Thailand 2016: 11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Tisdag 16/2

När jag vaknade strax efter sju och gick ut på terrassen utanför tältet var det redan nästan helt ljust. En lätt morgondimma låg kvar nere i dalen. Fåglar kvittrade överallt. Hundratals, kanske tusentals.

Det är snart helt ljust.

Ljusare.

Det blev dag alldeles för snabbt. Jag hade gärna stått där längre och tittat och lyssnat på fåglarna.

Där borta ligger i alla fall lite dimma kvar.

Här sitter jag bra utanför tältöppningen. Det är bara en rejäl kaffemugg som fattas.

En liten brun groda satt på väggen över tvättstället. Den ville inte vara med på bild utan gav sig iväg när jag hämtade kameran. Istället hittade jag en gecko som försökte vara osynlig, men jag såg den i alla fall. Kanske den var där för att ta myrorna som höll till i själva toastolen.
Mina finska grannar hade haft en råtta i tältet under natten. Den hade käkat på deras skosnören.

Den lilla toahyddan direkt bakom tältet.

Jag ser dig allt!

Efter frukost åkte vi minibuss 20 minuter till receptionen för nationalparken Khao Sok. Därifrån gick vi en turistanpassad djungelstig. Vi gick 3,5 km, sista biten i besvärlig terräng. Där tog vi en paus. Jag och några till tog ett dopp i Khao Sok River. Samma väg tillbaka. Vi såg nästan inga djur. Några små ödlor, apor och en del småfåglar på håll. Inga tigrar, inga vilda elefanter, inte ens en endaste liten kungskobra. Men med så mycket folk och t.o.m. en motorcykel på stigen var det inte förvånande. Djuren fanns nog i djungeln, men inte nära stigen där vi människor fanns.

På den här delen av djungelpromenaden var det lätt att ta sig fram.

Men det var ändå en riktig djungel.

Bambu växte i täta klungor.

Bambu och ... tja... djungel. Växter är inte min specialitet.

Kan det här vara någon släkting till Durian?

Vi gjorde en avstickare från stigen, och där var det besvärligare att ta sig fram.

Vi var längre upp vid Khao Sok River och här var floden betydligt mindre än där vi äkte på kanotfärd.

"No python snakes. Good place for swimming" Och badade gjorde vi, och ingen blev uppäten.

En kort paus under vandringen tillbaka.

En färgglad liten blomma mitt i allt det gröna.

De här små apbarnen busade runt på stigen.

En vuxen apa höll koll.


Den lilla ödlan har bra kamouflage. En Long-tailed Sun Skink.

En dusch, lite skrivande i resedagboken i tältet och sen lunch på djungelcampen, utcheckning och nästan en timmes väntan innan transport tillbaka mot Phuket. Färden till Karon Beach tog över fyra timmar. Tät trafik nästan direkt efter bron (Phuket är en ö), sen krypfart i köer hela vägen till hotellet.

Att skriva resedagbok är en förutsättning för att det ska gå att göra ett sånt här resereportage.

De hade katt på djungelcampen redan när de göt golvet.

Jag hämtade ut mina beställda skräddarsydda skjortor och käkade en god panengcurry hos de trevliga tjejerna på Bamboo Kitchen, sen stod jag ett tag och kollade på en lokal gitarrist som ton för ton spelade "Little Wing" exakt som Hendrix. (Nej, det var inte playback.) Tillbaka på hotellet var det dags att börja packa. Jag brukar alltid ha problem med att klara att hålla bagaget under 20 kg. Det gick inte den här gången heller, men det blev bara några hekto för mycket.

Jag tror att det här var den bästa Hendrixkopia jag har hört (och jag har hört många). Gitarrliret alltså, sången var inte lika bra.

