Bo kvar, men till vilket pris

Ja, det är frågan. Skall jag bo kvar här även om det kommer att kosta en rejäl slant? Om jag summerar de 30 år som jag bott här så känns det som det varit en lång tid med mycket arbete men även en hel del av trivsel. Det har varit värt varenda krona som vi lagt ned här, och när jag nu ser resultatet av vår möda så kanske det är värt att satsa de pengar som det kommer att kosta.

I dag är det 2 månader sedan Lena gick bort, och det är ett stort tomrum efter henne, det var hon som var "chefen" här, och nu måste jag för första gången på många år fatta egna beslut. Det är kanske inte alldeles sant för vi var ofta ganska eniga om vad som behövdes göras.

Gökärtsvägen 66 sommaren 2009

Vi började göra om entrésidan på våren 2008 genom att ta bort alla gamla barrväxter som planterades på våren 1981. Lena skissade och jag byggde. först trädäcket sedan det lilla stenpartiet med ny brevlåda. På försommaren 2009 färdigställde jag grinden.

 Några år tidigare så beslöt vi oss för att lägga om taket med ny takpapp och nya takpannor. Det var ett ganska rejält jobb, så jag fick hjälp av några kompisar som ställde upp på pingsthelgen 2007, och vi klarade hela arbetet på 3 dagar. 

2004 var ett år då vi genomförde lite genomgripande renoveringar med bland annat byte av varmvattenberedare, garageport, ny asfalt på garageuppfarten och byte av panel på husets båda gavlar.

Gavelsidan som syns på bilden ovan höll på att ruttna sönder för ett antal år sedan, och det måste naturligtvis ordnas. Så på våren 2004 satte vi igång rev ned den gamla panelen och sågade till ny som sedan grundmålades och spikades upp på plats igen.

Här spikar Jonny och Lennart upp den grundmålade panelen.

Efter att panelen kommit på plats så var det dags för målning, och det gjordes från en ställning som först användes för byte av panelen ovanför dropplisten. 

Bytet av garageporten var nödvändigt för den hade redan gått sönder en gång tidigare, så det gjordes också under försommaren och det var en snabb affär som vi inte var helt belåtna med. Representanten/montören från Craford garageportar var här och tog mått och ett par veckor senare så gjordes montaget.

Här kapas den gammla porten i två delar för lättare transport till Täbys avfallsanläggning.

Monteringen av den nya porten gick bra ända till Lena kom hem och såg att porten inte satt mitt i dageröppningen. det blev back jobb för montörerna som fick kapa ned segmenten c:a 5 cm. Man hade alltså måttat fel. Men efter det så fungerade inte porten som utlovat utan den var tung att öppna och i bland spårade den ur. Så småning om så anlitade vi en annan representant från Craford som ställde allt till rätta och vi försåg då porten med motordrift med fjärrkontroll, och det var faktiskt ett stort lyft.

Samma år så lät vi asfaltera om garageuppfarten för den hade under årens lopp sjunkit ned där min bil stått parkerad under 14 år.

Efter det Lena gick i pension så skaffade vi oss en gemensam bil och den står alltid i garaget, så nu blir det inte samma slitage på asfalten.

Byte av markisväv 2003

Året innan var det dags för byte av markisväv för under årens lopp så började väven att släppa genom vatten när det regnade och den var ganska skör så vi  var oroade för att väven skulle brista någonstans.

Förra gången vi målade om huset var faktiskt 1997 och då var det säkert 6-7 år sedan vi målade om senast. 

Här målar Lena huset ovanför köket trots att hon var ganska höjdrädd.

Lena var mycket norgrann med allt hon företog sig så det blev inget fusk här inte.

Stig fick ta de högre höjderna och trots att jag jobbat i hissbranchen i många år så pirrade det lite när jag stod på den lite rangliga ställningen. Som jag nämnde inledningsvis så har vi lagt ner både pengar och energi på att hålla huset i gott skick, och det kanske har lönat sig.

I måndags så kontaktade jag en mäklare för att få huset värderat, och på tisdagen så kom det en ung dam och tittade på huset och gjorde en värdering som skall komma skriftligt med posten så småningom. Med det som underlag kanske Lenas barn och jag kan komma överens om priset som jag skall lösa ut dem med.

Slånbärsblommor den 19 maj 2010

Det var allt för den här gången.

Ha det gott

Stig

Hågkomster och minnesbilder

 I morgon har det gått en månad sedan begravningen och det har varit dåligt med inspiration att blogga , men jag försöker att minnas tillbaka i tiden. 

