Dagen då Siljan försvann

En julilördag för två år sen var det absolut vindstilla och lite fuktigt väder i Leksand. Vi lämnade kaj med M/S Gustaf Wasa och gick mot Rättvik.

Ute på vattnet var sikten någorlunda, men land såg man inte så mycket av.

Tjugholmen utanför Tällberg tittade fram ur dimman. Bakom finns hela Tällberg med 8 stycken stora hotell, men det såg man inget av.

När vi hade rundat Kärringbroudden utanför Tällberg och satte kurs in mot långbryggan i Rättvik försvann allt. 30-40 meter vatten runt båten var vad jag såg. Då var man glad för att vi har radar och elektroniskt sjökort med GPS! Försiktigt under största koncentration tog vi oss in mot Rättvik. Några hundra meter före långbryggan lättade dimman, så det var problemfritt att lägga till där.
Om möjligt ännu tätare dimma på tillbakavägen. Då skulle vi också in till ångbåtsbryggan i Laknäs för att hämta några passagerare. Sakta, sakta med blicken flaxande mellan radar, GPS och verkligheten smög vi in. Det var inte långt kvar när bryggan äntligen syntes, och vi kom precis rätt. Moderna navigationshjälpmedel är fantastiska.

Sakta glider vi in mot ångbåtsbryggan i Laknäs.

Det här var den enda gången under de 25 år jag har jobbat ombord på M/S Gustaf Wasa som jag har varit med om tät dimma sommartid.

Njut av värmen

Snart blir det så här kallt och jävligt igen.
...eller hoppas inte. Den globala uppvärmningen kanske har börjat göra lite nytta.

Fotona tagna i Laknäs vid Siljan nära Tällberg, Leksand, Dalarna, Sverige för några år sen.