Onsdag 17/2

Det blev inte många timmars sömn. Klockan ringde 04.15. Transfern till flygplatsen hämtade 05. Det gick betydligt fortare genom Chalong och Phuket Town den här gången, men helt tomt på trafik var det inte trots den tidiga timmen.
De vägde inte alls handbagaget där fotoutrustning och annat tungt fanns. Jag hade kunna packa i flera kilo till.
Planet lyfte planenligt(!) 09.10. Jag lyckades sova bort en stor del av den 11 timmar långa tråkiga flygningen. Vi landade på Arlanda vid tretiden svensk tid. Tågresan hem funkade utan haveri. Faktiskt två tågresor i rad utan problem. Måste vara något slags rekord.
Det första jag slogs av var som vanligt inte den hemska kylan (-5º) utan hur färglöst Sverige är. Bara grått, gråt, brunt, mer grått och mörkt och murrigt. Landskap, byggnader, bilar, kläder... Allt. Sverige är ett färglöst land!

Hemma i gråa, trista, kalla Sverige. Oftast är det lite varmare och några fler färger sommartid, men det är inget man kan ta för givet.

Innehållsförteckning

1 Resan, hotellet och trist fisk.
2 En bulbul, en djonk och äkta och falska damer.
3 Utanpå bussen till Phuket Town, bläckfisk på pinne och M/V Camic.
4 Äntligen! Under ytan vid Similand Islands.
5 En barracuda och mantor, mantor, mantor!
6 Dansräkor, en katt, en djävul och en förnärmad muräna.
7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.
8 In i berget med kajak.
9 En knubbig kropp på bergets topp.
10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.
11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Kinesisk bröllopsmiddag ombord

I söndags kväll var M/S Gustaf Wasa chartrad för en bröllopsmiddag. Brudparet och de flesta av gästerna var av kinesiskt ursprung. Språket ombord var till största delen mandarin, även om många av dem pratade utmärkt svenska. Maten var dock från vår vanliga meny.

Att vi har bröllopsfester ombord är inget ovanligt. Det brukar vara trevliga tillställningar med vackra och glada människor som trivs och har roligt, men efter att ha sett den här kinesiska bröllopsfesten undrar man om svenskar egentligen tillåter sig att ha så roligt. Här verkade alla vara vackrare, gladare och ha roligare på ett helt okonstlat sätt.

Jag var ju på jobbet, så fotografering fick det bli när jag inte behövde min uppmärksamhet till att köra båt. Några skapliga bilder blev det i alla fall.

Fint dukat med förrätterna på borden strax innan gästerna anländer.

Ett ganska bra interiörfoto, men f-n vad det stör mig att jag inte rättade till lampskärmen innan jag tog fotot!

Gamle Gustaf Wasa var smyckad med massor av ballonger och och en blomsterportal.

En specialbeställd banderoll och fler ballonger. Bruden har anlänt.

Proffsfotografer fanns givetvis på plats.

Den andra fotografen. Jag gillar den vävda kameraremmen! Tjejen hade en likadan.

Bra ljus behövs. Bagagetaggen på stativet gör att jag tror att de faktiskt har kommit
från Kina för detta fotouppdrag!

Även andra fotograferade flitigt.

Bruden.

Det här fotot är nog det jag blev mest nöjd med själv.

Ett tag låg vi stilla med stoppade maskiner för att får riktigt tyst i båten. Det gav mig tillfälle att ta några foton nere i salongen.

Brudparet sjöng en duett.

Gästerna lyssnade uppmärksamt.

Här nedan några foton jag tycker om, men som jag inte har kunnat komma på någon bra bildtext till.

Kan det här verkligen funka?

Har svårt att tro det. Men när inte grejorna levereras med kopplingsschema kan det bli så här.

Eftersom två svarta prickar förekommer i fotot passar etiketten ".." även här.

Larz-Kristerz på Hjortnäs Brygga

...eller hur de nu ztavar.

Man började dansa vid Hjortnäs Brygga redan under 1940-talet, sägs det. På 70- och 80-talet var det stort. Hundratals bilar på parkeringen och massor av båtar vid bryggan. Sen började det dö ut. Det såg tommare och tommare ut för varje sommar, men man envisades med att fortsätta att anordna danser där. Tur det, för det vände för några år sen och började växa igen. Nu är det nog nästan tillbaka vid forna tiders besöksantal.

Så här såg det ut när vi passerade för en stund sen med M/S Gustaf Wasa.

