av Tore Abrahamsson. De här böckerna köpte jag och njöt av bilderna från vår vackra natur, och kanske drömde jag att själv kunna få ta lika bra bilder.

Hautalas bok skrevs 1986 och han beskrev på ett trevligt och lättsamt sätt hur han en gång började med en enkel utrustning att fotografera fåglar, för att så småningom skaffa mer avacerad utrustning med superlånga teleobjektiv.

Under senare delen av 80-talet gjorde jag några försök att fota fåglar med skiftande resultat och enklast var ju att fota änder och duvor för de var ju nästan tama. Den här andhonan tog jag i Observatorielunden 1987.med  Nikon 501 Obj. 35-135 mm. 1:3.5-4.5. Neg. Fuji 100 ISO. När jag blev medlem här på Fotosidan så blev jag intresserad på nytt av fågelfoto och jag har laddat upp en del nyare bilder under rubriken Fåglar.

Efter resan till Padjelanta så blev jag intresserad av landskapsfotografering och jag hade tidigare läst  Per Lundqvists bok om landskapsfotografering så jag blev rekomenderad att skaffa Kodaks utgåva av  Landscape Photography som gav lite andra tips och lite reklam för sina egna produkter förståss. På min profilsida har jag laddat upp lite lanskapsbilder både inhemska och utländska motiv under Landskap.

 Utsikt mot Porto da Cruz och den så kallade Örnklippan på Madeira 1986 Canon T70 obj. Tamron 35-70mm. 1:3.5  och Kodak Ektachrome

1987 åkte jag till Kvikkjokk på en naturfotkurs med Peter Ugander som handledare och han talade mycket om sin tid i Kalifornien hos Ansel Adams och självklart fångade det mitt intresse att läsa vidare om honom och hans bildkonst. Även om drömmen finns någonstans att skapa bilder som åtminstone påminner något så när, så blir det nog en dröm. Men några av hans böcker har jag köpt och läst så gott det nu gick med min knackiga skolengelska. Om jag inte förstår allt så kan jag ialla fall njuta av bilderna. 

Ansel Adams skrev en fantastisk serie om bildbehandling från kamera till färdig bild i 3 böcker som behandlar var sitt område Kamera, Negativ och Bild. Som jag nämnt så har jag tragglat mig igenom samtliga böcker och med stor behållning. Sen har jag nog inte kunnat omvandla teorin i praktiken i brist på det mörkrum som aldrig blev verklighet.

Den här storformatskameram är från boken Landscape Photography.  

I boken The Camera berättar han om olika kameratyper och om sina storformatkameror som han använde, och det var inte några små fotoapparater som han släpade omkring med. Ansel Adams använde flera olika format på kameror t.ex 8x10 tum och 5x7 tum viewcamera.

 Boken The Negative handlar till stora delar om mörkrumsarbete och bildbehandling och hur han tar fram detaljer och valörer från negativen. Desutom redogör han för Zonsystemet.  

The Print handlar mycket om mörkrummets utseende, inredning och utrustning. Där berättar han om olika papperstyper

Ansel Adams fotograferade nästan bara i svartvitt och boken Yosemite  innehåller just svartvita bilder av hög klass som är en njutning för ögat. I boken Examples  beskriver han varje bild och hur han har gått tillväga för att framställa dem. Men jag har även sett en del bilder i färg fast jag föredrar nog hans svartvita.

Här är en bild från 1987 av sjön Hersen som ligger i Roslagen, taget med  Mamiya 645 obj. 80 mm. 2,8 och Kodak Ektachrome 6x4,5.

Mycket vill ha mer och jag handlade böcker om vår svenska fjällvärld och läslusten var lika stor som reslusten.

 Så 1991 åkte jag till Kebnekaise på en vecka och vandrade runt i Kebnekaises omgivningar och  tillsammans med ett 25-tal andra gjordes en tur upp till Kebnes sydtopp, men vädret var ganska dåligt och det var täta moln så några vackra vyer blev det inte. Nikon F801 obj. 35-135 mm.

1997 var jag där igen och då såg jag i alla fall toppen, och här är det från Tarfalladalen.  Nikon F801 obj. 35-135 mm.

Och dessa besök i Kebnekaise resulterade i ett par böcker av Sven Hörnell  

Sven Hörnnells böcker är riktiga praktverk och innehåller så mycket vackra bilder från den Lappländska fjällvärlden. Förutom att han var en skicklig fotograf så hade han flygcertifikat och eget flygplan,  många av bilderna är just tagna från luften.

Ett bilduppslag från Sven Hörnells bok Mitt Lappland

Den här bilden tog jag 1994 med Nikon F 801 35-135 mm. Kodak Ektachrome 100 ISO

 Under ett antal år så var jag prenumerant på tidningen Aktuell Fotografi som så småningom slogs ihop med tidningen Foto, jag vet inte hur länge jag hade prenumererat på Aktuell Fotografi innan sammanslagningen, men jag köpte ett antal böcker genom tidningen och det var bl.a. en samling på 12 volymer som omfattade Skandinaviska fotografer klassiska och nutida.

En annan bok som jag köpte genom  Aktuell Fotografi var Picasso och Jacqueline av fotografen David Douglas Duncan. Duncan bodde och levde tillsammans med Picasso och Jacqueline under ett år och fotograferade  deras arbete och vardag.  

Detta var några exempel av min fotoliteratur och det finns fler böcker, men det är mest handböcker om fototeknik men även några biografier. Min ambition med fotoliteraturen har varit att lära mig och ta intryck från andra fotografer. Men som någon klok man skrev i en blogg för en tid sedan är att träna och åter träna, och efter några 10 000 tal bilder så har jag kanske kommit en liten bit på vägen att bli en bättre fotograf.

 Slutligen kan jag meddela att min Nikon Pronea S har kommit och även zinkluft batterierna.

Så här ser den ut lite snett från ovan med ett Nikkor 30-60 mm. 1:4-5,6. Det går naturligtvis att använda andra Nikkor-gluggar och eftersom det är en APS-kamera så undrar jag om det blir samma eller liknande förlängningsfaktor som på min D90:a(c:a 1,5 ggr.).

Med följde en batterikammare som rymmer 4 st. AA 1,5 Volt batterier i stället för 2 st. CR2 3 Volt. Antagligen praktiskt eftersom  AA batterier är lättare att få tag på .

Zink/luftbatteri från Wein Cell.

Detta var allt jag hade att berätta om för den här gången, och jag kommer att ta en paus från bloggandet på obestämd tid, detta på grund av att min hustru är mycket sjuk, och situationen här hemma har blivit totalt förändrad. Men i mån av tid så kommer jag att höra av mig igen. Även om jag inte kommer att få tid att skriva själv så kommer jag att försöka läsa de bloggar som jag har följt under den tid jag varit medlem på Fotosidan.

Ha det gott.

Stig