Kärringbroudden (Fru Svensson var en dum jävel)

Kärringbroudden är en långsmal udde som går ut en bit i Siljan vid den fina byn Laknäs intill Tällberg. Man kan säga att udden utgör själva hörnet mellan Rättviken och Österviken som går ner mot Leksand.

Bakom namnet Kärringbroudden finns en liten historia.
Det sägs att det en gång i tiden bodde en tokig kärring i Laknäs. Kanske hette hon Svensson. Hon fick för sig att bygga en bro över till Rättvikens andra sida, till Stumsnässidan. En sträcka på ca 3,5 km. Hon började bära stora stenar och kasta i vattnet. Efter att ha insett att det ganska snabbt blev 10 m djupt och sen ännu djupare längre ut gav hon upp försöket. Hon måste ha jobbat duktigt, det är många tusen ton sten i den udden.
Möjligen kan hon ha fått lite hjälp av inlandsisen ;-)

Kärringbroudden från söder. Bortom syns byarna utanför Rättvik, Gärdebyn och Lerdal. Man anar också utsiktstornet Vidablick på toppen av berget.

Udden från Rättvikshållet. Bakom bergen finns Siljansnäs.

En kul bild

Den borde väl egentligen heta kulbild, men när man dagligen läser om lång hårig flicka, herr toalett och vår kassa personal känns inte kul bild så fel.
Dessutom är det ju en ganska kul bild på amatörfotograf Erik Jalking under ett besök på Wij Trädgårdar utanför Ockelbo. Inte för att han riktigt förstår skillnaden mellan maskros och morot, men det gör hon som står bredvid.

Förstora gärna

Varför jag valde Pentax

Jag har inte haft fotointresset så länge. Visst har jag som barn knäppt någon rulle på katter, gräsänder och jultomten och sen som lite äldre på raggarbilar, motorcyklar, och en del partybilder, men något riktigt fotointresse var det inte.

När jag senare blev sjöman började jag skriva loggbok på nätet. www.minloggbok.se Jag insåg snart att den skulle bli bättre med lite bilder. Jag köpte en enkel digitalkamera. En Konica Minolta. Senare en superzoom av samma märke.

Nu hade fotointresset vaknat. Jag ville ha en systemkamera! Konica Minolta hade då försvunnit från marknaden.
Efter att ha läst massor av fototidningar började jag veta lite vad jag ville ha.
Stabilisering i huset. Det räcker med att betala för stabilisering en gång - inte varje gång jag köper ett nytt objektiv. Canon och Nikon bort.
Sony har haft en ful ovana att installera rootkits och annat skit i folks datorer. Inget det står Sony på ska någonsin utbyta filer med min dator. Jag litar inte på att de inte kör med lömska metoder för att kontollera vad folk har i sina datorer. Sony jättefetmagnumbort!
Kvar var Olymus, Pentax/Samsung och några till.
Jag bestämde mig för att jag ville ha något som tål några regndroppar. Pentax/Samsung och Olympus kvar.
Olympus envisades på den här tiden på med att använda XD-kort. Udda, dyrt, passar ingen annanstans. Olympus bort!
Kvar att välja mellan: Pentax och Samsung. I stort sett samma kameror med olika namn. Tja... det var nog själva namnet som avgjorde. Pentax känns mer foto. Samsung bort.

Sen jag köpte första Pentaxen har det kommit många nya spännande kameror. Kanske det skulle ha blivit något annat om jag skulle välja system idag, men jag har inte ångrat mitt val. Tvärt om, jag har blivit mycket nöjd med både Pentax systemkameror och vattentäta kompakter.

Min praktiska fotoväska

Jag är riktigt förjust i min National Geographics väska. Den är snygg, och den ser inte ut som alla andra fotoväskor. (Jag vägrar ha likadant som "alla andra". Jag har ingen Canon eller Nikon och ingen Volvo eller SAAB.)

Den är förvånansvärt rymlig. Se bara på fotot nedan vad jag packade upp ur den. Dessutom finns det fack så man har koll på grejorna. Jag hittar allt utan att leta. Gluggarna ligger inte lösa utan i de objektivväskor som följde med objektiven.
Normalt går jag inte omkring med två kamerahus. Det blev så ett tag när jag köpte en ny kamera. Men jag brukar istället ha lite kläder, batteriladdare, ibland en ur-eee (den med Xandros Linux), handbok till kameran, någon tidning, nåt brev som ska postas...

Ibland har jag velat ha en väska där varje objektiv har ett eget litet fack. Köpte faktiskt en sån ryggsäck, men tröttnade rätt fort på den. Gluggarna låg jättefint och överskådligt, men i övrigt tyckte jag att den var rätt opraktisk.

Sprattelgumma, för snabb för att bli bra på bild.

Ece Ayan. Kom ihåg det namnet.
Hon är dotter till två i besättningen på M/S Gustaf Wasa, denna duktiga lilla tjej. Föremål för en officiell OS-satsning från Svenska Gymnastikförbundet i samarbete med SOK. Målet är OS 2016 i Rio. Sveriges första OS-medalj i gymnastik?

Men ett problem är hon. Den rackarns tjejen är för snabb för att bli fotograferad. Lite dåligt ljus i gymnastikhallen bidrar till problemet.

Först testade jag med Pentax K200D och kitobjektivet. Jag försökte med det mesta. Seriebild, autofokus, kontinuerlig autofokus, testade att fokusera manuellt där hon borde dyka upp, högt ISO... Inga bra foton.

När jag hade köpt ett Sigma 28-70/2.8 hoppades jag kunna använda tillräckligt korta slutartider. Inte bra nu heller... Tjejen blev inte skarp!

Nu har jag köpt en Pentax K-5.
K-5:an klarar högre ISO, kanske det kan räcka för att få någorlunda bra foton. Kanske har den lite snabbare och säkrare fokus också.
Vi får se när det blir tillfälle att försöka fota i gympahallen nästa gång.

Antagligen finns det också en hel del tricks som jag som glad fotoamatör inte riktigt behärskar. Ska man försöka med blixt kanske? Den borde i alla fall göra något på de relativt korta avstånd det är frågan om. Eller stör det gymnasten för mycket? Hm..?

Gymnastikhallen i sig är ju inte heller en optimal miljö för bra bilder. Dåligt ljus, redskap och grejor utplacerade där det finns plats, fackverk i taket... Massor av bildförstörande prylar. En utomhustävling skulle vara fint för fotografering.

Nedan några av de minst misslyckade försöken att fånga sprattelgumman på bild.