Mina fåglar är glada :-)

De får jordnötter året runt hos mig.
Just nu är det mest gråsparvar och pilfinkar. Hackspetten kommer ibland och matar barnen med jordnötter, och även nötväcka, blåmes och talgoxe kommer och hämtar någon nöt då och då.
Vintertid bjuder jag på en rikligare meny. Då finns förutom jordnötter även solrosfrön, vildfågelblandning och talgbollar. Då har jag betydligt fler arter som matgäster. Jag har sett över 25 arter på tomten.

"Buren" byggde jag av spaljénät och blompinnar. Utan den tömde kajorna röret på några timmar. Jag gjorde först som ett rör utanpå röret, men kajorna lärde sig snart att ta sig in. Då satte jag på lock och räknade med att de inte skulle våga sig in. Självklart vågade de sig in! Det var dock så så svårt att ta sig ut så att jag vid flera tillfället har kunnat fånga kajor om jag ville. Till sist blev det även en botten. Nu kommer de bara åt att stjäla några nötter högst upp när röret är nyfyllt.
Jag skrev om tillverkningen av buren i sitt första utförande i bloggdelen Kajfilter. Då tömde kajorna röret på två dagar om de fick härja fritt, men sen dess har fler kajor hittat dit.

Glasplåtsfotografering: Ett enkelt gör-det-själv.

M/S Gustaf Wasa fick en glasplåt, föreställande fartyget någon gång i slutet av 1800-talet, av en passagerare. Jag gjorde ett försök att scanna glasplåten. Ganska misslyckat. Mer om glasplåten, fartyget och scanningen här.

Jag fick ett tips i en kommentar till ovanstående inlägg om att använda ett fönster som ljusbord. (Tack Claes!) Jag vidareutvecklade tipset till att bli ett enkelt vertikalt ljusbord med solen som ljuskälla.

Jag bedömde att mitt hushållspapper skulle släppa igenom lagom mycket ljus. Jag limmade ett ark på en ram av wellpapp. Det fluffiga grådaskiga hushållspapper som man köper billigt funkar nog inte här. Det jag använder heter "Katrin Classic Kitchen 360", men andra slags papper eller kanske tyg funkar nog också bra.

Den öppna modellen av ljusbord ovan gav för mycket blänk i glasplåten, så jag gjorde en ny modell med en kartong som huv. Jag har inget lämpligt objektiv till K-5:an för sån fotografering, så det fick bli kompaktkameran. Makroläge och timer 10 sekunder.

Ett svart örngott kompletterade anläggningen.

Resultatet blev mycket bättre än med scannern. Dock syns speglingar av böckerna som utgjorde stativ. Det blev inte heller superskarpt. Om det beror på glasplåten, felfokusering eller något annat vet jag inte. Jag får fortsätta att experimentera med detta när jag har mera tid.

Att använda kikaren som teleobjektiv

Jag köpte min första digitalkamera vintern 2001-2002. En Konica Digital Revio KD-200Z. Mest för att få lite bilder i Min Loggbok, som jag skrev när jag jobbade till sjöss. Något egentligt fotointresse hade jag inte då, men det vaknade ganska snabbt.
När jag sen kom hem på våren och en storspov höll till utanför köksfönstret insåg jag snabbt begränsningarna med den lilla kameran. Storspoven blev ju bara en liten prick mitt i bilden!

Spoven med max zoom.

Spoven syntes ju rätt bra i kikaren. Varför inte kombinera kamera och kikare?  Sagt och gjort - kikaren i vänster hand, kameran i högra och armbågarna mot köksbänken. Sen gällde det att lyckas få kamera och kikare i exakt linje, annars fotograferade jag kikarens insida. Efter många misslyckade försök fick jag till ett någorlunda bra foto.

En del skakningsoskärpa, lite dålig fokus och antagligen lite skitiga linser på kikaren, men ändå en bild på min storspov.

Senare blev det köp av superzoomkamera, en Konica Minolta. Sen spegelreflex, en Pentax, och ett riktigt teleobjektiv.

Kajfilter

Jag har tillverkat ett kajfilter. Det är inget man gängar på objektivet. Trots mitt yrke och stora intresse för sjöfart har det heller inget hamnanläggningar att göra. Det är istället ett tillbehör till min lilla fågelrestaurang som har visat sig nödvändigt.

Under somrarna serverar jag bara jordnötter. Det är härligt att se när småfåglarna kommer med sina små och matar dem 2 dm utanför mitt köksfönster.
Tyvärr har även kajorna hittat jordnötterna. De ska ju också leva och mata sina barn, men de skrämmer undan småfåglarna och tömmer röret på två dagar. Det blir för dyrt. Dessutom för de ett jävla liv.

Av ett spaljénät av plast gjorde jag ett rör med 25 cm diameter. Jag fäste ihop det med buntband.

Det är kanske inte den perfekta lösningen, men jag hängde bara upp kajfiltret i samma gren som fågelmaten. Jag kapade det så det går lite nedanför jordnötsröret.

Det tog bara några minuter för småfåglarna att komma hur man kommer åt nötterna.
Jag var rädd att jag hade stängt ute en av mina favoriter, hackspetten, men han kom också på tricket rätt snabbt.

Kajorna kommer inte genom maskorna i nätet (tror jag), och jag tror inte att de kan ta sig upp underifrån. Möjligen kan de sätta sig på nätet och gunga in mot jordnötterna. Vi får se hur länge det dröjer innan de kommer på det tricket. Då får jag väl göra någon slags infästning i botten.

När jag ser ett kajbarn så här tycker jag nästan det är synd att stänga ute dem, men de blir för dyra i drift.