Thailand 2016: 11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Tisdag 16/2

När jag vaknade strax efter sju och gick ut på terrassen utanför tältet var det redan nästan helt ljust. En lätt morgondimma låg kvar nere i dalen. Fåglar kvittrade överallt. Hundratals, kanske tusentals.

Det är snart helt ljust.

Ljusare.

Det blev dag alldeles för snabbt. Jag hade gärna stått där längre och tittat och lyssnat på fåglarna.

Där borta ligger i alla fall lite dimma kvar.

Här sitter jag bra utanför tältöppningen. Det är bara en rejäl kaffemugg som fattas.

En liten brun groda satt på väggen över tvättstället. Den ville inte vara med på bild utan gav sig iväg när jag hämtade kameran. Istället hittade jag en gecko som försökte vara osynlig, men jag såg den i alla fall. Kanske den var där för att ta myrorna som höll till i själva toastolen.
Mina finska grannar hade haft en råtta i tältet under natten. Den hade käkat på deras skosnören.

Den lilla toahyddan direkt bakom tältet.

Jag ser dig allt!

Efter frukost åkte vi minibuss 20 minuter till receptionen för nationalparken Khao Sok. Därifrån gick vi en turistanpassad djungelstig. Vi gick 3,5 km, sista biten i besvärlig terräng. Där tog vi en paus. Jag och några till tog ett dopp i Khao Sok River. Samma väg tillbaka. Vi såg nästan inga djur. Några små ödlor, apor och en del småfåglar på håll. Inga tigrar, inga vilda elefanter, inte ens en endaste liten kungskobra. Men med så mycket folk och t.o.m. en motorcykel på stigen var det inte förvånande. Djuren fanns nog i djungeln, men inte nära stigen där vi människor fanns.

På den här delen av djungelpromenaden var det lätt att ta sig fram.

Men det var ändå en riktig djungel.

Bambu växte i täta klungor.

Bambu och ... tja... djungel. Växter är inte min specialitet.

Kan det här vara någon släkting till Durian?

Vi gjorde en avstickare från stigen, och där var det besvärligare att ta sig fram.

Vi var längre upp vid Khao Sok River och här var floden betydligt mindre än där vi äkte på kanotfärd.

"No python snakes. Good place for swimming" Och badade gjorde vi, och ingen blev uppäten.

En kort paus under vandringen tillbaka.

En färgglad liten blomma mitt i allt det gröna.

De här små apbarnen busade runt på stigen.

En vuxen apa höll koll.


Den lilla ödlan har bra kamouflage. En Long-tailed Sun Skink.

En dusch, lite skrivande i resedagboken i tältet och sen lunch på djungelcampen, utcheckning och nästan en timmes väntan innan transport tillbaka mot Phuket. Färden till Karon Beach tog över fyra timmar. Tät trafik nästan direkt efter bron (Phuket är en ö), sen krypfart i köer hela vägen till hotellet.

Att skriva resedagbok är en förutsättning för att det ska gå att göra ett sånt här resereportage.

De hade katt på djungelcampen redan när de göt golvet.

Jag hämtade ut mina beställda skräddarsydda skjortor och käkade en god panengcurry hos de trevliga tjejerna på Bamboo Kitchen, sen stod jag ett tag och kollade på en lokal gitarrist som ton för ton spelade "Little Wing" exakt som Hendrix. (Nej, det var inte playback.) Tillbaka på hotellet var det dags att börja packa. Jag brukar alltid ha problem med att klara att hålla bagaget under 20 kg. Det gick inte den här gången heller, men det blev bara några hekto för mycket.

Jag tror att det här var den bästa Hendrixkopia jag har hört (och jag har hört många). Gitarrliret alltså, sången var inte lika bra.

Onsdag 17/2

Det blev inte många timmars sömn. Klockan ringde 04.15. Transfern till flygplatsen hämtade 05. Det gick betydligt fortare genom Chalong och Phuket Town den här gången, men helt tomt på trafik var det inte trots den tidiga timmen.
De vägde inte alls handbagaget där fotoutrustning och annat tungt fanns. Jag hade kunna packa i flera kilo till.
Planet lyfte planenligt(!) 09.10. Jag lyckades sova bort en stor del av den 11 timmar långa tråkiga flygningen. Vi landade på Arlanda vid tretiden svensk tid. Tågresan hem funkade utan haveri. Faktiskt två tågresor i rad utan problem. Måste vara något slags rekord.
Det första jag slogs av var som vanligt inte den hemska kylan (-5º) utan hur färglöst Sverige är. Bara grått, gråt, brunt, mer grått och mörkt och murrigt. Landskap, byggnader, bilar, kläder... Allt. Sverige är ett färglöst land!

Hemma i gråa, trista, kalla Sverige. Oftast är det lite varmare och några fler färger sommartid, men det är inget man kan ta för givet.

Innehållsförteckning

1 Resan, hotellet och trist fisk.
2 En bulbul, en djonk och äkta och falska damer.
3 Utanpå bussen till Phuket Town, bläckfisk på pinne och M/V Camic.
4 Äntligen! Under ytan vid Similand Islands.
5 En barracuda och mantor, mantor, mantor!
6 Dansräkor, en katt, en djävul och en förnärmad muräna.
7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.
8 In i berget med kajak.
9 En knubbig kropp på bergets topp.
10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.
11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Vårdamm

Flera gånger under en vecka har jag missat ett motiv jag gärna ville fotografera. Några gånger har jag passerat och inte haft tid att stanna, en gång har jag inte haft kameran med (händer väldigt sällan att jag lämnar hemmet utan kamera) och några gånger har det varit omöjligt att få en bra bakgrund. Idag stämde allt.
Jag gillar motivet med traktorn och det stora dammolnet, men jag är väldigt glad att jag inte bor i vindriktningen.

