Aurora dansar

Norrskensfoto kan vara en bister sysselsättning. Ett av mina första försök gjordes strax norr om Jokkmokk för många år sedan. Det var minus 26 grader och både fingrar och tår tog så pass mycket stryk att jag nog aldrig blir kvitt sviterna. Men med rätt klädsel och utrustning fungerar det ändå hyfsat. I går kväll var temperaturen inget problem. Halloweennatten var ljum och behaglig och ungefär vid midnatt började Aurora dansa. Kanske lite väl fuktigt i luften, lite disigt och så, men helt acceptabelt. Det sägs att  man ska vara långt från ljusföroreningar när man fotar Norrsken. Det är förstås en god regel, men är KP-index tillräckligt kraftigt funkar det ändå. På bilden ser man en del av Skellefteås skyline som speglar sig i Skellefteälven

Oktoberblues

Morgonen gryr och NNL-filtret sitter kvar på objektivet efter nattens fotografering. Tänker på brorsan som gick bort för snart fyra år sedan. En dag i min barndom kom han hemdragandes med en grammofon och några stenkakor. Basin Street Blues med Louis Armstrong blev min favoritlåt. Den passar nog också till den här bilden. Mikael Wiehe har gjort en låt med samma titel. Den andas också vemod och nostalgi. Dags att skruva loss filtret och möta dagen.

Friday for future

Vykort

Det blir mycket vykortsbilder när jag är ute och reser. Hatade och förlöjligade av många fotografer. Omtyckta av ”vanligt folk” kanske inte för den konstnärliga kvaliteten, men för att de väcker minnen.

Den här bilden väcker mitt minne från sommarens Ölandsvistelse. Det är en ljum och stilla kväll och jag är på väg från landborgen ner mot Mörbylånga.

Kvällsljuset är speciellt och för mig som västerbottning väldigt exotiskt. Det jag ser framför mig påminner om en landskapsmålning av någon gammal mästare.

Jag kliver ur bilen, höjer ISO-t på kameran och tar min vykortsbild.

Jag har fångat ännu ett minne.

Slumpen

Sista dagen på årets besök på Södra Öland tog jag en långpromenad ut på Stora Alvaret. Det var en gråmulen dag och tankarna kom osökt in på en av Johan Theorins skrönor om en mystisk källa därute.

Här och nu, under en betydligt gråare oktoberdag, läser jag en dansk spänningsroman med förvecklingar till Öland och där ett mord begås i exakt i samma område som jag besökte för fyra månader sedan.

Märkligt att slumpen åter kopplar tankarna till den här platsen. På ett lite kringelkrokigt sätt via en dansk bok där handlingen i huvudsak tilldrar sig på Bornholm. Min farfar skulle ha skakat på huvudet och sökt någon djupare betydelse i det hela. Hade jag ärvt hans vidskepelsegen hade jag varit böjd att hålla med.

Vägarna på tvärs över det här landskapet är dock vare sig böjda eller kringelkrokiga. De tycks vara konstruerade vid ett ritbord med hjälp av linjal. Jag plockar fram en bild från den aktuella dagen och trycker fram ”Long, long way” på Spotify.