Ao Nang februari 2015. Del 1: Snäckor, fiskar, fåglar och massage.

Jag reste ensam. En riktig spontanresa, jag bokade en torsdag och reste på tisdagen veckan efter. Jag fick sista platsen i planet och hade två enkla hotell att välja mellan, ett i Krabi Town och ett nära Ao Nang. Jag valde Ao Nang. Mitt i en stad vill jag inte bo.

Tisdag 10/2

Avresa från Insjöns järnvägsstation 09.21. Byte i Borlänge.
Eftersom alla former av rälsbundna färdmedel har den fula ovanan att haverera när jag finns ombord hade jag valt avgång med god marginal. Nu blev det dock inget haveri denna gång, bara lite obligatorisk försening, så det blev många timmars väntan på Arlanda.

Jag hade plats i planet i mittraden allra längst akterut. Skönt, tänkte jag, inga ungar bakom som sparkar på ryggstödet. Sant, men istället gick det inte att luta ryggstödet. Lite jobbigt på en långflygning. Ingen utsikt heller från mittraden. Men bokar man sent får man ta det som finns... Grannar i stolsraden var ett trevligt par från Frösön.

Onsdag 11/2

Landade på Krabi flygplats kl. 10 lokal tid. Lång och långsam kö till passkontrollen.
Jag tog taxi till mitt hotell, Baanthara Guest House en bit utanför Ao Nang. Hotellet visade sig vara väldigt enkelt och lite småruffigt, saknade pool, balkong, trädgård och restaurang. Det var dock skapligt rent och sköttes av en thailändsk familj som verkligen gjorde sitt bästa för att man skulle trivas. Deras engelska var inte den bästa så det blev en del pekande i broschyrer och kartor och  skissritande, men viljan att förstå var det inget fel på.

Baanthara Guest House. Rummet längst upp till höger var mitt.

Jag konstaterade glatt att jag hade en liten gecko inne på toa. Såna är vackra, kul att titta på när de jagar, och de käkar irriterande flygfän.
Jag sov en stund och gick sen de tre kilometrarna in till Ao Nang. Käkade en god curry och bokade en snorkelutflykt med det svenska företaget Kon-Tiki.

Jag såg och hörde de härliga fåglarna Common Myna och såg en Pied Fantail på mycket nära håll. Den hade sitt bo på utsidan av en restaurang där det passerade folk hela tiden på två meters avstånd.

Common Myna. En av mina absoluta favoritfåglar.

Pied Fantail (tror jag). Kul liten pippi. Lättfotograferad.

Torsdag 12/2

Med Kon-Tiki på dyk- och snorkelutflykt till några rev utanför Phi Phi Island. På vägen ut serverades vi färsk frukt. Vattenmelon, ananas och bananer. Speciellt ananasen är mycket, mycket godare här än den är när man äter den i Sverige.

Kon-Tikis största båt.

På väg ut mot Phi Phi Island.

Jag och en av dykinstruktörerna var de enda svenskarna, och jag var den ende som inte dök utan bara snorklade. Redan här började det dyka upp några tankar på att "tänk om, kanske man skulle prova på att gå lite djupare..?." Jag fick i alla fall se Moorish Idol, Emperior Anglefish, Neon Damsel, Parrot fish och många andra färggranna, vackra fiskar och koraller. Min vattentäta lilla Pentax var givetvis med.

Moorish Idol heter den gulsvarta. I överkant tror jag det är en Puffer Fish.

Papegojfisk. De käkar koraller och det hörs i vattnet hur de knaprar.

Massor av fisk. De är inte speciellt skygga heller, man får se dem på nära håll. Man kan nästan hamna mitt i ett sånt här stim.

Här har några av dykarna kommit upp. Den röda korven är en markeringsboj som de blåser upp med luft från tuben.

Fredag 13/2

Jag gick omkring på stranden närmast hotellet, Nopparattara Beach, och plockade vackra snäckskal. Många arter som jag aldrig hade sett förr. Tänk vad jag hade längtat efter just det! Gå på en sandstrand i sol och värme och titta på miljoner snäckskal och små krabbor. Helt underbart! Fast lite knäppt är det ju också.

Nopparattara Beach. Eller i alla fall en liten del av den 3 km långa stranden.

Massor av snäckskal!

De små krabborna skapar såna här mönster.

Här bor en lite större krabba.

Strandpromenaden blev inte sämre av att det fanns många mynafåglar där. Som bonus satt jag och tittade på en jättestor svart fjäril medan jag drack kaffe på ett strandfik.

Fjärilen ville inte vara still för att bli bra på bild. Jag har inte lyckats identifiera den.

På eftermiddagen gick jag in till stan. Strövade runt bland souvenirbutiker, fotograferade mycket och käkade gott. Som alltid när jag besöker något spännande land besökte jag en frisör. Det är inte i första hand priset som gör att jag gärna klipper mig utomlands. Det kan vara en intressant upplevelse också, fast just den här gången gick det ganska normalt till. Jag unnade mig också en hel timmes skön fotmassage.

Det här är riktigt skönt!

Den här skylten fotade jag utanför ett annat ställe. Matmassage är inget jag vill prova.

Tuk-tuk tillbaka till hotellet.
Tyvärr hade min lilla gecko försvunnit.  :-(

Del 2 >

Common Myna - Min absoluta favoritfågel

Så vitt jag vet har den inte ens ett namn på svenska, denna härliga pippi. Common myna är det enda namn jag har kunnat hitta. Jag har bra råkat på den i Thailand. men där verkar den vara desto vanligare.

Det första man lägger märke till är nog det knallgula fältet vid ögat som gör att den ser rätt komisk ut.

De rör sig också ganska komiskt när de springer med långa kliv.

De verkar kunna låta nästan hur som helst. De kvittrar, tutar piper och sjunger. De "pratar" med varandra på lite håll. Jag blev inte ett dugg förvånad när jag såg på YouTube att mynor både kan bli tama och kan härma människospråk som papegojor.

Jag har sett mynor samarbeta för att fånga en gecko (som ändå kom undan). Riktigt underhållande att titta på. Om de äter ödlor eller bara var på lekhumör vet jag inte.

Sök på YouTube på "common myna" så hittar ni mycket kul att titta på.

En liten elefant

På ett hotell i Thailändska Ao Nang fanns en städerska med konstnärliga talanger. Varje dag vek hon handdukarna på ett nytt sätt. Mycket vackert, mycket finurligt. Tyvärr fotade jag inte alla varianter. (Varför är man snål med "film" i digitalfotografins tid?) Den allra bästa vikningen, denna lilla elefant, finns i alla fall bevarad bland mina foton.

Ledningar, trådar och elfaror i mängder i Turkiet och Thailand

Jag frågade tidigare om ledningars vara eller inte vara i foton, i inlägget Stolpar och trådar - ta bort eller lämna? Här är stolpar och trådar som absolut ska vara kvar eftersom de är en viktig del av motivet.

Istanbul, Turkiet. Just dessa ledningar är för spårvagnen. Byggnaden är järnvägsstationen för Orientexpressen.

Istanbul igen, nära Galatabron.

Ao Nang, Thailand. Denna spännande härva satt så lågt på en uteservering att en lång nordbo kan sträcka sig upp till den.

Ao Nang, Thailand.

Thailand igen, minns inte exakt var.