2009 Ett annorlunda år
Året 2009 började med förhoppningar men slutade illa, därför valde jag den här bilden igen som får illustrera hur orosmolnen tornade upp sig över oss.
När jag gjorde mina utflykter till Ulriksdal och Hammarbyhöjden i mina föregående bloggar, så glömde jag att berätta att Lena och Doglas åkte med väninnan Britt till hennes lantställe i Hedemora. Så jag var med andra ord ensam en vecka och kunde göra de där utflykterna, jag berättade för Lena vad jag gjort under veckan, och då ville hon att vi skulle åka till Ulriksdal igen och så blev det.
Här strövar Lena och Doglas på Ulriksdal
Ulriksdals Slottsträdgård
Ulriksdals Slott
En bro över Igelbäcken i Ulriksdal
Här mynnar Igelbäcken ut i Edsviken
Sommardagarna fortsatte med dagliga promenader i vårt när område och jag fick allt oftare känningar av smärtor i bröstet, men av någon anledning så avfärdade jag det som brist på kondition.
Lena och Doglas på skogspromenad
Här har Lena hittat mogna blåbär
Doglas får lite belöningsgodis av matte
Hemma finns det mogna svarta vinbär att plocka.
Det var dags för Lenas sista cytostatikabehandling, och den gjordes på Karolinska Sjukhuset i Solna på grund av att Onkologavdelningen på Danderyds Sjukhus hade semesterstängt. Eftersom vi hade Doglas med fick han och jag vänta ute, och då gick vi en promenad runt i sjukhusets omgivningar. Eftersom Lena mått mycket bra under den 6 månader långa behandlingen så trodde vi att allt var bra.
Huvudentrén till Radiumhemmet på Karolinska Sjukhuset
På vår promenad på Karolinska Sjukhuset så upptäcker vi att det ligger massor av byggnadsmaterial över allt.
Här funderar vi på vad dessa betongblock skall användas till, jag fick så småningom reda på att det byggdes nytt på Karolinska. Efter en dryg timme så kommer Lena ut och vi kan åka hem.
Veckan därpå den 25 juli så var det dags att hämta en valp från Griffiadens Kennel i Borlänge som drevs av Britta och Sven Strandberg samt Johanna Gustavsen. Om när vi hämtade valpen som hette Vanja skrev jag om i en tidigare blogg "Återblick nionde delen".
Vi gjorde ett besök i Borlänge och här en utsikt mot Dalälven
Britta och svärsonen(jag har tyvärr glömt hans namn) klipper ner en förvuxen häck, och jag försöker hjälpa till med att kratta ihop alla klipprester, men jag får ganska ont i bröstet och jag börjar ana vad som är på gång.
Vi återvände hem och på måndagsmorgon mår jag sämre med smärtor i bröstet och då ringde jag sjukvårdsupplysningen, berättade hur jag mår och det kom ett rakt besked "Åk genast till akuten".
Lena körde mig till Danderyds Sjukhus där jag fick något propplösande medel, och på intensivvården kopplade de in EKG som säkert visade att det var fråga om en hjärtinfarkt. Sedan kördes jag till en avdelning där de provade en s.k. ballongutvidgning av kranskärlen, men det var för trånga kärl så det blev transport till Thoraxkliniken och där gjorde de en kranskärlsoperation(bypassoperation).
Operationen gjordes den 28 eller 29 juli jag minns inte säkert, men dagen efter operationen så var jag uppkopplad med EKG, dränageslangar, automatisk smärtlindring, kateter, syrgas genom näsan och dropp, jag var ganska orörlig och omtöcknad där jag låg.
Så småningom så ringde jag och bad att Lena skulle ta med laddaren till min mobil, kameran och min necessär. När Lena besöker mig hade hon med sig min Lumix LX3 så jag kunde dokumentera min vistelse på Thorax. Oftast så hade jag inte så ont för jag fick mycket smärtlindring(antagligen var det någon typ av morfin), men däremot kändes det när jag hostade och då fick jag hålla och krama en kudde mot bröstet. När det gällde min promenadkamera så blev det inte så mycket promenerande de första dagarna, men jag tog lite bilder från sängen.
Här tog jag en selfie fyra dagar efter operation och ansiktet svällde upp som om jag fått påssjuka. Det hade samlats en massa vätska i kroppen var förklaringen.
Utsikt från vår sal på Thorax det är Siemenshuset på Norrastationsgatan som syns.
Peter och Giovanna hälsar på
Syster Therese tar blodprov på mig Thoraxkliniken i Solna 2009
Efter ett samtal med avdelningsläkaren(har glömt hennes namn) återremitterade hon mig till Danderyds Sjukhus. Det blev transport med ambulans till Danderyd och jag blev inlagd på en vårdavdelning tills vidare.
Utsikt från mitt rum på Danderyds Sjukhus över Edsviken och i bakgrunden Ulriksdals Slott. Efter några dagars vistelse på vårdavdelningen så fick jag flytta till patienthotellet, som ligger i anslutning till sjukhuset. där fick jag tillgång till läkare, sjuksyster, sjukgymnast, kurator med mera. Sjukgymnasten träffade jag varje dag då det var sjukgymnastik i grupp med andra hjärtopererade.
Här är vi på väg ut på promenad med en av våra sjukgymnaster, och vi gick en tur i sjukhusets park och det gick i ett ganska lugnt tempo.
Promenaden gick ned till Edsviken och långt bort syns Ulriksdals Slott.
I sakta mak är vi på väg tillbaka till hotellet.
På väg genom en kulvert som går mellan patienthotellet och Danderyds Sjukhus.
Ett par till av mina medpatienter och tyvärr så har jag ingen kontakt med någon.
Rehabiliteringen på Danderyds Patienthotell varade i en vecka därefter skrevs jag ut men var på en del återbesök på både Danderyd och Thoraxkliniken. Men det tog ungefär 3 månader innan jag var något så när smärtfri efter ingreppet i bröstkorgen.
Nu är bilderna slut för år 2009 men tråkigheterna tog tyvärr inte slut för under hösten så började Lena få ont i magen och vi tog kontakt med hennes läkare på Danderyd som undersökte och lät göra en datortomografisk under sökning, och dagen före julafton fick vi besked om att flera organ var angripna av metastaser.
Så det blev ett år av hopp och förtvivlan, för mig slutade det väl, men för Lena gjorde det inte trots nya försök med cellgiftbehandlingar.
Det var allt för den här gången
Ha det gott
Stig
Ha det gott/Stig
Förstår att du kanske känner likadant.
Väl dokumenterat från fin sjukhusvistelse kanske inga behagliga minnen, men viktiga att ha ändå.
Skönt att det gick så bra för dig, men mycket tråkigt med din hustru.
Ha det gott/Stig
Ha det gott/Stig
Hälsn!
Jag har nog inte så mycket koll på hur det är med dödligheten när det gäller hjärtinfarkt, men min mamma dog av en, och min pappa gick bort av sviterna efter ett brutet lårben, tidigare hade han haft två hjärtinfarkter och en stroke, men de överlevde han.
Efter min hjärtinfarkt så lever jag efter mottot att ta vara på dagarna.
Ha det gott/Stig