Tack och Farväl Doglas

I måndags lämnade min lille vän Doglas detta jordiska, och finns nu i en annan värld, men han finns fortfarande kvar i mitt hjärta.

Doglas kom att betyda mycket för mig efter min hustrus bortgång för fyra år sedan, med honom kunde jag prata om allt och vi gjorde många långa eller kortare promenader, allt efter humör och väderlek. Under våra promenader lärde vi känna en del nya människor med eller utan hund och det var trevligt både för Doglas och mig.

Det känns mycket tomt här i det som varit vårt hem i snart fyra år och Doglas har naturligtvis satt sin prägel på hemmet med sovplatser, matplats och alla leksaker. Nu hörs inga ljud när han gick omkring och inget krafsande på natten när han ville komma upp i min säng. Men om jag anstränger mig så kan jag fortfarande se och höra honom, det är förstås inbillning fast nästan på riktigt. 

Doglas hade ett blåsljud på en hjärtklaff som från början inte var så alvarligt men för ett par år sedan så började han bli allt tröttare under våra promenader så jag lät undersöka honom på ett djursjukhus i Örebro, och då såg de att hjärtat var förstorat.  Då fick Doglas börja med en hjärtmedicin och en vätskedrivande medicin, och efter det blev han lite piggare, men tiden hann ifatt oss och hans hjärta orkade inte med längre. Doglas skulle fyllt elva år i november

 Det finns mycket mer att berätta om Doglas och det skall jag återkomma till i en annan blogg.

Just nu så sörjer jag bara en liten go vän, hoppas att han har det gott där han nu är.

Ha det Gott

Stig