Fartygskollision och brand ombord

Det har varit en stor sjöräddningsövning i Siljan. Deltog gjorde Sjöräddningssällskapet, räddningstjänsterna i Leksand, Rättvik och Mora och passagerarfartygen M/S Gustaf Wasa och S/S Engelbrekt.

Scenariot var att Gustaf Wasa och Engelbrekt kolliderade utanför Tällberg. Engelbrekt började brinna och flera personer hoppade i vattnet. På Gustaf Wasa skadades maskinisten och kapten fick hjärtattack och måste fortast möjligt evakueras till väntande ambulans iland. Några passagerare evakuerades med livflotte.

Jag är skeppare på Gustaf Wasa och beskriver händelserna från den positionen.

En utrangerad 25-personersflotte användes som övningsflotte. Det är inte riktigt samma typ som de vi har på Gustaf Wasa. Vi har 50-personerflottar utan tak. För att inte förlora skalen till flotten så blåstes den upp på kajen i Leksand.

Utlösningslinan är lång.

Det börjar synas vad det ska bli.

Sjösatt och klar.

Vi bogserade flotten till "olycksplatsen" med Gustaf Wasa.

Här kommer S/S Engelbrekt för att kollidera med oss, de sjöbusarna. För säkerhets skull skedde kollisionen med mer än 100 meters avstånd mellan båtarna.

Här kommer första båten från Sjöräddningen i full fart.

Fler anlände i rask takt.

Tre av våra passagerare har tagit sig ner i flotten och blir bogserade av Sjöräddningen.

Vi passade på att tända några nödbloss med utgånget datum. Ett mycket intensivt ljus som syns bra även i fullt dagsljus.

En bit bort ligger Engelbrekt och "brinner". Lite rök kommer från ångpannan, men det mesta är teaterrök.

Här blir "jag" (som har fått en hjärtattack) utburen av räddningstjänstens personal. "Jag" fick hjärt/lungräddning hela vägen till en väntande ambulans på land.

Ytterligare en av räddningstjänstens båtar kommer i full fart.

Livflottarna togs på släp in mot land. Betydligt säkrare än att låta folk ta sig mellan flotte och båt ute på sjön.

Del 2 av övningen vid kajen i Leksand, då Sjöräddningens personal och frivilliga (bl.a. jag) provade överlevnadsdräkter i det kalla vattnet. 

Vi fick öva på att ta sig upp i livflotte och räddningsbåt utan hjälp. Inte så enkelt.

En av sjöräddningens killar hoppade från relingen på Gustaf Wasa. Dräkten klarade det också utan att kläderna under blev blöta.

Efter övningen tömdes flotten på luft...

...och rullades ihop.

Hur i helv... den en gång har fått plats i en sån "tunna" som ligger på släpet är en olöst gåta. Sånt vet bara de som jobbar med flotteservice.

Här var det nära att gå riktigt illa!

För några år sen när jag var i Turkiska Alanya stod jag vid gatan och testade hur följande autofokus fungerade på den kompakt jag nyligen hade köpt. Jag siktade på en skoter som kom emot mig och tryckte av några sekunder senare.

I hög fart kom en idiot på cykel som inte hade den minsta tanke på att se sig för innan han korsade gatan från skymd position! Visst luras brännvidden lite vad det gäller avståndet i meter, men skotern höll rätt hög hastighet. Det var verkligen riktigt, riktigt nära att det gick illa. Kolla bara ansiktsuttrycket på passageraren! Idioten klarade sig med bara några centimeter tillgodo. Hoppas han sket på sig så kanske han lärde sig något av händelsen.

Autofokusen gjorde i alla fall sitt jobb bra.

Stort blåljuspådrag i Leksand

I går eftermiddag, en kvart efter att vi hade lagt till vid kajen i Leksand med M/S Gustaf Wasa, började det anlända blåljusbilar. I början var osäkerheten stor om vad som egentligen hade hänt. Det påstods att någon hade försvunnit i älven vid Gustaf Wasa. Varken vi ombord eller någon på kajen visste något om det. Efter ett par minuters förvirring kom en man springandes, ropade och pekade uppströms. Där hade tydligen en man bestämt sig för att bada i älven och inte kommit upp igen. Vid det laget hade det anlänt fler blåsljusbilar och blåsljusbåtar (nja, tror inte båtarna har det, men ni fattar vad jag menar) och dykare.

En av Räddningstjänstens stora bilar stannade på andra sidan älven för att sjösätta en liten båt.

Den första av Räddningstjänstens båtar är i sjön.

"Där uppe nånstans...."

Här kommer dom, koncentrerade på uppgiften.

Här kommer den "riktiga" räddningsbåten.

Även en husbåt deltog i sökandet. Räddningspersonalen ombord på Elfdalen spanade med värmekamera.

Det var strömt i älven, så att söka vid bropelarna är en bra idé. Där kan bildas märkliga bakströmmar.

I det här läget fick jag annat att tänka på än att fotografera. Vi skulle snart avgå med M/S Gustaf Wasa. Eftersom vi befann oss mitt i sökområdet fick det lov att ske i samråd med räddningsledaren. Att vi gav oss iväg borde ju underlätta sökandet, samtidigt som det innebar en risk för folk i vattnet. Vi kunde i alla fall avgå ungefär som vanligt, lite försiktigare med maskinerna bara, för att inte i onödan virvla runt vatten och bottensediment.

Vi fick senare veta att den försvunne hade påträffats drunknad inte långt från den plats där han gick ut i älven.

Det här fotot höll på att kosta mig livet, och inte blev det speciellt bra heller.

I går kväll när jag åkte hem från Leksand mot Insjön fick jag se i backspegeln hur himlen riktigt brann norrut. Jag fortsatte hem, det var bara ett par kilometer, gav katten mat, hämtade stativet och åkte tillbaks. Jag hade siktat in mig på en parkering, och för att komma dit skulle jag svänga vänster i korsningen bortom. Jag stod still och väntade när några mötande bilar passerade och skulle sen korsa vägen. Då kommer en fullblodsidiot med släckta lysen! Fullständigt kolsvart. Inte det minsta lilla positionsljus. Fort gick det också, minst 90-100. Det var så nära att jag hade korsat vägen precis då...!
Vad jag tyckte jag såg under det korta ögonblick han passerade mitt halvlyse var en blå Volvo 740 med sänkt fjädring på ungdomars vis (eller ungjävel i det här fallet).

Jag satte kameran på stativet och tog två foton sen var minneskortet fullt. Jag hade flera tomma minneskort i väskan, men jag packade ihop grejorna och åkte hem. Lusten att fotografera var borta.

Jag borde naturligtvis ha ringt både till radions trafikvarning (020-999 444) och Polis för att få stopp på dåren, men jag blev så paff av händelsen att jag kom på det först långt senare.

Brohoppning

Förr hände några gånger varje sommar att folk hoppade från den gamla landsvägsbron i Leksand ner i älven, men nu har ingen gjort det på många år, så vitt jag vet. Den förra var en ung kvinna som landade fel och blev svårt skadad.

I går var det dags igen. Om hopparen anser sig vara för duktig för att riskera att bli skadad eller bara full och dum vet jag inte, men hoppade gjorde han. Två gånger när jag såg, kanske fler gånger senare. Den andra gången var jag redo med kameran.

Jag har använt high speed seriebild på K-5:an. Jag har aldrig tidigare haft anledning att testa det, men det funkar ju bra. Serien ovan är var annan bild.