Lena har skrivit dagboksanteckningar i en 10-årsdagbok från 2003-2012, och det hjälper till att minnas vad som hänt under de föregående 7 åren och att kanske kunna paras ihop med någon bild från en aktuell dag.  I dagarna för 4 år sedan vi var på en semesterresa till Gullholmen som ligger på Herrmanö i Bohuslän och det var sol och sommarvärme med +23 gr.

Motivet är Gullholmens stugby där vi bodde en vecka i maj 2006

Vägen genom Härmanö  maj 2006

Lena och Doglas två goa vänner på Gullholmen i maj 2006

I mitt förra blogginlägg skrev jag att det jag bland annat saknar är våra skogspromenader genom Hagbyskogen. Men nu har jag åter börjat gå där med mina hundar Doglas och Vanja, och med min LX3:a, jag måste börja använda mina kameror igen. Våren är nog en aning senare i år, men nu lyser det av vitsippor och blåsippor.
  

Vårpromenad i Hagbyskogen 4 maj 2010

Vårpromenad med Lena och Doglas 26 april 2007

På Valborgsmässoafton  hade vi bouppteckning  och den avlöpte utan några större sensationer. Lena och jag hade för flera år sedan upprättat både "Äktenskapsförord" och "Testamente" på grund av att vi båda har "Särkullbarn", detta för att just underlätta vid någons frånfälle. Vi anlitade begravningsbyråns egen jurist för att sköta det åt oss.

Bouppteckning är ju inte något som händer så ofta i ens liv, det var 16 år som det senast hände mig och då gällde det mina föräldrar. Då gjorde jag bouppteckningen själv med lite hjälp från Stockholms Tingsrätt, och det var inte så förtvivlat svårt, kanske på grund av att det var bara jag och min bror som var enda arvingar.

Kommer det att sättas en punkt eller blir det ett vägskäl här när bouppteckningen är klar? Blir det lättare att gå vidare sedan?  Vad kommer att bli kvar här när Lenas barn har tagit det de vill ha? Har jag överhuvud taget råd att bo kvar?  Det är några frågor som jag ställer mig ganska ofta. Svaret kommer väl när bouppteckningen är klar.

 När vi flyttade in här i Vallatorp för 30 år sedan ägde jag inte så mycket, alla möbler och husgeråd var Lenas. Men efter alla år så har vi undan för undan bytt ut en hel del av Lenas bohag til sådant som jag numera är hälftenägare till.

Lena, min svägerska Ulla och hennes man Bernt på julafton 1983 som vardagsrummet såg ut då.

Vårt vardagsrum 2008 och det ser lika dant ut i dag.

Träffade min bankman på Nordea i förra veckan och diskuterade att eventuellt låna pengar för att lösa ut Lenas barn. Men det var nedslående besked jag fick, för summan jag får låna räcker tyvärr inte. Så det får bli en annan lösning. Ett förslag var att skriva en skuldrevers på ett belopp som motsvarar halva marknadsvärdet på huset minus hälften av befintliga skulder , som sedan löses efter t.ex 3-4 år med en överenskommen ränta.

I söndags så var Lenas barn här för att börja hämta sitt arvegods och jag framförde min bankmans förslag till dem, men det förslaget föll inte ut till någon större belåtenhet. De kom med ett motförslag som går ut på en kombination av kontanter och en skuldrevers. Tydligen vill de ha ut pengar och jag ser nog ingen annan utväg än att sälja. Ringde och pratade med min bankman igen och han föreslog att jag skulle kontakta begravningsbyråns jurist igen som kanske kan ge råd. Det kommer säkert att bli många turer innan vi blir överens.

På Kristerhimmelfärdsdagen åkte jag och hundarna till Borlänge för att få den ena hunden (Doglas) trimmad. resan gick bra och nu är vi hemma igen. Senast vi var där i samma ärende var på hösten 2009, och då var Lena med.

Johanna håller på att trimma Doglas och Lena ser på.

I morgon skall jag spela golf med några vänner på Österåkers GK, det var flera år sedan jag spelade där senast, så det blir spännande att se hur det går. Lena var medlem på Arninge GK och jag är det fortfarande s.k. vardagsmedlem villket innebär att jag bara får spela fritt på vardagar, på helgerna får jag betala greenfee, och då kan jag ju lika gärna spela på någon annan bana.

Här står Lena på en utslagsplats(Tee) på Åkersbera GK året kan vara 1995.

Nu är det dags att krypa i säng för jag skall upp tidigt i mogon.

Ha det gott.

Stig