Kärnfamilj

Två stolta föräldrar vänder kosan söderut efter en lyckad häckning här uppe i norr. Deras telning är fortfarande blek om nosen, men till våren har nog näbben fått lite färg.

Den stilla säsongen

Sommarstugan är vintrad och bilen har fått dubbdäck. Allt är klart inför första snön, som lär komma till helgen. Sitter och njuter av Patrik Larssons fotobok och känner hur lugnet infinner sig. Lånar Patriks titel till inlägget. Bilden från arkivet fyllde två år igår och visar höstlugnet vid Skellefteälven. Egentligen en illusion, för den här årstiden kan älven stundtals vimla av båtar. Förklaringen är att älven också vimlar av lax så här års. En kilometer uppströms ligger Mobackadammen som sätter effektivt stopp för laxens möjlighet att komma vidare. Fast just när den här bilden togs så var det stilla lugnt. Åtminstone på ytan.

Nej, Kilroy var inte här

Nej, Kilroy inspekterade nog aldrig i stationshuset i Jörn, men Vladimir Iljitj Uljanov (Lenin) lär ha besökt detsamma våren 1917 på sin väg till hemlandet för att starta ryska revolutionen. Han ska ha övernattat på järnvägshotellet (den tillbommade gula byggnaden i bakgrunden).

Sanningen att säga finns inga säkra bevis för den här övernattningen även om den är väl omskriven på olika ställen.

Vad som är säkert är dock att byggnaderna var de första två som uppfördes i det som kom att bli stationssamhället Jörn och att de fanns här redan 1894 när norra delen av stambanan invigdes. Ett annat faktum är att stationshuset fortfarande existerar och fungerar. Det anses vara ett av Sveriges vackraste och är byggnadsminnesförklarat sedan 2001. Värre är det med järnvägshotellet som efter nedläggning och stängning 1974 har vandaliserats och förstörts och numera är låst och igenspikat.

Vykort

Det blir mycket vykortsbilder när jag är ute och reser. Hatade och förlöjligade av många fotografer. Omtyckta av ”vanligt folk” kanske inte för den konstnärliga kvaliteten, men för att de väcker minnen.

Den här bilden väcker mitt minne från sommarens Ölandsvistelse. Det är en ljum och stilla kväll och jag är på väg från landborgen ner mot Mörbylånga.

Kvällsljuset är speciellt och för mig som västerbottning väldigt exotiskt. Det jag ser framför mig påminner om en landskapsmålning av någon gammal mästare.

Jag kliver ur bilen, höjer ISO-t på kameran och tar min vykortsbild.

Jag har fångat ännu ett minne.

Slumpen

Sista dagen på årets besök på Södra Öland tog jag en långpromenad ut på Stora Alvaret. Det var en gråmulen dag och tankarna kom osökt in på en av Johan Theorins skrönor om en mystisk källa därute.

Här och nu, under en betydligt gråare oktoberdag, läser jag en dansk spänningsroman med förvecklingar till Öland och där ett mord begås i exakt i samma område som jag besökte för fyra månader sedan.

Märkligt att slumpen åter kopplar tankarna till den här platsen. På ett lite kringelkrokigt sätt via en dansk bok där handlingen i huvudsak tilldrar sig på Bornholm. Min farfar skulle ha skakat på huvudet och sökt någon djupare betydelse i det hela. Hade jag ärvt hans vidskepelsegen hade jag varit böjd att hålla med.

Vägarna på tvärs över det här landskapet är dock vare sig böjda eller kringelkrokiga. De tycks vara konstruerade vid ett ritbord med hjälp av linjal. Jag plockar fram en bild från den aktuella dagen och trycker fram ”Long, long way” på Spotify.