Bo kvar, men till vilket pris

Ja, det är frågan. Skall jag bo kvar här även om det kommer att kosta en rejäl slant? Om jag summerar de 30 år som jag bott här så känns det som det varit en lång tid med mycket arbete men även en hel del av trivsel. Det har varit värt varenda krona som vi lagt ned här, och när jag nu ser resultatet av vår möda så kanske det är värt att satsa de pengar som det kommer att kosta.

I dag är det 2 månader sedan Lena gick bort, och det är ett stort tomrum efter henne, det var hon som var "chefen" här, och nu måste jag för första gången på många år fatta egna beslut. Det är kanske inte alldeles sant för vi var ofta ganska eniga om vad som behövdes göras.

Gökärtsvägen 66 sommaren 2009

Vi började göra om entrésidan på våren 2008 genom att ta bort alla gamla barrväxter som planterades på våren 1981. Lena skissade och jag byggde. först trädäcket sedan det lilla stenpartiet med ny brevlåda. På försommaren 2009 färdigställde jag grinden.

 Några år tidigare så beslöt vi oss för att lägga om taket med ny takpapp och nya takpannor. Det var ett ganska rejält jobb, så jag fick hjälp av några kompisar som ställde upp på pingsthelgen 2007, och vi klarade hela arbetet på 3 dagar. 

2004 var ett år då vi genomförde lite genomgripande renoveringar med bland annat byte av varmvattenberedare, garageport, ny asfalt på garageuppfarten och byte av panel på husets båda gavlar.

Gavelsidan som syns på bilden ovan höll på att ruttna sönder för ett antal år sedan, och det måste naturligtvis ordnas. Så på våren 2004 satte vi igång rev ned den gamla panelen och sågade till ny som sedan grundmålades och spikades upp på plats igen.

Här spikar Jonny och Lennart upp den grundmålade panelen.

Efter att panelen kommit på plats så var det dags för målning, och det gjordes från en ställning som först användes för byte av panelen ovanför dropplisten. 

Bytet av garageporten var nödvändigt för den hade redan gått sönder en gång tidigare, så det gjordes också under försommaren och det var en snabb affär som vi inte var helt belåtna med. Representanten/montören från Craford garageportar var här och tog mått och ett par veckor senare så gjordes montaget.

Här kapas den gammla porten i två delar för lättare transport till Täbys avfallsanläggning.

Monteringen av den nya porten gick bra ända till Lena kom hem och såg att porten inte satt mitt i dageröppningen. det blev back jobb för montörerna som fick kapa ned segmenten c:a 5 cm. Man hade alltså måttat fel. Men efter det så fungerade inte porten som utlovat utan den var tung att öppna och i bland spårade den ur. Så småning om så anlitade vi en annan representant från Craford som ställde allt till rätta och vi försåg då porten med motordrift med fjärrkontroll, och det var faktiskt ett stort lyft.

Samma år så lät vi asfaltera om garageuppfarten för den hade under årens lopp sjunkit ned där min bil stått parkerad under 14 år.

Efter det Lena gick i pension så skaffade vi oss en gemensam bil och den står alltid i garaget, så nu blir det inte samma slitage på asfalten.

Byte av markisväv 2003

Året innan var det dags för byte av markisväv för under årens lopp så började väven att släppa genom vatten när det regnade och den var ganska skör så vi  var oroade för att väven skulle brista någonstans.

Förra gången vi målade om huset var faktiskt 1997 och då var det säkert 6-7 år sedan vi målade om senast. 

Här målar Lena huset ovanför köket trots att hon var ganska höjdrädd.

Lena var mycket norgrann med allt hon företog sig så det blev inget fusk här inte.

Stig fick ta de högre höjderna och trots att jag jobbat i hissbranchen i många år så pirrade det lite när jag stod på den lite rangliga ställningen. Som jag nämnde inledningsvis så har vi lagt ner både pengar och energi på att hålla huset i gott skick, och det kanske har lönat sig.

I måndags så kontaktade jag en mäklare för att få huset värderat, och på tisdagen så kom det en ung dam och tittade på huset och gjorde en värdering som skall komma skriftligt med posten så småningom. Med det som underlag kanske Lenas barn och jag kan komma överens om priset som jag skall lösa ut dem med.

