Fornbybanken på 1930-talet

Inte riktigt 1930-tal. Jag tog fotot tidigare idag. Jag hade turen att passera förbi Fornbybanken med M/S Gustaf Wasa precis när en A-Ford (tror jag) passerade. Att inte vägbanken samtidigt var full med moderna fordon och husvagnar måste betraktas som en sensation. Ett skott, sen var minneskortet fullt. Slarvigt!

Fornbybanken är en vägbank som byggdes redan 1893 mellan byarna Sundsnäs och Fornby nära Siljansnäs. Den förkortade vägen mellan byarna från ca 10 km till 1 km när man slapp ta sig runt hela Byrviken.

Brudviken

Brudviken heter en liten vik som ligger i norra hörnet av Rättviken i Siljan. Nära Vikarbyn. Har man åkt tåg mellan Mora och Rättvik har man passerat bara några meter ifrån Brudviken.

Enligt sägnen var det ett nygift par som badade här på bröllopsnatten och bruden drunknade. Därav namnet. (Man kan ju tycka att de skulle ha haft annat för sig än att bada just den natten.)

Brudviken är det enda ställe jag känner till där det finns klipphällar vid Mashavet.

Aggressiva tjuvar i Mora

I Mora har man haft problem med aggressiva måsar den här sommaren. Det har skrivits mycket i lokaltidningarna om hur folk blivit attackerade så att det inte har gått att vistas utomhus på en del platser.
Stjäl gör dom också. Maten som det var meningen att änderna skulle få. Kanske annat också.

På pricken

Den här pippin sitter alltid på samma babordsprick vid inloppet till Mora när vi passerar med Gustaf Wasa. Eller om det är flera av samma art som turas om. Men vad gör den där? Är den en utsänd spanare vid yttre revirgränsen?

Hästarna har kommit!

Dom brukar hålla till bakom mitt hus ett par veckor varje sommar. Jättetrevligt! Inte för att jag är hästintresserad. Inte det minsta lilla faktiskt, men jag gillar när de är där. Det annars ganska ödsliga grönområdet blir mycket mera levande. Något som rör sig och låter lite ibland. Lite lantlig känsla blir det också. På köpet blir gräset slaget och jag kan gå där i vår och samla gödning till mitt lilla trädgårdsland
Tyvärr är kusarna inte det minsta samarbetsvilliga när jag försöker fotografera dem. Ibland tror jag nästan att de ställer sig bakom stolpar och buskar och gör sig till på rent jävelskap.

"Va! Det är ju han med kameran. Bor han här i år också?"

"En envis jävel det där. Jag ställer mig så här så kanske han ger sig."

Den lilla hästen både ställer sig bakom en stolpe och gömmer huvudet i gräset.

Så ja, det var bättre. Eller... nej, förresten.

Åter till den stora så har den hittat på ett ännu mera retfullt sätt att förstöra ett foto.

Men den kan ju inte gömma hela sig på en gång... Där fick jag den!

Och där!