Sommargrannar med svart haka - del II

Här finner du del I

Svarthakedoppingarna hade misslyckats med sitt första häckningsförsök. Boet hade lösts upp när det blev högvatten och sannolikt blev äggen mat till korpar eller måsar. När frugan och jag, i mitten av juni, drog iväg på en semestertripp, hade paret nyss byggt ett nytt bo på ett mindre lyckat ställe alldeles vid en smal passage där fritidsbåtar passerar ut och vi hade inte särskilt stora förhoppningar att boet skulle vara kvar när vi kom tillbaka. Men döm om min förvåning, när jag dagen efter hemkomsten gick ner till viken fann jag honan liggande på samma plats där hon legat tre veckor tidigare.

Hon ser sliten och tärd ut och verkar väldigt orolig. Hanen simmar i skytteltrafik med extra bomaterial och ser stressad ut även han.

Lite av panik i blicken hos de båda och det ska snart visa sig varför.

Plötsligt reser sig honan och lyfter undan locket på ett sprucket ägg och ut kikar en alldeles färsk liten dopping. Och tittar man noga på bilden ser man också benen på en annan unge som döljer sin kropp under honans vinge.

Mycket riktigt, två av ungarna är redan kläckta och klänger och kravlar för att hitta en skön plats på mammans rygg.

Sådärja! Här blev det plats för båda. Fotografen undrar vart den nykläckta tog vägen, men den finns nog också någonstans där under burret.

Nu är det pappans tur att göra en insats. Det finns gott om små bottendjur i viken och han dyker som besatt och kommer ångande med härligt feta larver till de små kycklingarna.

Jag lämnar boet för den här gången och återkommer inte förrän nästa dag. Kvar ligger ett av äggen okläckt...

...och en bit ifrån boet håller föräldrarna en första simlektion med de redan kläckta.

Fast just den här dagen för en korpfamilj ett förskräckligt oväsen i grantopparna alldeles bredvid, så doppinghonan tar det säkra före det osäkra och söker skydd i vassen med sina telningar.

Epilog
Det återstående ägget blev med stor sannolikhet mat till korparna för någon fjärde unge såg jag aldrig till under mina fortsatta promenader ut till boplatsen. Men de tre som jag hunnit bekanta mig med växte snabbt och efter några dagar hade familjen flyttat ut till stora fjärden igen. Alla vedermödor till trots - det blev till sist en lyckad häckning.

(förstora gärna för bästa upplösning)

Sommargrannar med svart haka - del I

Paret dök upp, eller snarare landade, på fjärden utanför vårt sommarställe den 11 maj. Första dygnen låg de mest stilla, med huvudet instoppat i fjäderdräkten, till synes helt utmattade efter flytten. Men så småningom piggnade de till och började utforska området.

Efter någon dag hittade fåglarna till den lilla inre viken där vi stugägare har våra båtplatser. Här finns gott om spigg, fiskyngel och andra vattendjur och en simvänlig och för det mesta blank vattenyta.

 Så småningom var det dags för lite kurtis.

Garbolooken var tydligen extra lockande för vips...

 ...låg honan på en i all hast konstruerad bobale längst inne i viken. Men tyvärr, vid nästa högvatten gled stråna i den glesa bobalen isär. Vad som hände med äggen är oklart, men nu blev det deppigt värre för det stackars paret.

Fast skam den som ger sig. Fåglarna piggnade till och snart var kurtisen igång igen. Den här gången byggdes bobalen på det kanske mest olämpliga stället i viken, det vill säga just vid utloppet där båtarna passerar ut och in genom en smal passage.

Fortsättning följer...

Strandfynd

Hon tog sig försiktigt över stängslet till fågelskyddsområdet med den gula skylten som förkunnade att tillträde var förbjudet. Hon studerade den Öländska kalkstensstranden med kännarmin och plockade upp flisor som hon noggrant undersökte. Det enda som avslöjade att intresset var spelat var filmteamet en bit högre upp på stranden.

När man glömmer kompassen...

Nej, riktigt så illa var det nog inte när vårt grannland i öster övade stridsflyg över Bottenviken igår. Men märkliga tecken i skyn. Kanske också i tiden.

(Förstora gärna den undre bilden)

Che i Ske

Uppe på krönet står en bänk gjord av en planka mellan två betongblock. På det högra blocket har någon sprejat en kopia av Alberto Kordas ikoniska bild av Che Guevara. En av världens mest spridda och reproducerade bilder.

Vi befinner oss längs Hälsans Stig i Skellefteå. När jag passerar betongbänken har jag debatten kring en annan ikonisk bild i färskt minne. Det är bilden av flickan Kim Phuc som flyr undan Vietnamkrigets napalmbomber. En bild som nyligen återpublicerats på Facebook och som där blivit censurerad.

Tankarna kretsar en stund kring bildens betydelse. Rätt bild i rätt sammanhang har en oerhörd genomslagskraft...eller har åtminstone haft. Kanske är den tiden förbi nu när "alla" är fotografer? Bara på Instagram lär 80 miljarder bilder delas varje dag.

Ja, så kan tankarna dra iväg när man möter ansiktet av Ernesto Guevara de la Serna på en promenadstig i Skellefteå.