Rundresa i Vietnam 16: Krigsmuseum, Cholon och hemresa

Onsdag 1 januari 2014 (Nyårsdagen)

Under förmiddagen besökte vi krigsmuseet i Saigon. Fram tills USA släppte handelsembargot mot Vietnam 1994 hette det ungefär "Museet över amerikanska krigsförbrytelser". Det här museet visade bara den amerikanska sidan. Amerikanska erövrade vapen, fordon och flygplan och mängder av fotografier på offer för amerikanska krigshandlingar. (Det finns ett krigsmuseum i Hanoi som visar den Vietnamesiska sidan. Där finns givetvis bara hjältar.)

Grabbens leksak är en dubbelmonterad 20mm Oerlikon automatkanon.

En del av fordonsparken.

Douglas Skyraider. Kunde bära 3,6 ton last! Började byggas i slutet av andra väldskriget och var i tjänst ända till mitten av 1970-talet.

Efter museet en rundvandring i delar av stan, bl.a. Cholon, Saigons Chinatown.

Sånt här tingeltangel fans hur mycket som helst.

Tillverkning av konstgjorda blommor på trottoaren. Hela familjen hjälpte till.

Lunchrast på jobbet. Eller var det en restaurang?

Vietnamesisk airbag.

Traditionellt och modernt i skön blandning.

Snyggt uppradade små lastbilar.

Den här glada kvinnan satt och skalade... färska kokosnötter tror jag.

Gatumusiker. Högtalarsystemet skulle nog betraktas som ganska udda i Sverige.

Avskedsmiddag och avtackning av vår vietnamesiska guide under kvällen.

Torsdag 2 januari 2014

Rundvandring och shopping på egen hand under dagen. Fotografering av överlastade motorcyklar och annan spännande trafik utanför hotellet.

Säkerhetstänkande. Små barn ska sitta i barnstol i trafiken. Moskitnät som extra skydd.

Nästan hela familjen.

Hela familjen. Minstingen i barnstol. Trafiksäkerhetstänkande, som sagt...

Även cyklar kan lastas med mycket.

Blomsterhandlaren levererar begravningskrans modell större.

Damen med fruktståndet gick sakta mitt i den livliga trafiken. Killen med mattan hade desto mer bråttom.

Madrassleverans.

Saigon var en intressant stad där jag hade velat gå runt på egen hand och fotografera mycket mera. Tyvärr drällde det av fräcka tjuvar där. Hela tiden hörde man hotellets vakter varna: "Watch your camera, watch your bag, watch your..."  Det blir inte lika roligt då.

Det kändes lite lugnare med kameran när man hade en uniformerad kille i närheten. Fast hans huvudsakliga jobb var att parkera motorcyklar utanför hotellet.

Buss till flygplatsen. Planet lyfte 23.20 lokal tid.

Fredag 3 januari 2014

Landade planenligt i Paris 06 på morgonen.
Efter att ha gått, åkt rullband och förarlöst tåg långa sträckor hamnade vi i rätt terminal. Där fanns ett McDonalds som inte sålde hamburgare och en tidningsbutik med hundratals tidningar, alla på franska. På en internationell flygplats! Efter en lång och trist väntan klev vi äntligen ombord på ett SAS-plan till Arlanda. Givetvis hade inte grodätarna lastat våra väskor på det planet. Frankrike är inte ett land jag frivilligt kommer att besöka igen.
Min väska kom nästan en vecka senare.

Då var själva reseberättelsen slut. I det stora hela en mycket trevlig resa. Vi hade otur med vädret, men det kan man ju inte göra något åt. Bra och kunniga guider, det mesta flöt på fint. Ibland hade jag velat ha mera tid på en del platser, kanske helt skippat några andra, men jag skulle tro att det fanns många olika åsikter om vad som var intressant och vad som inte var det inom gruppen. Det är var nog ändå en lagom blandning där alla hittade mycket intressant.

Det kommer några fler delar. Specialare med foton som jag gärna vill visa, men som inte riktigt gick att få in i handlingen.

< Del 15  -0-  Del 17 >