Andetag fångade på bild

Jag tog det här fotot med min vattentäta lilla Pentax när jag snorklade ovanför några dykare utanför Alanya i Turkiet. Det kan bli rätt intressanta former när utandningsluften stiger mot ytan. En del små, andra stora. En del runda som ballonger, andra ser ut som ufon, maneter, zeppelinare, pitabröd...  nästan hur som helst.

Ao Nang februari 2015. Del 4: Smaragdgrönt vatten, en sjöjungfru och paddling bland apor och ödlor

Lördag 21/2

Jag hängde med på en bussutflykt till Hot Spring Waterfall och Emerald Pool. Efter en dryg timmes bussfärd österut var vi framme vid första stället. Det var exakt vad namnet säger, en naturligt varm källa där vattnet rann via ett litet vattenfall ut i en smal flod. Vattnet i floden kändes iskallt, men ju närmare vattenfallet man kom desto behagligare blev det. I själva vattenfallet var det riktigt varmt, antagligen runt 40 grader. Tyvärr var stället alldeles för välbesökt för att vara någon riktigt bra upplevelse.

Alldeles för mycket folk på det annars ganska mysiga stället.

Genom att leta efter rätt vinkel och med lite kreativ beskärning lyckades jag nästan isolera denna för mig okända sjöjungfru från alla andra badjävlar.

Utflykten gick vidare till Emerald Pool. Där var det också massor av bussar samlade på parkeringen, men det var betydligt större område så det kändes inte lika överbefolkat.
Vi gick en 1,4 km lång gångväg av betong genom djungeln. Alla vilda djur var säkert bortskrämda för länge sen, men det var ändå rätt spännande att försöka se något inne bland träden.

Räckena var också av betong, även om det ser ut som trä. Äkta trä ruttnar väl eller blir uppätet av termiter på nolltid här.

Själva smaragdpoolen var en naturlig bassäng. Ganska skönt med ett dopp.

Den här knallgula fjärilen kom och satte sig vid mina fötter. Något djurliv fick jag ju i alla fall se...

De här extremt sällsynta  fåglarna, Guerneys Pitta, ska visst finnas i området. Troligen är de något mindre än dessa i betong.

Söndag 22/2

Jag var med på en organiserad kajakutflykt till Ao Thalane, ca 30 km från Ao Nang. Jag, en kinesisk familj och ett amerikanskt par åkte pick-upflak dit. Massor av folk var redan på plats, men som väl var paddlade vi i mindre grupper. Vi blev tilldelade en- två- och tremanskajaker. I min grupp var vi 10-12 kajaker plus två ledare.

En av färdledarna fotograferade mig i kajaken.

Vi tog oss in mellan lodräta klippor.

Det är minst 40 år sen jag paddlade senast, men det satt kvar i kroppen. Efter bara några minuter manövrerade jag med centimeterprecision i strömt vatten. En del andra kunde omöjligt förstå sambandet mellan hur man paddlade och hur kajaken rörde sig.
Det blev en riktigt intressant båttur inne bland mangroveskog och höga lodräta klippor. Nyfikna apor på flera ställen. En apa hoppade ner i kajaken framför min och snodde en vattenflaska. Jag såg också en ca 60-70 cm lång simmande ödla. Kanske någon slags varan.

Inne i mangroveskogen. Här var det riktigt trångt på flera ställen, och vattnet var strömt.

Trångt. Den kinesiska familjen fastnade hela tiden bland träden. Till slut kopplade färdledaren en tamp och bogserade dem.

Longtailed Makak, enligt färdledaren.

På eftermiddagen strövade jag efter vägen från hotellet in till Ao Nang. Stannade till och tittade på en massa spännande.

Även thailändarna besöker gärna stranden och har picknick där.

 
Det här hade en liten restaurang vid gatan att erbjuda.

Vid en liten restaurang hade de något som såg ut som små stridsvagnstorn. Absolut inget jag ville äta, men jag blev nyfiken och frågade kvinnan bakom disken på engelska och fick svar på utmärkt svenska.

Dolksvans heter de på svenska, och anses vara en levande fossil. Intressant, men inget jag någonsin kommer att äta.

I Ao Nang gick jag upp för de långa och branta backarna till Restaurang Hilltop. Dyr (med thailändska mått), god mat och mycket fin utsikt över landskapet och bukten utanför.

Utsikt från Restaurang Hilltop. Det är vid öarna lite till höger i bild som jag har letat snäckor vid lågvatten.

<  Del 3 ooOoo Del 5  >

Ao Nang februari 2015. Del 1: Snäckor, fiskar, fåglar och massage.

Jag reste ensam. En riktig spontanresa, jag bokade en torsdag och reste på tisdagen veckan efter. Jag fick sista platsen i planet och hade två enkla hotell att välja mellan, ett i Krabi Town och ett nära Ao Nang. Jag valde Ao Nang. Mitt i en stad vill jag inte bo.

Tisdag 10/2

Avresa från Insjöns järnvägsstation 09.21. Byte i Borlänge.
Eftersom alla former av rälsbundna färdmedel har den fula ovanan att haverera när jag finns ombord hade jag valt avgång med god marginal. Nu blev det dock inget haveri denna gång, bara lite obligatorisk försening, så det blev många timmars väntan på Arlanda.

Jag hade plats i planet i mittraden allra längst akterut. Skönt, tänkte jag, inga ungar bakom som sparkar på ryggstödet. Sant, men istället gick det inte att luta ryggstödet. Lite jobbigt på en långflygning. Ingen utsikt heller från mittraden. Men bokar man sent får man ta det som finns... Grannar i stolsraden var ett trevligt par från Frösön.

