Hamam, turkiskt bad, turkisk ångbastu

Hamam är något jag verkligen gillar och besöker så ofta jag har tillfälle.

I varma sköna ångor blir man intvålad så man nästan försvinner i ett bubbelberg, tvättad, skrubbad och får (oftast) mycket bra massage. Efteråt känner man renare än någonsin annars och är mjuk och fin i hela kroppen. På de mer traditionella hamamen är det en herravdelning och en damavdelning, men ibland är det blandat.
Ofta är det också en intressant upplevelse att få se själva byggnaden och den fantastiska inredningen, men då ska det helst vara ett gammalt anrikt hamam.

Jag har besökt flera olika hamam i Side, Alanya, Istanbul och faktiskt Stockholm. Det allra bästa var nog Cağaloğlu Hamam i Istanbul. Det är troligen väldens mest kända och har förutom av mig besöks av en lång rad kändisar. Franz Liszt, Florence Nightingale, Tony Curtis, Jenson Button, Kate Moss och John Travolta är bara några namn från deras gästlista. De har också en väldigt fin hemsida. Kolla den!
Det hamam jag har besökt i Stockholm ligger på Lidingö och heter Blue Hamam. Ett riktigt bra hamam trots den i sammanhanget märkliga adressen.

Kameran som använts är min vattentäta lilla Pentax.

Här ligger jag intvålad i ett hamam i Side.

I Alanya.

Har man tur blir man tvättad och masserad av en snygg tjej. Side.

Mitt möte med Lars-Gunnar Björklund

Jag hade precis fått ut mina skepparpapper en höst för många år sen. Båtturerna på Siljan var egentligen slut för säsongen, men det blev en sent bokad charterkörning med Lisskulla III. Ett sällskap skulle köras från kajen i Mora till golfbanan. Jag blev tillfrågad om jag ville göra min skepparpremiär med den körningen, och det ville jag naturligtvis.

Tomkörning Leksand - Mora, ca 3½ timme. Siljan är stor och djup och Lisskulla III extremt grundgående, men jag var hela tiden skitnervös att gå på grund och höll mig undan från allt som var grundare än 20 meter med så stor marginal som möjligt. (Det här var tiden före GPS.) Framme i Mora tog jag ombord farsan som hopp-i-land-kalle och gjorde sen en rek- och övningskörning de ca 2 sjömilen (3-4 km) upp i Österdalälven till golfbanan vid Sandängarna i Mora. Där fanns inte ens en brygga, bara en brant älvstrand. Jag fick syn på en stock som stack ut från stranden precis i vattenytan som jag la fören mot och körde sen sakta fram på styrbords maskin och kunde lägga båten längs med stranden. Farsan hoppade iland gjorde fast ett spring i ett träd.
Tillbaks vid kajen i Mora blev det en stunds väntan på passagerarna. Vilka de skulle vara hade jag ingen aning om. Jag blev mer och mer nervös inför min första körning med passagerare, och inte blev jag mindre nervös när de två första passagerarna dök upp. Lars-Gunnar Björklund och Rolle Stoltz. Totalt kom ca 20 stycken. Körningen och att lägga till i naturhamn gick helt perfekt trots att jag var så skakis att jag knappt kunde stå upp! Jag fick till och med beröm av Lars-Gunnar för den fina tilläggningen vid en strand utan kaj. Efter detta var tomkörningen tillbaks till Leksand en baggis.

Lars-Gunnar Björklund vara alltså min allra första passagerare! Rolle Stoltz gick ombord som nummer två.

Lisskulla III

Fartyget Lisskulla III byggdes 1952 av AB Beckerbåt, Stockholm. Hon nitades dock ihop på en bilverkstad i Leksand. Det var meningen att hon skulle svetsas, men Sjöfartsverket misstrodde aluminiumsvetsning på den tiden och ville inte godkänna det.
15,15 m lång och 3, 75 m bred. Djupgånde 0,6 m.
Skrovet under ytan ser ut som på en racerbåt. Enligt rykten hade hon från början bensinmotorer och gjorde en jävlans massa knop. Numera drivs hon av två Ivecodieslar och maxfarten är 12 knop.