Svarta nyheter och lite färg

Grått väder och svarta nyheter. Inte precis någon önskesöndag. Men det är väl som Laleh sjunger: "Just because it's black in the dark Doesn't mean there's no color". Så jag tar min lilla kompakta och går en sväng på jakt efter färg. Finner en trumpen svartvit Bob Dylan i skyltfönstret till Nordbok. Han hotar med Hard Rain, så jag går raskt vidare.

Passerar stadsparken som just fått ett silver i European Garden Award 2016. Lite svårt att förstå en dag som denna.

 Längst ner i parken passerar jag Knutte Westers staty av flyktingpojken Gzim.

Vid älvbrinken börjar det likna något. Här finns fortfarande färg.

Röda stugor i Bonnstan. Det här tilltaget gillas inte av Riksantikvarieämbetet. Den timrade stugan ska vara omålad och boden till vänster får på sin höjd vara faluröd. Fast det lär inte finnas några sanktionsmöjligheter så det dröjer väl inte många år innan hela kyrkstaden är pastellfärgad...

 ...ungefär som de här två bänkarna vid strandpromenaden.

Slinker in på ett galleri för att få lite värme innan jag fortsätter hemåt. Konstnären som ställer ut är en gammal bekant. Jag beundrar hennes akvareller och skulpturer och vi pratar en stund om löpträning. Hon är skadad och jag har slutat träna maraton. Sån´t är livet.

 När jag kommer ut märker jag att det börjat mörkna trots att klockan inte är mer än fyra. Jag plockar upp kameran en sista gång och siktar mot några vilsna löv vid en trädstam. Lite färg blev det trots allt.

Hemma igen ser jag på nätet att Paul Hansen blivit skjuten. Till all lycka tycks han inte allvarligt skadad. Tänker på hur viktigt det är att vi har journalister och fotografer som, ofta med fara för sina liv, förser oss med information om vad som händer ute i världen.

I morgon en ny vecka.

Sommargrannar med svart haka - del II

Här finner du del I

Svarthakedoppingarna hade misslyckats med sitt första häckningsförsök. Boet hade lösts upp när det blev högvatten och sannolikt blev äggen mat till korpar eller måsar. När frugan och jag, i mitten av juni, drog iväg på en semestertripp, hade paret nyss byggt ett nytt bo på ett mindre lyckat ställe alldeles vid en smal passage där fritidsbåtar passerar ut och vi hade inte särskilt stora förhoppningar att boet skulle vara kvar när vi kom tillbaka. Men döm om min förvåning, när jag dagen efter hemkomsten gick ner till viken fann jag honan liggande på samma plats där hon legat tre veckor tidigare.

Hon ser sliten och tärd ut och verkar väldigt orolig. Hanen simmar i skytteltrafik med extra bomaterial och ser stressad ut även han.

Lite av panik i blicken hos de båda och det ska snart visa sig varför.

Plötsligt reser sig honan och lyfter undan locket på ett sprucket ägg och ut kikar en alldeles färsk liten dopping. Och tittar man noga på bilden ser man också benen på en annan unge som döljer sin kropp under honans vinge.

Mycket riktigt, två av ungarna är redan kläckta och klänger och kravlar för att hitta en skön plats på mammans rygg.

Sådärja! Här blev det plats för båda. Fotografen undrar vart den nykläckta tog vägen, men den finns nog också någonstans där under burret.

Nu är det pappans tur att göra en insats. Det finns gott om små bottendjur i viken och han dyker som besatt och kommer ångande med härligt feta larver till de små kycklingarna.

Jag lämnar boet för den här gången och återkommer inte förrän nästa dag. Kvar ligger ett av äggen okläckt...

...och en bit ifrån boet håller föräldrarna en första simlektion med de redan kläckta.

Fast just den här dagen för en korpfamilj ett förskräckligt oväsen i grantopparna alldeles bredvid, så doppinghonan tar det säkra före det osäkra och söker skydd i vassen med sina telningar.

Epilog
Det återstående ägget blev med stor sannolikhet mat till korparna för någon fjärde unge såg jag aldrig till under mina fortsatta promenader ut till boplatsen. Men de tre som jag hunnit bekanta mig med växte snabbt och efter några dagar hade familjen flyttat ut till stora fjärden igen. Alla vedermödor till trots - det blev till sist en lyckad häckning.

(förstora gärna för bästa upplösning)

Sommargrannar med svart haka - del I

Paret dök upp, eller snarare landade, på fjärden utanför vårt sommarställe den 11 maj. Första dygnen låg de mest stilla, med huvudet instoppat i fjäderdräkten, till synes helt utmattade efter flytten. Men så småningom piggnade de till och började utforska området.

Efter någon dag hittade fåglarna till den lilla inre viken där vi stugägare har våra båtplatser. Här finns gott om spigg, fiskyngel och andra vattendjur och en simvänlig och för det mesta blank vattenyta.

 Så småningom var det dags för lite kurtis.

Garbolooken var tydligen extra lockande för vips...

 ...låg honan på en i all hast konstruerad bobale längst inne i viken. Men tyvärr, vid nästa högvatten gled stråna i den glesa bobalen isär. Vad som hände med äggen är oklart, men nu blev det deppigt värre för det stackars paret.

Fast skam den som ger sig. Fåglarna piggnade till och snart var kurtisen igång igen. Den här gången byggdes bobalen på det kanske mest olämpliga stället i viken, det vill säga just vid utloppet där båtarna passerar ut och in genom en smal passage.

Fortsättning följer...

Strandfynd

Hon tog sig försiktigt över stängslet till fågelskyddsområdet med den gula skylten som förkunnade att tillträde var förbjudet. Hon studerade den Öländska kalkstensstranden med kännarmin och plockade upp flisor som hon noggrant undersökte. Det enda som avslöjade att intresset var spelat var filmteamet en bit högre upp på stranden.

"Liksom en artig stad..."

En höstbild från Bonnstan i Skellefteå. Rubriken är hämtad ur Carl von Linnés beskrivning av den gamla kyrkstaden när han besökte Skellefteå 1732. 1835 ödelades hela kyrkstaden i en storbrand. De hus som vi ser på bilden kom till vid återuppbyggnaden.