Onsdag 11/2

Landade på Krabi flygplats kl. 10 lokal tid. Lång och långsam kö till passkontrollen.
Jag tog taxi till mitt hotell, Baanthara Guest House en bit utanför Ao Nang. Hotellet visade sig vara väldigt enkelt och lite småruffigt, saknade pool, balkong, trädgård och restaurang. Det var dock skapligt rent och sköttes av en thailändsk familj som verkligen gjorde sitt bästa för att man skulle trivas. Deras engelska var inte den bästa så det blev en del pekande i broschyrer och kartor och  skissritande, men viljan att förstå var det inget fel på.

Baanthara Guest House. Rummet längst upp till höger var mitt.

Jag konstaterade glatt att jag hade en liten gecko inne på toa. Såna är vackra, kul att titta på när de jagar, och de käkar irriterande flygfän.
Jag sov en stund och gick sen de tre kilometrarna in till Ao Nang. Käkade en god curry och bokade en snorkelutflykt med det svenska företaget Kon-Tiki.

Jag såg och hörde de härliga fåglarna Common Myna och såg en Pied Fantail på mycket nära håll. Den hade sitt bo på utsidan av en restaurang där det passerade folk hela tiden på två meters avstånd.

Common Myna. En av mina absoluta favoritfåglar.

Pied Fantail (tror jag). Kul liten pippi. Lättfotograferad.

Torsdag 12/2

Med Kon-Tiki på dyk- och snorkelutflykt till några rev utanför Phi Phi Island. På vägen ut serverades vi färsk frukt. Vattenmelon, ananas och bananer. Speciellt ananasen är mycket, mycket godare här än den är när man äter den i Sverige.

Kon-Tikis största båt.

På väg ut mot Phi Phi Island.

Jag och en av dykinstruktörerna var de enda svenskarna, och jag var den ende som inte dök utan bara snorklade. Redan här började det dyka upp några tankar på att "tänk om, kanske man skulle prova på att gå lite djupare..?." Jag fick i alla fall se Moorish Idol, Emperior Anglefish, Neon Damsel, Parrot fish och många andra färggranna, vackra fiskar och koraller. Min vattentäta lilla Pentax var givetvis med.

Moorish Idol heter den gulsvarta. I överkant tror jag det är en Puffer Fish.

Papegojfisk. De käkar koraller och det hörs i vattnet hur de knaprar.

Massor av fisk. De är inte speciellt skygga heller, man får se dem på nära håll. Man kan nästan hamna mitt i ett sånt här stim.

Här har några av dykarna kommit upp. Den röda korven är en markeringsboj som de blåser upp med luft från tuben.

Fredag 13/2

Jag gick omkring på stranden närmast hotellet, Nopparattara Beach, och plockade vackra snäckskal. Många arter som jag aldrig hade sett förr. Tänk vad jag hade längtat efter just det! Gå på en sandstrand i sol och värme och titta på miljoner snäckskal och små krabbor. Helt underbart! Fast lite knäppt är det ju också.

Nopparattara Beach. Eller i alla fall en liten del av den 3 km långa stranden.

Massor av snäckskal!

De små krabborna skapar såna här mönster.

Här bor en lite större krabba.

Strandpromenaden blev inte sämre av att det fanns många mynafåglar där. Som bonus satt jag och tittade på en jättestor svart fjäril medan jag drack kaffe på ett strandfik.

Fjärilen ville inte vara still för att bli bra på bild. Jag har inte lyckats identifiera den.

På eftermiddagen gick jag in till stan. Strövade runt bland souvenirbutiker, fotograferade mycket och käkade gott. Som alltid när jag besöker något spännande land besökte jag en frisör. Det är inte i första hand priset som gör att jag gärna klipper mig utomlands. Det kan vara en intressant upplevelse också, fast just den här gången gick det ganska normalt till. Jag unnade mig också en hel timmes skön fotmassage.

Det här är riktigt skönt!

Den här skylten fotade jag utanför ett annat ställe. Matmassage är inget jag vill prova.

Tuk-tuk tillbaka till hotellet.
Tyvärr hade min lilla gecko försvunnit.  :-(

Del 2 >

Det Polen jag ville se mer av.

Det här är Polen för mig, det jag ville se mer av. Samtliga foton tagna i och omkring Szczecin och på floden Odra.

Jag struntar i bildtexter den här gången och låter bilderna tala för sig själva. Det är snabbt framletade foton som jag inte har lagt ner något större jobb på. Det är motiven jag vill visa, inte fotografierna. Fråga gärna via kommentar om ni undrar om något motiv.

Angående ville se mer av så hänvisar jag till bloggdelen om Krakowresan.
Fotona här är tagna andra årstider än september, då vi gjorde resan till Krakow, men jag är övertygad om att ovanstående platser har samma härliga, ska vi säga patina, året runt. Något helt annat än de glättiga turistfotona från Krakow, som jag är övertygad om att det finns tusentals nästan identiska av.

Dykdalb som hopptorn

Wikipedia om dykdalb.

Den här dykdalben står vid långbryggan i Rättvik. Den är nog tänkt att fungera som ett stöd om man förtöjer med aktern mot land (måste prova någon gång), men i praktiken är den oftast ett redskap för vattenlek. En eller par ungar som klättrar i den ser man ofta, men det här var första gången jag har sett så här många. Det ser riktigt kul ut.

Hoppas bara att tråkig och hysterisk barnskyddsbyråkrat förstör nöjet.