Slånbärsblommor den 19 maj 2010

Det var allt för den här gången.

Ha det gott

Stig

2010-05-21 01:09   EGW

Svåra beslut, Stig! Det verkar som om du var ganska bestäm på att bo kvar, och det kan man ju förstå. Så mycket tid och kraft som du lagt ned på huset, och nu är det ju uppenbarligen i toppskick.

Vi är ju alla olika, gör olika prioriteringar och har olika behov. Jag undrar om jag själv skulle dra på mig en så tung ekonomisk börda för att bo kvar i det gamla gemensamma hemmet. Snarare skulle jag nog se situationen som en uppmaning från livet till förnyelse. Och se de speciella ekonomiska resurser som skulle ställas till mitt förfogande vid en försäljning som en möjlighet att leta efter platsen för förnyelsen -- och möjligheten att fylla den med innehåll. Samtidigt sägs det ju att man inte ska fatta några drastiska beslut för nära inpå en sådan förlust som du lidit.

I allmänhet är det omöjligt att i förväg veta precis vad som verkligen är bäst. Man måste pröva sig fram och känna efter. Och du kan ju ändra dig. Jag önskar dig att du väljer på ett sätt som främjar dig, så att du fortsätter att fylla ditt liv med innehåll.

Jag önskar dig varmt lycka till!

Besvara

Svar från Stican 2010-05-21 18:28

Hej Ernst.
Svåra beslut ja, men jag är inte främande för vad det nu än blir. Om jag går tillbaka i tiden till när vi först blev varse allvaret i Lenas sjukdom, så målade jag kanske mot min vilja upp ett senario där jag tvingades flytta härifrån. Nu med ett par månaders funderingar så lutar det nog till att jag vill bo kvar.
Man vet vad man har, men inte så mycket vad man får om flyttlasset går. Men det finns ju fortfarande lite tid att tänka till innan beslut tas. Om jag inte sagt det tidigare så säger jag det nu, att det är skönt att veta det finns vänner som bryr sig..
Tack Ernst för din medkänsla.
Stig

Svara

2010-05-21 01:24   Pia-kristina

Vilket svårt beslut, du är fortfarande , tror jag i chock och en stor sorg. Ta det lugnt och låt dina beslut växa fram, det viktigaste är att DU känner att det är rätt. Hälsn Pia-kristina.

Besvara

Svar från Stican 2010-05-21 18:39

Hej Pia.
Jag håller med dig i varenda stavelse, och det är svårt att somna ibland när tankarna far fram och åter i huvudet. Det är säkert ett bra råd att skynda långsamt, men Lenas arvingar kanske är kanske ivriga att fylla på sina konton med kapital. Så hur det skall gå till vet jag inte, men jag är nog övertygad om att det blir bäst för alla parter om vi kommer till en uppgörelse så snart bouppteckningen är klar.
Men Pia du skall ha ett varmt och stort tack för att du gav dig tid att bry dig.
Stor Kram till dig.
Stig

Svara

2010-05-21 10:07   Gunnar-E

Jag tycker också du ska känna efter lite till och noga fundera hur du vill ha det. Låta beslutet växa fram. Bestämmer du dig sedan för att flytta så får man fundera hur man vill bo. Kan man bo i en lägenhet när man är van vid trädgård, t ex. Ett litet radhus kanske är ett alternativ. Låt beslutet mogna, så tror jag att det blir ett bra beslut för vad du nu bestämmer dig för.

/Gunnar

Besvara

Svar från Stican 2010-05-21 18:51

Hej Gunnar och tack för dina tankar och sympatier.
Tyvärr så har jag kanske inte så lång tid att fundera på, utan det får nog bli ett avgörande när bouppteckningen är klar. Här om dagen hade jag en mäklare här, som gjorde en värdering av huset och efter att alla möjliga avdrag är gjorda så blir det tyvärr inte så mycket över till en lägenhet eller ett radhus i vår komun. Utan det blir nog att vidga sina vyer för att få ut något av pengarna. Har nog lekt lite med tanken att flytta ut på landet, t.ex. Lindesberg för att min äldsta dotter bor där. Det är kanhända ett alternativ
Stig.

Svara