Det Polen jag ville se mer av.

Det här är Polen för mig, det jag ville se mer av. Samtliga foton tagna i och omkring Szczecin och på floden Odra.

Jag struntar i bildtexter den här gången och låter bilderna tala för sig själva. Det är snabbt framletade foton som jag inte har lagt ner något större jobb på. Det är motiven jag vill visa, inte fotografierna. Fråga gärna via kommentar om ni undrar om något motiv.

Angående ville se mer av så hänvisar jag till bloggdelen om Krakowresan.
Fotona här är tagna andra årstider än september, då vi gjorde resan till Krakow, men jag är övertygad om att ovanstående platser har samma härliga, ska vi säga patina, året runt. Något helt annat än de glättiga turistfotona från Krakow, som jag är övertygad om att det finns tusentals nästan identiska av.

Dagen då Siljan försvann

En julilördag för två år sen var det absolut vindstilla och lite fuktigt väder i Leksand. Vi lämnade kaj med M/S Gustaf Wasa och gick mot Rättvik.

Ute på vattnet var sikten någorlunda, men land såg man inte så mycket av.

Tjugholmen utanför Tällberg tittade fram ur dimman. Bakom finns hela Tällberg med 8 stycken stora hotell, men det såg man inget av.

När vi hade rundat Kärringbroudden utanför Tällberg och satte kurs in mot långbryggan i Rättvik försvann allt. 30-40 meter vatten runt båten var vad jag såg. Då var man glad för att vi har radar och elektroniskt sjökort med GPS! Försiktigt under största koncentration tog vi oss in mot Rättvik. Några hundra meter före långbryggan lättade dimman, så det var problemfritt att lägga till där.
Om möjligt ännu tätare dimma på tillbakavägen. Då skulle vi också in till ångbåtsbryggan i Laknäs för att hämta några passagerare. Sakta, sakta med blicken flaxande mellan radar, GPS och verkligheten smög vi in. Det var inte långt kvar när bryggan äntligen syntes, och vi kom precis rätt. Moderna navigationshjälpmedel är fantastiska.

Sakta glider vi in mot ångbåtsbryggan i Laknäs.

Det här var den enda gången under de 25 år jag har jobbat ombord på M/S Gustaf Wasa som jag har varit med om tät dimma sommartid.

Rundresa i Vietnam 8: Lite vilsna på landsbygden

Söndag 22 december

Vi lämnade Hoi An med buss tidigt på morgonen. Vi åkte Ho Chi Minh-leden söderut. Den följer den gamla Ho Cho Minh-leden, känd från vietnamkriget, men är numera en asfalterad, bred fin väg.

Efter några mil, vid My Son, stannade vi och tittade på de över tusen år gamla ruinerna efter ett chamtempel. Byggnaderna blev svårt skadade under kriget, då B-52:or fällde bomber över området. Restaurering pågår.

Ett stort tempelområde.

Här ser det ut som om restaurering pågår. De ljusare stenarna verkar nyare.

Inne i en av byggnaderna.

Färden gick vidare över skogsklädda berg. Rena djungeln bitvis. Massor av floder med brunt vatten, ibland med blått. Nästan överallt bodde folk i enkla skjul intill vägen. Tyvärr blev det bara några få foton med de intressanta motiven.

Undrar hur stor familj som bor här?

Längre bort från turistsevärdheterna blev husen eländigare.

Under en pisspaus i landskapet fick jag få syn på denna fågel. Långt avstånd och inget stativ, men den är ändå identifierbar som en Crimson Sunbird.

Ett lunchuppehåll på ett mycket enkelt ställe med höns, kycklingar och mathundar springande mellan borden. Antagligen årets häftigaste dag för det lilla matstället, då det vällde in en massa hungriga nordbor. Både vår vietnamesiska guide och busschauffören fick rycka in och hjälpa till i köket och vår svenska guide serverade.

Vid matstället.

Undertecknad försöker få ordning på pinnarna. (Foto: Eva Cedergren)

Baksidan av matstället.

Tyvärr såg stora delar av landskapet ut så här. Sophantering enligt systemet "Släng skiten över tomtgränsen" var mycket vanlig.

Chauffören körde fel ett par gånger. Efter att frågat lokalbefolkning om vägen fick vi åka tillbaka flera mil. Ena gången var vi faktiskt på rätt väg, men den var inte färdig. Den bara tog slut. Guiden berättade att bra kartor över Vietnam saknas, eller i varje fall har inte civila tillgång till såna. Kanske inte så konstigt att det blev fel.

Chauffören frågar efter rätt väg.

Högt uppe i bergen var det fuktig djungel.

Landskapet ändrade karaktär med höjd över havet.

Vid 19-tiden var vi i alla fall framme i staden Kon Tum. Då var det kolmörkt. Trots att bussresan blev längre än planerat tyckte jag att det var en intressant dag. Vi fick ju se massor!
Gruppen inkvarterades i två hotell, belägna på var sin sida av gatan. Det jag hamnade på var ett äldre lite pampigt hotell med högt i tak. Men vilka sängar... En träskiva med ett lakan på. Som ett biljardbord. Kuddarna var av den vanliga asiatiska standarden, dvs som cementsäckar.

< Del 7  -0-  Del 9 >