Krakowresan var en besvikelse

Ända sen jag för första gången besökte polsk hamn i jobbet har jag velat åka tillbaka dit privat och gå runt och titta på den för oss svenskar lite speciella bebyggelsen. Szczecin blev en riktig favorit efter flera besök i den hamnen. Jag bara måste dit och se mer! Både själva stan och omgivningarna.

Efter många år verkade det äntligen som om den drömmen skulle bli verklighet i höstas. Min resekamrat ville också till Polen. Men... "Ska man till Polen ska man till Krakow, alla säger att det är så fint där". Jaha. Jag accepterade. Förmodligen ett av de dummaste beslut jag har tagit. Vad ska jag göra i Krakow när det inte intresserar mig ett dugg, och jag har en gammal dröm om att få se Szczecin ordentligt? Jag ångrade mig nästan genast, men då var resan redan beställd. Jag höll god min och följde med. I början av september 2014 flög vi dit. Det är först nu i februari jag har orkat gå igenom bilderna.

Här bodde vi. Hotel David i de judiska kvarteren. Inget lyx, men klart godkänt.

Boställen med roligare namn fanns, men de kanske inte var lika roliga att bo i.

Jag tyckte inte att bebyggelsen i Krakow skiljde sig så mycket från många andra ställen. Det kändes som om jag hade sett det förut.

Kyrkor fanns överallt, minst en i varje gathörn kändes det som. Inget som intresserar mig speciellt...

Den stora saluhallen på torget gillade jag dock. Såna brukar ofta vara härliga byggnader.

Insidan av saluhallen var också vacker. I "butikerna" fanns bara krimskrams. Sånt kan vara roligt att kika på, men jag hade hellre sett att det var en riktig saluhall med spännande fiskar och grönsaker i stånden.

Torget såg nog mest spännande ut på kvällen.

Musiker syntes på gator och torg. Dessutom....

...fan också. Varken musiker eller själva fan lät sig gärna bli fotograferade gratis.

Duvorna var rätt kul att fotografera med kameran på deras nivå.

Duvorna gillade glass.

Det här tror jag var självaste Kung Duva i sin fontän.

En eftermiddag var det veteran-rallybilsträff på torget. Wartburg rallybil var nog knappast någon vinnare.

Såna här ekipage fanns nästan hur många som helst.

Både hästar...

...och kuskar var fint uppklädda.

Att åka häst och vagn i den moderna trafiken kändes lite märkligt.

Det här var kul! En hel marknad med bara biprodukter.

Honung, vaxljus och mängder av annat som hade med bin att göra. Bina på disken var nog dock inte till salu.

Hmm..? Undrar hur det här gick till.

Jag försökte inte ens räkna hänglåsen.

Den här f.d. flodbåten var ett rätt trevligt fik. Troligen kajfast, med tanke på att vevaxeln ligger på luckan.

Den "fantastiska staden" tyckte jag att jag hade sett förr, fast jag aldrig hade varit där. Om den nu hette Malmö, Aalborg, Wolgast eller Dubrovnik förra gången jag såg den. Lite av varje kanske.

Vi följde med på en heldagsutflykt till Auschwitz och Birkenau. Efter alla filmer jag har sett och alla böcker jag har läst så kändes det som om jag hade sett det också förut, nästan varenda detalj. Det enda som var en överraskning var storleken på anläggningen. Den var ju enorm!
Det var jättefint väder den dagen. Solsken och riktigt varmt, men det hade man ju inte så mycket glädje av så långt från hav och strand.

Är det här världen mest kända skylt? Den mest ökända är det nog i alla fall.

Auschwitz I.

Varje guide hade mikrofon och alla besökare hörlurar på skallen. Varje grupp hade egen frekvens, så man hörde bara rätt guide. Fungerade utmärkt! Tjejen här var vår guide och hon pratade riktigt bra svenska.

Här ska ingen slippa ut!

Auschwitz II - Birkenau.

Här åkte många tåg in. Troligen inte en enda ut.

En av de ökända vagnarna finns kvar. Hela fältet bakom har varit fullt av byggnader.

Den här flitigt fotograferande nunnan hörde till en annan grupp i närheten.

Krakowresan som helhet tyckte jag var en stor besvikelse. Krakow var inte alls speciellt på något vis. Inte speciellt vackert, inte speciellt intressant. När jag kom hem ville jag helst av allt få tillbaka första veckan i september och pengarna för att kunna göra min riktiga Polenresa, den som jag har drömt om att göra så länge, men jag insåg snart att den drömmen är död. En ganska enkel dröm som var så nära att uppfyllas. Rent teoretiskt kan jag göra den resan nästa höst, men nej. Drömmen är förstörd.  

Hur jag än försöker tänka på de positiva upplevelser vi ändå hade där, så hamnar de i skuggan av att det stället tog död på min dröm. Skitkrakow!
Aldrig mer tänker jag låta någon ändra i mina drömmar.