Tidstrands Yllefabrik i Sågmyra

Under söndagen deltog jag i en guidad visning i den gamla yllefabriken i Sågmyra..
Historien om hur Axel Tidstrand startade fabriken 1895 efter att ha sett ett vattenfall lämpligt till att driva maskinerna från tåget är intressant, men jag var där mest för byggnaden.
Tillverkningen av ylletyger och filtar lades ner på 1970-talet. Flera olika verksamheter har funnits i delar av byggnaden sen dess. Senast ett outlet för märkeskläder, men det är också borta.
Det var bara en liten del av den enorma byggnaden vi fick besöka.

Den här skylten fanns på museet i anslutning till fabriken. "Kemisk tvätt- & skönfärgningsanstalt". Härligt!

Utsikten genom ett skitigt fönster på sjunde våningen i kontorsdelen.

Vackra fönster i fabriksdelen.

I en annan del av fabriken. Det mesta verkar vara i rätt skapligt skick.

Vi var många som deltog.

Har ingen aning... Eller jo förresten. En teatergrupp hade hållit till här för några år sen.

Utsikt genom fönster in mot fabriksgården.

Byggnaden med flera olika delar är stor stor att man inte får någon riktig överblick.

Efter rundvandringen inne gick jag runt fabriken på egen hand och fotograferade utifrån.

Jag vet inte om trädelen är tillbyggd nyligen eller renoverad med ny fasad.

Tegel, glas och rostig metall gör sig fint mot den blå himlen.

Lite blandning av gammalt och nytt.

Jag är nog obehörig så jag stannade på utsidan.

Svanhals kallas ett sånt här ventilationsrör på sjön. Det kanske heter lika på land.

Byggnaden är verkligen enorm!

En sån här stuga vill jag bo i när jag blir stor.

Fotona inomhus tog jag med min Canon G7X, ute med Panasonic GX7 och "reseobjektivet" 14-140. Jag hade också Samyang 7,5 mm fisheyegluggen med. Måste ju testa den också...

Nej, fisheye är inte bra till byggnader!

Fast lite kul effekter blir det ju...

Classic Car Week 2015

Att ta sig genom Rättvik under Classic Car Week kan ta sin tid. Den tiden utnyttjas bäst till att titta på  fina åkdon. Att fotografera var dock inte så lätt när man ska köra bil samtidigt. Kön gick visserligen extremt långsamt, men det var sällan det blev helt stopp så det gick att fotografera utan att riskera att köra på bilen framför. Därför blev det inte så många foton.

Ford Crown Viktoria 1956. Ofta kallad Kromvicke.  Det ser ut att vara glastak framför krombågen.

Detta tror jag är en Oldsmobile Fiesta 1957.

Tredje generationens Dodge Charger. 1973? Då hade nya avgasregler i USA gjort det ganska glest mellan hästarna även i det som var muskelbilar bara ett par år tidigare. Fast sånt går ju att justera i efterhand... Denna verkar dock vara i fint originalskick. Gillar!

Anar man en andra generationens Charger här?

Dom här killarna verkar veta hur man gör det bekvämt för sig i en rondell när man kollar bilar.

Chevrolet 1958.

Den här Olds coupén från 1936 ser risig ut vid första blicken, men skenet bedrar. Under skalet finns något helt annat...

Den här Cadillac 58:an verkar vara äkta rishög rakt igenom.

Jag skulle gärna ha tillbringat flera timmar i Rättvik för att titta och fota under den här veckan, men med det i övrigt trevliga jobb jag har så går det inte.

Alanya del 3: Borgen och Röda Tornet

Borgen på klippan byggdes redan under 1200-talet. Den ligger 250 meter över havet och muren är 7 km lång. Det ska ha varit hela 150 vakttorn, men jag vet inte hur många som finns kvar. Vägen upp slingrar sig 5 km. Taxi rekommenderas, i alla fall ena vägen.

Från toppen ser man delar av muren, nästan hela Alanya och Taurusbergen i bakgrunden.

Rester av ett av de många vakttornen.

Alanyas västra strand och några av de många träfartygen. Härifrån syntes inte så mycket av den vanprydande dödskalleutsmyckningen.

En liten egenhet jag har som fotograf är att jag har mani på att fotografera fotografer. Här fanns mängder av såna motiv!

Taxin stannade till halvvägs ner för fotografering. Röda Tornet till höger.

Röda Tornet måste givetvis också besökas. Det stod färdigt 1226, men jag tycker att man kan se att det har byggts på eller reparerats i flera omgångar.

Här tycker jag att det ser ut som tre olika generationers bygge.

Inne i Röda Tornet. Här fanns det fängelsehålor förr.

Det här tycker jag blev ett fint foto.

Man kunde gå långa sträckor i såna här gamla gångar. Troligen ända upp på klippan, men jag gick bara en bit.

Det var fin utsikt mot hamnen med alla träfartygen från Röda Tornet.

Lite äldre bebyggelse.

Några obebodda ruckel fanns också.

Det här rucklet ser lite bebott ut.

Här pågår nog skvaller om grannarna.

Uppifrån tornet syntes den här smala lilla stranden. Här var det nog bara ortsborna själva som badade.

Nere vid den lilla stranden tog jag det här härliga fotot på en badande kvinna och hennes barn (eller barnbarn).

< Alanya del 2 *** Alanya del 4 >

Det Polen jag ville se mer av.

Det här är Polen för mig, det jag ville se mer av. Samtliga foton tagna i och omkring Szczecin och på floden Odra.

Jag struntar i bildtexter den här gången och låter bilderna tala för sig själva. Det är snabbt framletade foton som jag inte har lagt ner något större jobb på. Det är motiven jag vill visa, inte fotografierna. Fråga gärna via kommentar om ni undrar om något motiv.

Angående ville se mer av så hänvisar jag till bloggdelen om Krakowresan.
Fotona här är tagna andra årstider än september, då vi gjorde resan till Krakow, men jag är övertygad om att ovanstående platser har samma härliga, ska vi säga patina, året runt. Något helt annat än de glättiga turistfotona från Krakow, som jag är övertygad om att det finns tusentals nästan identiska av.

Krigsskador...

...har vi inte många i Sverige, om ens några.

De här är från byn Mlini och berget vid Dubrovnik, Kroatien.

Man åker ju knappast på utlandsresa för att titta på sönderskjutna hus, men jag får nog erkänna att jag såg det som en spännande bonus.